2017-07-15 06:01

2017-07-15 06:01

Kartböckernas återkomst

SIGNERAT

Även i vårt eget närområde kan vi se en ny bild framträda, särskilt då säkerhetspolitiskt. Det finns anledning att tala om Arktis och Östersjön som en helhet, skriver Hans Wallmark.

Kartböckerna har kommit tillbaka! När jag besöker en bokhandel i någon av de större världsstäderna kan man se ett växande antal volymer som har geografi och historia som utgångspunkt för att försöka förstå och förklara samtidens geopolitiska skeenden. Intressepolitik betonas mer än värderingspolitik.

Den här litteraturen uppmärksammar kampen om naturresurserna. Men ser också hur tidigare konflikter påverkar skeenden i dag oavsett om det handlar om Kaukasus eller Balkan. För att förstå vad som händer i den muslimska världen gäller det att hålla reda på var det finns shia respektive sunni och inte minst olika inriktningar av den senare tolkningen. Atlasen ges en ny och annan sorts topografi med hjälp av ett breddat perspektiv.

Även i vårt eget närområde kan vi se en ny bild framträda, särskilt då säkerhetspolitiskt. Det finns anledning att tala om Arktis och Östersjön som en helhet. Den ryska upprustningen märks av. Alla parter runt Ishavet vill betona att det fortfarande råder ett lugn i regionen. Samtidigt finns en känsla av tillkämpad fasad. Fartyg med långräckviddiga robotsystem kan nå mycket långt och därmed involveras i de flesta möjliga europeiska konflikter.

I Östersjön uppträder Ryssland allt mer oförskämt och provokativt. Så sent som för några dagar sedan ifrågasatte den ryske ambassadören på plats i Visby det internationella luftrummet och vattnet då han undrade vad ett svenskt signalspaningsplan gjorde nära hans land. Men det handlar inte om någon stats eget bakvatten utan istället gäller det att knivskarpt sluta upp bakom vår och andras rätt att vara här utan att fråga Moskva om tillåtelse.

Betydelsen av vårt närområde kan även noteras på andra sätt. Det handlar om en ökad övningsverksamhet. För cirka ett halvår sedan genomfördes Joint Viking i Norge ackompanjerat av ryska protester. Att amerikansk trupp finns på plats i vårt västra grannland backas politiskt brett upp både från socialdemokratiskt håll och från den borgerliga regeringen i Oslo, men möter kritik från blandade vänstergrupper i söt förening med propagandister i Kreml.

Försök att etablera något slags kontrollzon sker genom återkommande varningar. Ifall Norge väljer att bli en del av Natos robotförsvar kommer ”vederbörliga åtgärder” att vidtas. Liknande skrammel kan höras gentemot Danmark ifall landet gör något som uppfattas som misshagligt österut. Den svenska Nato-debatten ljuder av likartade ekon: Vad kommer man att säga i Moskva?

Svensk försvars- och säkerhetspolitik avgörs i Sverige. Ingen annanstans. Och internationellt vatten och luftrum är öppet och inget som avgörs någon annanstans.

Till hösten kommer den första stora militärövningen på över 20 år att genomföras i Sverige: Aurora 17. Över 19 000 kvinnor och män samt med deltagande från viktiga partnerländer. Även mot denna kommer säkert propagandaanfall att riktas. Sverige har all rätt att genomföra en sådan här stor insats. Ett av de viktigare syftena är att träna vår förmåga att kunna ta emot stöd. Tvärtom finns stora behov av ytterligare övning och träning. Det handlar om att bygga upp vår försvarsförmåga och motståndskraft. Något som även kommer att kräva ytterligare ekonomiska tillskott.

Till hösten kommer Ryssland att genomföra en mycket stor återkommande övning: Zapad. Det talas om 150 000 soldater, och trupp kommer att föras in i grannlandet Vitryssland med vilket man delar vapenbrödraskap. Inte minst i Baltikum ges uttryck för stark olust att ryska stridsvagnar rullar västerut. Några ger till och med uttryck för oro att det som placerats ut sedan kanske inte dras tillbaka vilket självfallet ytterligare skulle fördjupa ett försämrat säkerhetsläge i vårt närområde.

När kartan studeras blir det uppenbart hur viktigt det är med vårt djupa och nära samarbete i Norden. Perspektivet bör breddas till att byggas ut till ett så kallat NB8-format mellan Norden och Baltikum. Våra ekonomier blir allt mer ihoptvinnade. Vi vilar på ett gemensamt fundament av historia och värderingar. Och i förlängningen gå från Norden i samarbete med Baltikum mot andra Östersjöstater som Polen och Tyskland.

