Folkhemmet måste bli modernt
Intervju: Sofia Nerbrand
Sofia Nerbrand är liberal debattör och ordförande för tankesmedjan Bertil Ohlininstitutet. Hon bor sedan ett par år i Malmö. Hon är engagerad i frågor som rör tolerans och personlig frihet, och Bertil Ohlininstitutet arrangerade en tvådagarskonferens 4-5 oktober på temat migration och social mobilitet i just Malmö. Svenska Nyhetsbyrån intervjuade Sofia Nerbrand om hur hon ser på svensk migrations- och integrationspolitik.
MB: Som liberal är Du självklart för ökad rörlighet och en frihetlig migrationspolitik i Sverige och Europa. Men hur ställer Du Dig till den kritik som ofta framförs och som säger att en stor invandring inte är förenlig med en välfärdsstat.
SN: Jag tror att det går att ha ett mycket öppet samhälle samtidigt som det allmänna står för en basal trygghet. Vi blir hela tiden rikare och framtidens välfärdssystem måste vila på det faktum att människor rör på sig. Mellan branscher, ut och in i arbetslivet och mellan länder.
Trygghetslösningarna behöver bli mer individanpassade och följa människors rörelser. Det handlar naturligtvis inte bara om folk som vandrar in till Sverige. Det gäller i högsta grad även för svenskar som flyttar ut i världen – och som kanske kommer tillbaka. Folkhemmet måste bli modernt, välkomnande och flexibelt. Annars blir vi ett fort, där invandring ses som ett hot. Och det vore ju outsägligt olyckligt.
MB: Sverige är det land i västvärlden som haft den största invandringen per capita. Ser du inga problem med en alltför snabb invandring?
SN: I grund och botten är jag för fri invandring – så länge de som kommer hit kan försörja sig och de följer lagar och regler. Sverige har plats för många fler. Människor är också en tillgång, och vi måste låta fler komma in på arbetsmarknaden genom lägre skatter och sänkta sociala trösklar.
Vi har haft en relativt generös flyktingpolitik, men haft dörren stängd för arbetskraftsinvandring under några decennier. Det är olyckligt att flyktinginvandringen har blivit för stor i relation till arbetskraftsinvandringen. Men med det säger jag inte att flyktinginvandringen varit för stor – tvärtom. Jag tycker att vi borde ha tagit emot fler flyktingar, men det skulle samtidigt ha funnits en naturlig arbetskraftsinvandring. I dag har alltför många en stereotyp och fördomsfull bild av invandraren som någon som har svårt att få en egen försörjning.
MB: Då borde du med andra ord vara nöjd med regeringens politik. Den har ju öppnat upp för arbetskraftsinvandring.
SN: Ja, den biten är jag nöjd med även om vi kan bli ännu bättre. Men som liberal känner jag mig inte hemma när regeringen argumenterar utifrån statens finanser. Jag är inte enbart ett skattesubjekt som arbetar för att Anders Borg ska få ihop statsbudgeten. Människor är fria varelser som bör få så goda förutsättningar som möjligt att försörja sig själva och de sina, utvecklas och ha roligt på jobbet.
MB: Det finns naturligtvis skäl att hålla seminarium om migration just i Malmö? Men är staden verkligen ett gott exempel?
SN: Både ja och nej. Självklart finns alla integrationens misslyckande här som i andra svenska städer. Många invandrare är arbetslösa och det finns utanförskap, intolerans och frustration. Men fördelarna överväger ändå nackdelarna. Malmö har en kosmopolitisk känsla över sig som man inte hittar någon annanstans i Sverige. En doft av i amerikanska storstäder.
Det har flera orsaker. Dels är det naturligtvis de många invandrarna, men det är också närheten till kontinenten, närheten till universiteten, samt också hur själva staden är byggd. Det är en sammanhållen stad med stor variation. Man kan enkelt gå överallt, och de olika stadsdelarna är integrerade med varandra. Torg, caféer och restauranger blir till naturliga mötesplatser där man kan möta alla sorter av stadens invånare. Det ger en naturlig integration och känns väldigt positivt. Vi har friktion – som i all förändring – men på lång sikt kommer den unga befolkningen med rötter i drygt 170 länder, och en nybyggaranda göra Malmö till en ännu mer spännande plats. Jag älskar att bo här. (SNB)
Mathias Bred
































































