Förgiftat, intolerant och desperat
Signerat:
För ett antal veckor sedan orsakade författaren Bengt Ohlsson stort rabalder när han i en lång och synnerligen läsvärd krönika på Dagens Nyheters kultursidor (4/1) gjorde upp med kulturvänstern. Han beskrev hur ”alla” inom kultursvängen mer eller mindre förutsattes hysa vänsteråsikter och att de som inte gjorde det inte bara bemöttes med stor misstänksamhet utan också effektivt mobbas ut ur denna förmenta gemenskap.
Det tog hus i helsike, och den utpekade kultureliten slog nästan ned som en man (eller kvinna) över hädaren. Därmed kom de, utan att det varit Ohlssons avsikt, att direkt bevisa hans tes. Kulturvänstern tål inte att ifrågasättas, och att få sin världsbild omskakad. De lever i illusionen att stå på den lilla människans sida och slå mot överheten, trots att de själva sedan länge utgör en del av dagens kulturella överhet. Ohlsson beskrev det i en uppföljande artikel som att ”ensam stå omringad av tio personer som skriker hatiskt i munnen på varandra om hur feg man är som angriper någon som är mycket svagare”.
De hätska reaktionerna har fortsatt, och inte bara mot Bengt Ohlsson. Reaktionerna är i mångt och mycket ett tecken på att kulturvänstern befinner sig på reträtt, att deras kommandohöjder faktiskt utmanats på senare tid. Det har etablerat sig motsatta åsiktsriktningar, och kommit fram nya kanaler för dem som inte delar kulturvänsterns förkvävande åsiktshegemoni.
Det är då man blir desperata. Och det är då bara alltför många som går över en anständighetsgräns. Som när journalisten och författaren Maria Sveland i ett stort uppslaget svaromål på DN Kultur jämför den borgerliga tankesmedjan Timbro och den mer kulturkonservativa tidskriften Axess med – håll i er nu! – den norske massmördaren Anders Behring Breivik.
Det fortsätter när ledarskribenten Anders Lindberg i Sveriges största tidning Aftonbladet gör samma groteska koppling. Han skriver att Axess, Timbro och Genusnytt (en blogg kritisk mot genusteorier och feminism) ”delar föreställningsvärld” med rasistiska bloggar som Avpixlat, tidningars kommentarsfält och just Breivik. En modern variant på att anklaga meningsmotståndare för att vara nazister och fascister för att få dem att tystna!
Det här uttrycker inte bara en beklämmande intolerans mot dem som tycker annorlunda. Det förgiftar och brutaliserar debattklimatet. Egentligen borde detta vara något som hädanefter mäler ur dessa debattörer ur det seriösa samtalet, men så är det tyvärr inte. Personer som Sveland och Lindberg kommer alltjämt att beredas plats på diverse arenor. De tillhör ju gubevars den kulturvänster som i stort sett kontrollerar de flesta av dessa arenor.
Det är hos dessa människor fullt acceptabelt att uppkalla sina kollektiv efter terrorister, eller sina litterära priser efter folkmördare, men ve den som får för sig att uttrycka beundran för, säg, Margaret Thatcher, eller försvara den klassiska bildningen med sina ”döda gamla överklassgubbar”. Så illa är det.
Henrik L Barvå
Politisk redaktör
