2017-08-08 06:00

2017-08-08 06:00

En dinosaurie i mediesamhället

Signerat:

Häromåret uppgav drygt fyra av tio svenskar att avgiften inte var prisvärd. Det blir lätt så när SVT:s intäkter är oberoende av människors efterfrågan, skriver Henrik Jordahl.

Nu är det sommar och SVT kör som vanligt Allsång på Skansen och Morden i Midsomer. Under semestern har vi mer tid än vanligt för tv-tittande. Samtidigt vill många uppleva saker istället för att slösa bort timmarna i tv-soffan. Själv tar jag mig gärna tid för serier, allra helst Silicon Valley och Game of Thrones. Nya strömningstjänster har helt förändrat mitt tv-tittande. Många alternativ har tillkommit och jag tittar nästan aldrig på SVT längre.

Men trots att jag valt bort SVT envisas Radiotjänst i Kiruna med att skicka sina fakturor. Jag måste säga att 2 340 kronor känns ganska dyrt för ett årsabonnemang på en tjänst som jag inte vill ha. För samma pris får jag både Netflix och HBO samt pengar över till några hyrfilmer på Apple TV. Men eftersom vi har en tv hemma måste jag först betala för SVT, som jag inte tittar på, och sedan betala för sådant som jag vill se.

Att man får en del radio på köpet förändrar inget. Sveriges Radio sänder mestadels program som jag inte vill höra på tider när jag inte har möjlighet att lyssna. Samtidigt finns ett överflöd av poddar om ämnen som intresserar mig. Traditionell radio håller på att dö som medium eftersom målgruppen är så bred att programmen blir ointressanta.

Jag är inte den ende som gnisslar tänder när Radiotjänst fakturerar. Häromåret uppgav drygt fyra av tio svenskar att avgiften inte var prisvärd. Det blir lätt så när SVT:s intäkter är oberoende av människors efterfrågan. Bland hushåll med låga inkomster uppfattades avgiften som ännu mindre prisvärd. Det är lätt att förstå. För annat som staten gör betalar vi skatt efter bärkraft. Men just när det gäller tv ska låginkomsttagare betala på kronan lika mycket som andra. Och det för en tjänst som de kanske inte ens använder.

Ett argument för statlig tv är att programmen ska vara mer allsidiga och folkbildande än i andra kanaler. Men det råder delade meningar om så verkligen är fallet. Som ekonom har jag till exempel aldrig varit speciellt imponerad av SVT:s ekonomiska inslag. Men tyvärr redovisar SVT inte några utvärderingar av hur sändningstillståndets krav på allsidighet och folkbildning uppfylls. När man verkar ”i allmänhetens tjänst” bör man visa oss som utgör allmänheten hur de politiskt satta målen uppnås.

Alla organisationer har en tendens att överleva sig själva. Så även SVT. I televisionens barndom var det kanske rimligt att alla som hade en tv-apparat tvingades betala för det lilla utbud som då fanns. Speciellt eftersom det på den tiden inte gick att stänga av sändningarna för dem som inte betalade. Men vem skulle idag komma på idén att starta ett statligt tv-bolag med fokus på underhållning? Ingen kan på allvar hävda att Allsång på Skansen och Morden i Midsomer tillhör statens kärnuppgifter. SVT har blivit en dinosaurie i dagens individanpassade mediesamhälle. (SNB)

Henrik Jordahl

Docent i nationalekonomi, forskar om skattefinansierade tjänster vid Institutet för Näringslivsforskning

Nu är det sommar och SVT kör som vanligt Allsång på Skansen och Morden i Midsomer. Under semestern har vi mer tid än vanligt för tv-tittande. Samtidigt vill många uppleva saker istället för att slösa bort timmarna i tv-soffan. Själv tar jag mig gärna tid för serier, allra helst Silicon Valley och Game of Thrones. Nya strömningstjänster har helt förändrat mitt tv-tittande. Många alternativ har tillkommit och jag tittar nästan aldrig på SVT längre.

Men trots att jag valt bort SVT envisas Radiotjänst i Kiruna med att skicka sina fakturor. Jag måste säga att 2 340 kronor känns ganska dyrt för ett årsabonnemang på en tjänst som jag inte vill ha. För samma pris får jag både Netflix och HBO samt pengar över till några hyrfilmer på Apple TV. Men eftersom vi har en tv hemma måste jag först betala för SVT, som jag inte tittar på, och sedan betala för sådant som jag vill se.

Att man får en del radio på köpet förändrar inget. Sveriges Radio sänder mestadels program som jag inte vill höra på tider när jag inte har möjlighet att lyssna. Samtidigt finns ett överflöd av poddar om ämnen som intresserar mig. Traditionell radio håller på att dö som medium eftersom målgruppen är så bred att programmen blir ointressanta.

Jag är inte den ende som gnisslar tänder när Radiotjänst fakturerar. Häromåret uppgav drygt fyra av tio svenskar att avgiften inte var prisvärd. Det blir lätt så när SVT:s intäkter är oberoende av människors efterfrågan. Bland hushåll med låga inkomster uppfattades avgiften som ännu mindre prisvärd. Det är lätt att förstå. För annat som staten gör betalar vi skatt efter bärkraft. Men just när det gäller tv ska låginkomsttagare betala på kronan lika mycket som andra. Och det för en tjänst som de kanske inte ens använder.

Ett argument för statlig tv är att programmen ska vara mer allsidiga och folkbildande än i andra kanaler. Men det råder delade meningar om så verkligen är fallet. Som ekonom har jag till exempel aldrig varit speciellt imponerad av SVT:s ekonomiska inslag. Men tyvärr redovisar SVT inte några utvärderingar av hur sändningstillståndets krav på allsidighet och folkbildning uppfylls. När man verkar ”i allmänhetens tjänst” bör man visa oss som utgör allmänheten hur de politiskt satta målen uppnås.

Alla organisationer har en tendens att överleva sig själva. Så även SVT. I televisionens barndom var det kanske rimligt att alla som hade en tv-apparat tvingades betala för det lilla utbud som då fanns. Speciellt eftersom det på den tiden inte gick att stänga av sändningarna för dem som inte betalade. Men vem skulle idag komma på idén att starta ett statligt tv-bolag med fokus på underhållning? Ingen kan på allvar hävda att Allsång på Skansen och Morden i Midsomer tillhör statens kärnuppgifter. SVT har blivit en dinosaurie i dagens individanpassade mediesamhälle. (SNB)

Henrik Jordahl

Docent i nationalekonomi, forskar om skattefinansierade tjänster vid Institutet för Näringslivsforskning

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.