2017-08-02 06:00

2017-08-02 15:53

Vilken sida väljer den politiska högern?

Signerat: Direkt från Europaparlamentet

När extrema nationalister får sällskap av borgerliga högerpartier och gamla kommunister – då är vi illa ute, skriver Jens Nilsson.

Det är en avgörande strid för Europa under uppsegling. Demokrati, mänskliga rättigheter, öppenhet, frihet och social sammanhållning står i skottlinjen. Plötsligt kan vi stå där en dag och slaget om dessa viktiga värden har gått förlorade. Jag är en obotlig optimist och det grundar jag i tilltron till människor och deras vilja att skapa ett gott samhälle, men...

Vi har sedan andra världskriget byggt ett samarbete i Europa. Ett samarbete så nära och så starkt att vi har undvikit nya krig på Europas mark. Det gäller i alla fall de länder som ingår i den Europeiska Unionen. Det är faktiskt bättre att ägna tid åt att prata med varandra under sega förhandlingar runt förhandlingsbordet än att ta till vapen så fort vi blir osams. Denna vision präglade det Europeiska samarbetets tillkomst - och man kan säga att det har lyckats så här långt.

Men det som händer just nu är oroväckande och kommer att sätta Europasamarbetet under hård press flera år framåt. De nationalistiska krafter som finns överallt – mycket starka i vissa länder – skapar konflikter i Europa. De är motståndare till EU-samarbetet, vill inte se invandrare förstöra sitt eget land, tar inte emot flyktingar och tycker att Bryssel har för mycket att säga till om.

De förbehåller sig rätten att göra egna tolkningar av hur en demokrati ska fungera, är irriterade över hur EU lägger sig i deras inre angelägenheter och över hur FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna ska tolkas i det egna landet. Här finns högerextrema partier som bygger på nationalism och rasism och använder populism som vapen. De vill gärna se ett instabilt Europa och blir påhejade av Putins Ryssland.

På andra sidan i denna konflikt finns alla de som är beredd att slåss för demokrati, mänskliga rättigheter, frihet, öppenhet och social sammanhållning. Den fria rörligheten och den gemensamma marknaden är fundament i det europeiska samarbetet. Det förutsätter gemensamma regler och en beslutsordning där man försöker komma överens. Dessutom finns i EU:s fördrag hänvisning till mänskliga rättigheter och demokrati. Här finns just nu både Merkel i Tyskland, Macron i Frankrike och vår egen Stefan Löfven på barrikaderna. Tillsammans med många andra slåss de för dessa fundamentala värden och ett Europa som håller ihop.

Mot detta står alltså extrema nationalister med egna tolkningar och där diskriminering av människor är en självklar del av den politiska ideologin. Där finns Polens nuvarande regering liksom Ungerns premiärminister Orbán och i deras följe en rad högerextrema rörelser. Politiska krafter i de länder som levt under kommunistisk diktatur verkar ha lättare att skapa egna tolkningar av demokratins kärnvärden. Men de har också allt större stöd av delar av de konservativa partierna i sina länder. När extrema nationalister får sällskap av borgerliga högerpartier och gamla kommunister – då är vi illa ute.

Därför behövs en tydlig skiljelinje dras upp i politiken. Mellan de som är beredd att slåss för demokrati, mänskliga rättigheter, öppenhet och social sammanhållning i Europa – och de som inte är det.

Jens Nilsson (S)

Europaparlamentariker

Det är en avgörande strid för Europa under uppsegling. Demokrati, mänskliga rättigheter, öppenhet, frihet och social sammanhållning står i skottlinjen. Plötsligt kan vi stå där en dag och slaget om dessa viktiga värden har gått förlorade. Jag är en obotlig optimist och det grundar jag i tilltron till människor och deras vilja att skapa ett gott samhälle, men...

Vi har sedan andra världskriget byggt ett samarbete i Europa. Ett samarbete så nära och så starkt att vi har undvikit nya krig på Europas mark. Det gäller i alla fall de länder som ingår i den Europeiska Unionen. Det är faktiskt bättre att ägna tid åt att prata med varandra under sega förhandlingar runt förhandlingsbordet än att ta till vapen så fort vi blir osams. Denna vision präglade det Europeiska samarbetets tillkomst - och man kan säga att det har lyckats så här långt.

Men det som händer just nu är oroväckande och kommer att sätta Europasamarbetet under hård press flera år framåt. De nationalistiska krafter som finns överallt – mycket starka i vissa länder – skapar konflikter i Europa. De är motståndare till EU-samarbetet, vill inte se invandrare förstöra sitt eget land, tar inte emot flyktingar och tycker att Bryssel har för mycket att säga till om.

De förbehåller sig rätten att göra egna tolkningar av hur en demokrati ska fungera, är irriterade över hur EU lägger sig i deras inre angelägenheter och över hur FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna ska tolkas i det egna landet. Här finns högerextrema partier som bygger på nationalism och rasism och använder populism som vapen. De vill gärna se ett instabilt Europa och blir påhejade av Putins Ryssland.

På andra sidan i denna konflikt finns alla de som är beredd att slåss för demokrati, mänskliga rättigheter, frihet, öppenhet och social sammanhållning. Den fria rörligheten och den gemensamma marknaden är fundament i det europeiska samarbetet. Det förutsätter gemensamma regler och en beslutsordning där man försöker komma överens. Dessutom finns i EU:s fördrag hänvisning till mänskliga rättigheter och demokrati. Här finns just nu både Merkel i Tyskland, Macron i Frankrike och vår egen Stefan Löfven på barrikaderna. Tillsammans med många andra slåss de för dessa fundamentala värden och ett Europa som håller ihop.

Mot detta står alltså extrema nationalister med egna tolkningar och där diskriminering av människor är en självklar del av den politiska ideologin. Där finns Polens nuvarande regering liksom Ungerns premiärminister Orbán och i deras följe en rad högerextrema rörelser. Politiska krafter i de länder som levt under kommunistisk diktatur verkar ha lättare att skapa egna tolkningar av demokratins kärnvärden. Men de har också allt större stöd av delar av de konservativa partierna i sina länder. När extrema nationalister får sällskap av borgerliga högerpartier och gamla kommunister – då är vi illa ute.

Därför behövs en tydlig skiljelinje dras upp i politiken. Mellan de som är beredd att slåss för demokrati, mänskliga rättigheter, öppenhet och social sammanhållning i Europa – och de som inte är det.

Jens Nilsson (S)

Europaparlamentariker

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.