En och annan bok under sommarveckorna kan bidra till den ökade insikten.

Hans Wallmark (M)

Riksdagsledamot och försvarspolitisk talesperson

Kartböckerna har kommit tillbaka! När jag besöker en bokhandel i någon av de större världsstäderna kan man se ett växande antal volymer som har geografi och historia som utgångspunkt för att försöka förstå och förklara samtidens geopolitiska skeenden. Intressepolitik betonas mer än värderingspolitik.

Den här litteraturen uppmärksammar kampen om naturresurserna. Men ser också hur tidigare konflikter påverkar skeenden i dag oavsett om det handlar om Kaukasus eller Balkan. För att förstå vad som händer i den muslimska världen gäller det att hålla reda på var det finns shia respektive sunni och inte minst olika inriktningar av den senare tolkningen. Atlasen ges en ny och annan sorts topografi med hjälp av ett breddat perspektiv.

Även i vårt eget närområde kan vi se en ny bild framträda, särskilt då säkerhetspolitiskt. Det finns anledning att tala om Arktis och Östersjön som en helhet. Den ryska upprustningen märks av. Alla parter runt Ishavet vill betona att det fortfarande råder ett lugn i regionen. Samtidigt finns en känsla av tillkämpad fasad. Fartyg med långräckviddiga robotsystem kan nå mycket långt och därmed involveras i de flesta möjliga europeiska konflikter.

I Östersjön uppträder Ryssland allt mer oförskämt och provokativt. Så sent som för några dagar sedan ifrågasatte den ryske ambassadören på plats i Visby det internationella luftrummet och vattnet då han undrade vad ett svenskt signalspaningsplan gjorde nära hans land. Men det handlar inte om någon stats eget bakvatten utan istället gäller det att knivskarpt sluta upp bakom vår och andras rätt att vara här utan att fråga Moskva om tillåtelse.

Betydelsen av vårt närområde kan även noteras på andra sätt. Det handlar om en ökad övningsverksamhet. För cirka ett halvår sedan genomfördes Joint Viking i Norge ackompanjerat av ryska protester. Att amerikansk trupp finns på plats i vårt västra grannland backas politiskt brett upp både från socialdemokratiskt håll och från den borgerliga regeringen i Oslo, men möter kritik från blandade vänstergrupper i söt förening med propagandister i Kreml.

Försök att etablera något slags kontrollzon sker genom återkommande varningar. Ifall Norge väljer att bli en del av Natos robotförsvar kommer ”vederbörliga åtgärder” att vidtas. Liknande skrammel kan höras gentemot Danmark ifall landet gör något som uppfattas som misshagligt österut. Den svenska Nato-debatten ljuder av likartade ekon: Vad kommer man att säga i Moskva?

Svensk försvars- och säkerhetspolitik avgörs i Sverige. Ingen annanstans. Och internationellt vatten och luftrum är öppet och inget som avgörs någon annanstans.

Till hösten kommer den första stora militärövningen på över 20 år att genomföras i Sverige: Aurora 17. Över 19 000 kvinnor och män samt med deltagande från viktiga partnerländer. Även mot denna kommer säkert propagandaanfall att riktas. Sverige har all rätt att genomföra en sådan här stor insats. Ett av de viktigare syftena är att träna vår förmåga att kunna ta emot stöd. Tvärtom finns stora behov av ytterligare övning och träning. Det handlar om att bygga upp vår försvarsförmåga och motståndskraft. Något som även kommer att kräva ytterligare ekonomiska tillskott.

Till hösten kommer Ryssland att genomföra en mycket stor återkommande övning: Zapad. Det talas om 150 000 soldater, och trupp kommer att föras in i grannlandet Vitryssland med vilket man delar vapenbrödraskap. Inte minst i Baltikum ges uttryck för stark olust att ryska stridsvagnar rullar västerut. Några ger till och med uttryck för oro att det som placerats ut sedan kanske inte dras tillbaka vilket självfallet ytterligare skulle fördjupa ett försämrat säkerhetsläge i vårt närområde.

När kartan studeras blir det uppenbart hur viktigt det är med vårt djupa och nära samarbete i Norden. Perspektivet bör breddas till att byggas ut till ett så kallat NB8-format mellan Norden och Baltikum. Våra ekonomier blir allt mer ihoptvinnade. Vi vilar på ett gemensamt fundament av historia och värderingar. Och i förlängningen gå från Norden i samarbete med Baltikum mot andra Östersjöstater som Polen och Tyskland.

En och annan bok under sommarveckorna kan bidra till den ökade insikten.

Hans Wallmark (M)

Riksdagsledamot och försvarspolitisk talesperson

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.