2017-08-05 06:01

2017-08-05 06:01

Kompromissa inte om vinsttaket

Signerat:

För antingen bevarar vi vår demokrati och marknadsekonomi, eller så släpps andra och farliga krafter loss. Där går en avgörande skiljelinje. Kritiken efter remissrundan är dessutom förödande, skriver Kjell Göthe

Sommaren ger tid för nyttig eftertanke, det gäller inte minst inom politiken efter den fars som spelats upp med regeringen i huvudrollen. Nu framstår på nytt som kristallklart att för en socialdemokrat gäller makten framför allt. Notera att statsministern inte själv tagit på sig något ansvar, att självkritik saknas och att dimridåer läggs ut. Ändå är regeringen alltid kollektivt ansvarig. Statsministern borde ju ha agerat och sett till att den tog sitt ansvar fullt ut. Men felet är alltid någon annans.

Från Rosenbad, dit de semestrande börjat återvända, ryktas för övrigt att Stefan Löfven (S) före skandalen varit beredd att försöka kompromissa med Alliansen för att få till en uppgörelse om vinsttaket för privata välfärdsföretag. Detta eftersom förhandlingarna med Jonas Sjöstedt (V) gått i stå och regeringen är hårt pressad av LO i frågan.

Det finns all anledning att varna oppositionen. Gå inte med på en kompromiss! Privata företag behövs och de måste få göra vinster, staten kan inte schablonmässigt få diktera dessa. Dessutom, de drivs med stor effektivitet och har nöjda medarbetare, det har flera undersökningar visat och många medarbetare vitsordat. Monopol för alltid med sig nackdelar och i det här fallet behöver det offentliga absolut ha någon att mäta sig mot. Frågan har samma dignitet som när LO drev på om löntagarfonder och regeringen vek sig för facket. Då föll förslaget dessbättre i riksdagen och Olof Palme (S) lär ha ångrat djupt att han inte höll emot.

Tro inte att regeringen är beredd att kompromissa en millimeter mer än nödvändigt om vinsttaket. (Jämför med hur Löfven nu agerar i Transportsstyrelsens IT-skandal.) Vi behöver ingen kompromiss alls! För antingen bevarar vi vår demokrati och marknadsekonomi, eller så släpps andra och farliga krafter loss. Där går en avgörande skiljelinje. Kritiken efter remissrundan är dessutom förödande.

Försöket att införa löntagarfonder var på samma sätt en glödhet fråga och protesterna massiva. Olof Palme försökte i slutskedet nå en uppgörelse med oppositionen. Thage G. Peterson, hans förtrogne, har skrivit om detta i sina läsvärda memoarer, ”Resan mot Mars” (Bonniers). Palme och Peterson hade kallat centerns Thorbjörn Fälldin (C) till samtal i frågan och denne tog med sig Olof Johansson (C). Peterson skriver att ”Palmes och min förhoppning var att centern ville samarbeta och vi var beredda att acceptera långtgående villkor för det”.

Men Fälldins besked var glasklart, detta var inget han kunde kompromissa om: ”Centern vill inte till någon del bli delaktig i införandet av löntagarfonder”, löd hans besked med tillägget: ”Om det blir en ny majoritet efter 1985 så avvecklar vi fonderna.” Vidare underströk han att löntagarfonder släpper loss krafter som bär in i socialismens och tvångets rike. Palme blev nu arrogant, Peterson sparkade honom på benet under bordet och Palme skrek ”aj”. Fälldin stod på sig tack och lov.

För övrigt anser jag att det är märkligt att ingen talar om att förbättra vår demokrati genom att ändra systemet och låta varje nyval bli inledningen på en ny fyraårsperiod vid makten! Då skulle inte oppositionen vara så försiktig som den är just nu.

Kjell Göthe

Politisk krönikör

Sommaren ger tid för nyttig eftertanke, det gäller inte minst inom politiken efter den fars som spelats upp med regeringen i huvudrollen. Nu framstår på nytt som kristallklart att för en socialdemokrat gäller makten framför allt. Notera att statsministern inte själv tagit på sig något ansvar, att självkritik saknas och att dimridåer läggs ut. Ändå är regeringen alltid kollektivt ansvarig. Statsministern borde ju ha agerat och sett till att den tog sitt ansvar fullt ut. Men felet är alltid någon annans.

Från Rosenbad, dit de semestrande börjat återvända, ryktas för övrigt att Stefan Löfven (S) före skandalen varit beredd att försöka kompromissa med Alliansen för att få till en uppgörelse om vinsttaket för privata välfärdsföretag. Detta eftersom förhandlingarna med Jonas Sjöstedt (V) gått i stå och regeringen är hårt pressad av LO i frågan.

Det finns all anledning att varna oppositionen. Gå inte med på en kompromiss! Privata företag behövs och de måste få göra vinster, staten kan inte schablonmässigt få diktera dessa. Dessutom, de drivs med stor effektivitet och har nöjda medarbetare, det har flera undersökningar visat och många medarbetare vitsordat. Monopol för alltid med sig nackdelar och i det här fallet behöver det offentliga absolut ha någon att mäta sig mot. Frågan har samma dignitet som när LO drev på om löntagarfonder och regeringen vek sig för facket. Då föll förslaget dessbättre i riksdagen och Olof Palme (S) lär ha ångrat djupt att han inte höll emot.

Tro inte att regeringen är beredd att kompromissa en millimeter mer än nödvändigt om vinsttaket. (Jämför med hur Löfven nu agerar i Transportsstyrelsens IT-skandal.) Vi behöver ingen kompromiss alls! För antingen bevarar vi vår demokrati och marknadsekonomi, eller så släpps andra och farliga krafter loss. Där går en avgörande skiljelinje. Kritiken efter remissrundan är dessutom förödande.

Försöket att införa löntagarfonder var på samma sätt en glödhet fråga och protesterna massiva. Olof Palme försökte i slutskedet nå en uppgörelse med oppositionen. Thage G. Peterson, hans förtrogne, har skrivit om detta i sina läsvärda memoarer, ”Resan mot Mars” (Bonniers). Palme och Peterson hade kallat centerns Thorbjörn Fälldin (C) till samtal i frågan och denne tog med sig Olof Johansson (C). Peterson skriver att ”Palmes och min förhoppning var att centern ville samarbeta och vi var beredda att acceptera långtgående villkor för det”.

Men Fälldins besked var glasklart, detta var inget han kunde kompromissa om: ”Centern vill inte till någon del bli delaktig i införandet av löntagarfonder”, löd hans besked med tillägget: ”Om det blir en ny majoritet efter 1985 så avvecklar vi fonderna.” Vidare underströk han att löntagarfonder släpper loss krafter som bär in i socialismens och tvångets rike. Palme blev nu arrogant, Peterson sparkade honom på benet under bordet och Palme skrek ”aj”. Fälldin stod på sig tack och lov.

För övrigt anser jag att det är märkligt att ingen talar om att förbättra vår demokrati genom att ändra systemet och låta varje nyval bli inledningen på en ny fyraårsperiod vid makten! Då skulle inte oppositionen vara så försiktig som den är just nu.

Kjell Göthe

Politisk krönikör

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.