2015-10-27 06:00

2015-10-27 06:00

Storkör i Pingstkyrkan

BENGTSFORS: Anders Jaktlund guidade församlingen genom de gamla sångerna

Pingstpastorn Anders Jaktlund kom på lördagen till Bengtsfors pingstkyrka för att fortsätta på temat han startade i och med SVT-serien Minns du sången? som sändes 1998–2000.

Med en nästan 60 man stark kör bakom sig ledde han en konsert som spände över den kristna sångtraditionen. Det var lika många på scenen som i publiken och alla sjöng med.

– Jag är väldigt nöjd, sa Anders Jaktlund efter konserten. Femtiofem människor träffas under en dag, och så blir det en såpass välsjungande kör.

Reser landet runt

Varje år reser han och frun Karin Jaktlund runt för att, som han säger, värna den svenska kristna sångskatten. Han är själv född in i pingströrelsen. Med pappan Valdemars pastoryrke medföljde en hel del kringflyttande. Anders Jaktlund har en del av sin bakgrund i Åsensbruk, och delade gärna med sig av minnen från livet inom kyrkan i Dalsland.

Under konserten berättade han om bakgrunden till sångerna, vem som skrivit dem, och om hur deras liv tett sig.

– De här texterna är födda ur svårigheter och nöd. Man kan identifiera sig med det. De hjälper oss att formulera vår tro, att sätta ord på den, säger Anders Jaktlund.

För honom är de kristna sångerna en kulturskatt, och han oroas över att de kan vara på väg att försvinna när nya stilar blir vanligare inom frikyrkorna.

Förändringar

– Det finns olika strömningar, säger han. Sång och musik har alla en åsikt om. Det finns en risk att nästa generation inte har samma relation till musiken som vi.

Gör det någonting då? Om den gamla musiken ersätts av ny musik.

– Det finns ingen motsats mellan relation och förnyelse. Jag brukar säga att man inte ska stänga dörren bakåt när man öppnar framåt.

Vad är då det som du kallar den kristna sångskatten?

– Det är en bra fråga. Vi sjunger ju en del 1700-talsmusik också. Men det handlar om de senaste 100 åren, inte liturgiska sånger utan från Blott en dag och framåt.

Just Blott en dag fick avsluta kvällen, och pastorn Henrik Olssons inledande ord ”ingen ska gå härifrån med en fräsch strupe” kan ha besannats där och då. Hela salen fylldes av körsång, och avståndet mellan de framträdande och publiken krympte ännu lite mer.

Med en nästan 60 man stark kör bakom sig ledde han en konsert som spände över den kristna sångtraditionen. Det var lika många på scenen som i publiken och alla sjöng med.

– Jag är väldigt nöjd, sa Anders Jaktlund efter konserten. Femtiofem människor träffas under en dag, och så blir det en såpass välsjungande kör.

Reser landet runt

Varje år reser han och frun Karin Jaktlund runt för att, som han säger, värna den svenska kristna sångskatten. Han är själv född in i pingströrelsen. Med pappan Valdemars pastoryrke medföljde en hel del kringflyttande. Anders Jaktlund har en del av sin bakgrund i Åsensbruk, och delade gärna med sig av minnen från livet inom kyrkan i Dalsland.

Under konserten berättade han om bakgrunden till sångerna, vem som skrivit dem, och om hur deras liv tett sig.

– De här texterna är födda ur svårigheter och nöd. Man kan identifiera sig med det. De hjälper oss att formulera vår tro, att sätta ord på den, säger Anders Jaktlund.

För honom är de kristna sångerna en kulturskatt, och han oroas över att de kan vara på väg att försvinna när nya stilar blir vanligare inom frikyrkorna.

Förändringar

– Det finns olika strömningar, säger han. Sång och musik har alla en åsikt om. Det finns en risk att nästa generation inte har samma relation till musiken som vi.

Gör det någonting då? Om den gamla musiken ersätts av ny musik.

– Det finns ingen motsats mellan relation och förnyelse. Jag brukar säga att man inte ska stänga dörren bakåt när man öppnar framåt.

Vad är då det som du kallar den kristna sångskatten?

– Det är en bra fråga. Vi sjunger ju en del 1700-talsmusik också. Men det handlar om de senaste 100 åren, inte liturgiska sånger utan från Blott en dag och framåt.

Just Blott en dag fick avsluta kvällen, och pastorn Henrik Olssons inledande ord ”ingen ska gå härifrån med en fräsch strupe” kan ha besannats där och då. Hela salen fylldes av körsång, och avståndet mellan de framträdande och publiken krympte ännu lite mer.