Vid Plekzy-Gladz mustascher!
Signerat:
;)
Men det tog inte ens en förmiddag innan de förpassade Tintinböckerna fick komma tillbaka. Tack och lov så ger man sig ännu inte ostraffat på den omåttligt populäre belgiske seriehjälten i Sverige. Men att det ens kunde bli så här är ett oroväckande tecken i tiden.
Det handlar trots allt inte om Kulturhuset i Szohôd, där kanske den ”konstnärlige ledaren” Behrang Miri skulle trivas bättre. Det handlar om den svenska huvudstaden Stockholm. Att ens komma på tanken att censurera det man enväldigt bestämt vara misshaglig litteratur borde inte låta sig göras.
Miri sade att han ”ville lyfta ett debattinlägg omkring diskrimineringsfrågor, men inser att det är fel att plocka bort litteratur.” Något säger mig att han aldrig hade gjort denna Milou om det inte hade varit för det massiva opinionstrycket. I den första DN-intervjun verkade han ju inte ha några dubier över att utöka sin utrensningsmanöver mot bland annat det som kan anses ha homofobiskt eller utlänningsfientligt innehåll. ”All barnbokslitteratur borde ses över. Även vuxenlitteratur.”
Större delen av vår litteraturhistoria skulle få rensas ur om vi skulle uppfylla alla dessa politiskt korrekta kriterier. Många gamla barnboksklassiker skulle förpassas till låsta källarvalv. Och vilka skall ta på sig uppgiften som litteraturkommissarier? Behrang Miri och hans meningsfränder förstås!
Det har gått långt i detta lättkränkta mellanmjölksland men av reaktionerna att döma så går gränsen för hur mycket stolligheter vi kan svälja tydligen vid Tintin. Generationer har växt upp med och ryckts med av Tintins äventyr. Själv slukade jag böckerna som barn och de har varit en följeslagare långt upp i vuxen ålder.
Visst, framför allt ett par de tidiga äventyren kunde vara rätt undermåliga. Mest ökänt är Tintin i Kongo, som tydligen inte ens fanns med i Miris samlingar, och Hergé har själv erkänt att han inte visste mycket om det han skrev och ritade om. Annars står Tintin tämligen genomgående på de svagas och förtrycktas sida, men så långt läste väl aldrig Miri. Redan i Blå Lotus ges en nyanserad bild av kineserna. I Koks i lasten kämpar han mot slavhandlare. I flera äventyr kommer skurkarna från det pseudofascistiska landet Bordurien. I Castafiores juveler är det en tjuvaktig skata som är boven, inte zigenarna.
Om det finns problematiskt innehåll i tidigare litteratur är Tintin en av de minsta syndarna. Lösningen är heller inte att gömma undan det utan att öppet visa det så att man kan diskutera det. Barn och ungdomar är smartare än vad Miri och andra tror. Dummare blir de däremot om de bara får tar del av det som passerat genom dagens politiskt korrekta censurfilter.
Bomber och granater, mer Tintin åt barnen!
Henrik L Barvå
Politisk redaktör
