2015-11-30 15:29

2015-11-30 15:29

Personligt värmländskt

DALS LÅNGED: Ljus och mörker i Steneby konsthall

I Steneby konsthall pågår en utställning med de två värmländska konstnärerna Åke Grützelius och Helena Bengtsson. Det är en utställning som stundtals blir mycket personlig och närgången

Åke Grützelius går omkring i Steneby konsthall med käpp som stöd, hatt på huvudet och en scarf knuten runt halsen. Han pekar på ett verk, målat med röd färg mot vit hård bakgrund.

– Jag spydde blod i handfatet en dag, sedan stod jag där böjd över porslinet och målade med mitt eget blod. Det påverkade mig så starkt, och jag har försökt återskapa det. Ibland när man har så jävla ont hittar man det vackra.

Han är märkt av sjukdomen. Cancern är kronisk, har spridit sig i kroppen och går inte att bota. Men i konsten finns ljuset och mörkret, det vackra i det hemska.

Vill ha balans

Motiven är ofta naturlandskap. Kanske för att han själv arbetat inom industrin i hela sitt liv och söker efter balans. Men motiven är sekundära, det är själva måleriet han vill åt.

– När jag målar går jag i gång på färgerna, men jag kan inte alltid förklara varför vissa målningar är så jävla bra fast de är så jävla fula, säger Åke Grützelius. Jag söker någonting som hela tiden flyttar på sig. För mig är det likhetstecken mellan livet och konsten.

Papperskonst

Andra halvan av utställningen står den gamla Stenebystudenten Helena Bengtsson för. Hennes verk i papper är delar ur tidigare utställningar i Stockholm och London.

Hon har arbetat mycket med papper som producerats i närheten av hennes hem i Värmland, och har gjort en serie verk av förpackningspapper.

– Det är mycket grundformer och upprepningar av enskilda komponenter som jag bygger en helhet av, säger hon. Ljuset står för nyanserna i det vita. Det blir en bra blandning med Åkes färger.

Åke Grützelius går omkring i Steneby konsthall med käpp som stöd, hatt på huvudet och en scarf knuten runt halsen. Han pekar på ett verk, målat med röd färg mot vit hård bakgrund.

– Jag spydde blod i handfatet en dag, sedan stod jag där böjd över porslinet och målade med mitt eget blod. Det påverkade mig så starkt, och jag har försökt återskapa det. Ibland när man har så jävla ont hittar man det vackra.

Han är märkt av sjukdomen. Cancern är kronisk, har spridit sig i kroppen och går inte att bota. Men i konsten finns ljuset och mörkret, det vackra i det hemska.

Vill ha balans

Motiven är ofta naturlandskap. Kanske för att han själv arbetat inom industrin i hela sitt liv och söker efter balans. Men motiven är sekundära, det är själva måleriet han vill åt.

– När jag målar går jag i gång på färgerna, men jag kan inte alltid förklara varför vissa målningar är så jävla bra fast de är så jävla fula, säger Åke Grützelius. Jag söker någonting som hela tiden flyttar på sig. För mig är det likhetstecken mellan livet och konsten.

Papperskonst

Andra halvan av utställningen står den gamla Stenebystudenten Helena Bengtsson för. Hennes verk i papper är delar ur tidigare utställningar i Stockholm och London.

Hon har arbetat mycket med papper som producerats i närheten av hennes hem i Värmland, och har gjort en serie verk av förpackningspapper.

– Det är mycket grundformer och upprepningar av enskilda komponenter som jag bygger en helhet av, säger hon. Ljuset står för nyanserna i det vita. Det blir en bra blandning med Åkes färger.