2015-10-23 06:00

2015-10-23 06:00

Byggde en eka i garaget

DALS-ED: Johnny behövde en annorlunda utmaning

Gjorde slag i saken. Han hade aldrig byggt båtar förut, men behövde en annorlunda utmaning. I vår kan Johnny Gustafsson sjösätta en egen eka, byggd hemma i garaget på Äng i Ed.

– Jag nämnde för en kompis att jag gick och funderade på ett båtbygge. När han skaffade fram en ritning var det bara att köra i gång, säger Johnny Gustafsson.

Som pensionär disponerar han sin egen tid och ville ha något att syssla med.

Att bygga en 14 tums rundbottnad eka, en så kallad Steneka efter John Saga i Rävmarken, tog två månader.

– Jag höll väl på ett par timmar åt gången. Sedan gick jag in i huset och funderade lite. Så höll jag på, säger han.

Färdigsågat fura

Virket beställde han i våras och fick leverat färdigsågat i augusti.

Då var det så torrt att det gick att bygga med. Ekan består till huvuddelen av fura. Däremot är årtullarna gjorda av ek.

Kokade ek

För att få materialet så mjukt att det gick att jobba med fick han koka det.

Det kunde han ordna genom en speciallösning där en del av en gammal panna användes.

För Johnny Gustafsson, som jobbat i skogen och inte hade någon större snickerierfarenhet, blev båtbygget ett lyckat projekt.

Johnnys pappa hette Rune Gustafsson. Efter att han gått i pension började han snickra Dalslandsstolar.

Sådant snickeri tycker Johnny är alldeles för pilligt att jobba med. Han vill ha mer rejäla grejer.

Bandsågen han ärvde har han använt. Den står nu i garaget. I källaren har han en plan- och rikthyvel som pappan hade i sin utrustning.

Ekan är drygt fyra meter lång och nästan en och en halv meter bred.

Nu känner han sig lite nöjd över att ekan blev så fin även om han säger att den inte blev helt perfekt. Det är förstås inget som ett otränat öga kan se.

Stryker med linolja

När Dalslänningen kommer på besök luktar det gott av linolja i garaget.

– Jag håller på att stryker den med kokt linolja blandad med terpentin. Det får nog bli en åtta till tio gånger innan jag är nöjd, säger han.

Riktigt var han kommer att lägga i ekan i vår har han inte klart för sig. Men han tror inte att det bli Stora Le.

– Jag får väl se om jag hittar något tjärn någonstans. Det viktiga är att den ligger på en stilla plats i början så att den blir tät och flyter fint.

Tur med hustrun

Först därefter kan det bli dags för premiärturen som han tänker bjuda hustrun på.

Kanske blir den också mest på skoj döpt i alkoholfri dryck precis som de stora båtarna.

Fast egentligen vill han helst bli av med sin eka. Då kan nästa projekt sjösättas.

Ett hantverk

– Jag går och funderar på att bygga en till och dra nytta av erfarenheterna jag fick genom det här bygget. Kanske blir det av längre fram. Men jag vill inte ha två ekor, säger han.

I dag är inte så många som bygger träbåtar och ekor i Dalsland. Det är ett hantverkskunnande som är på väg att försvinna. Nu bidrar Johnny Gustafsson till att det bevaras.

– Jag nämnde för en kompis att jag gick och funderade på ett båtbygge. När han skaffade fram en ritning var det bara att köra i gång, säger Johnny Gustafsson.

Som pensionär disponerar han sin egen tid och ville ha något att syssla med.

Att bygga en 14 tums rundbottnad eka, en så kallad Steneka efter John Saga i Rävmarken, tog två månader.

– Jag höll väl på ett par timmar åt gången. Sedan gick jag in i huset och funderade lite. Så höll jag på, säger han.

Färdigsågat fura

Virket beställde han i våras och fick leverat färdigsågat i augusti.

Då var det så torrt att det gick att bygga med. Ekan består till huvuddelen av fura. Däremot är årtullarna gjorda av ek.

Kokade ek

För att få materialet så mjukt att det gick att jobba med fick han koka det.

Det kunde han ordna genom en speciallösning där en del av en gammal panna användes.

För Johnny Gustafsson, som jobbat i skogen och inte hade någon större snickerierfarenhet, blev båtbygget ett lyckat projekt.

Johnnys pappa hette Rune Gustafsson. Efter att han gått i pension började han snickra Dalslandsstolar.

Sådant snickeri tycker Johnny är alldeles för pilligt att jobba med. Han vill ha mer rejäla grejer.

Bandsågen han ärvde har han använt. Den står nu i garaget. I källaren har han en plan- och rikthyvel som pappan hade i sin utrustning.

Ekan är drygt fyra meter lång och nästan en och en halv meter bred.

Nu känner han sig lite nöjd över att ekan blev så fin även om han säger att den inte blev helt perfekt. Det är förstås inget som ett otränat öga kan se.

Stryker med linolja

När Dalslänningen kommer på besök luktar det gott av linolja i garaget.

– Jag håller på att stryker den med kokt linolja blandad med terpentin. Det får nog bli en åtta till tio gånger innan jag är nöjd, säger han.

Riktigt var han kommer att lägga i ekan i vår har han inte klart för sig. Men han tror inte att det bli Stora Le.

– Jag får väl se om jag hittar något tjärn någonstans. Det viktiga är att den ligger på en stilla plats i början så att den blir tät och flyter fint.

Tur med hustrun

Först därefter kan det bli dags för premiärturen som han tänker bjuda hustrun på.

Kanske blir den också mest på skoj döpt i alkoholfri dryck precis som de stora båtarna.

Fast egentligen vill han helst bli av med sin eka. Då kan nästa projekt sjösättas.

Ett hantverk

– Jag går och funderar på att bygga en till och dra nytta av erfarenheterna jag fick genom det här bygget. Kanske blir det av längre fram. Men jag vill inte ha två ekor, säger han.

I dag är inte så många som bygger träbåtar och ekor i Dalsland. Det är ett hantverkskunnande som är på väg att försvinna. Nu bidrar Johnny Gustafsson till att det bevaras.