Nu smäller det i skogen
Signerat:
I måndags började älgjakten i stora delar av landet. Den svenska jakten, särskilt älgjakten, har långa anor och en stor uppslutning i breda samhällslager.
Naturen, jakten och viltvården är en levande del av den svenska folksjälen. Urbaniseringen och förändrade livsmönster har i stort inte förmått ändra på det. De kommande veckorna kommer folk från landets alla städer söka sig tillbaka till naturen och den meditativa frid som skogen, jakten till trots, ger. Jakten har för många gått från att vara en viktig del av försörjningen till att bli ett seriöst fritidsintresse och ett sätt att hålla kontakt med sina rötter.
I Sverige är det ett tvärsnitt av befolkningen som jagar, möts och finner gemenskap i skogen. Man är en i laget oavsett bakgrund och samhällsställning. Ens anseende avgörs av förmågan i skogen, inte positionen på samhällsstegen. Skillnaden mot kontinenten där jakten varit och ännu främst är ett nöje för eliten är slående.
För alla är jakten dock inte bara ett nöje eller en del av hushållets försörjning. För skogsindustrin och markägarna är den en nödvändighet. Älgskadorna på ungskog, främst tall, förstör miljardvärden varje år. Träd som betats får bestående skador och när de slutavverkas om 50–100 år blir de inte fullgott timmer utan kommer i många fall få säljas som massaved. Det ger i runda tal markägaren hälften så stora intäkter för virket.
För Sverige är skogsindustrin en av basnäringarna som byggt och fortfarande i hög grad bygger vårt välstånd. Att hålla älgstammen i en balans där den är gynnsamt bevarad och jaktbar men inte orsakar för stora skador på vårt framtida välstånd är därför ett viktigt nationellt intresse.
Naturen har blivit en skarp konfliktlinje mellan de som lever av skogen, för jakten eller som vill se naturen och landsbygden som ett orört och obrukat rekreationsområde. Heta ord yttras mellan grupperna och tyvärr går det i allt högre grad till handgripligheter. Den ökade konflikten och minskade toleransen manifesteras särskilt i omorienteringen av de gröna gruppernas hot och terror. Nu drabbas inte bara pälshandlare, slakterier, fiskodlingar och forskare som utför djurförsök utan nu även journalister som skriver om varg likväl som jakten och dess företrädare.
Oförklarliga bränder vid skjutbanor, hot samt förstörda jakttorn, jaktkojor och åtlar har på sina håll blivit vardag. Det är anmärkningsvärt att polisen ännu inte skapat ett samordnat motvärn i form av en nationellt samordnad utredningsgrupp som hanterar de gröna terroristernas alla angrepp på samhället.
Orosmolnen till trots så fylls nu skogarna under några veckor med folk när startskottet gått för årets jakt. En lisa för själen för många men också en nödvändighet för de tusentals personer i Sverige som har sin försörjning genom skog och jakt.
Per Selstam
Svenska Nyhetsbyrån
