2017-05-13 06:01

2017-05-13 06:01

Av med de svenska glasögonen

Signerat:

Den som följde den svenska nyhetsbevakningen fick förra året flera omskakande upplevelser. Bland annat när det brittiska folket i juni röstade för en Brexit. Detta skulle ju inte kunna hända. Det var ju bara propagandalögner och populism som kom från dem som ville lämna EU.

Sveriges Radio sände direkt i samband med Brexit-omröstningen. Efter att det stod klart att britterna röstat för att lämna unionen visste man inte riktigt vad man skulle ta sig till. Sändningen fylldes ut i timvis med intervjuer med svenskar som bodde i Storbritannien och nu var osäkra på vad som skulle gälla. Att kunna lägga fram något slags analys kring varför en majoritet valt att rösta som de gjorde och vilka drivkrafterna varit var man från redaktionen totalt oförberedda på.

När det amerikanska presidentvalet hölls i början av november verkade det enligt rapporteringen ganska självklart att USA skulle få sin första kvinnliga president i Hillary Clinton. Motståndaren var ju både en djävul och en clown. Donald Trump var en ondskefull galning som mest vräkte ur sig massa absurditeter. De väljare som röstade på honom var helt uppenbart inte riktigt kloka.

Spaltmeter skrevs i svenska tidningar om hur vrickad denne Trump var. Nästan ingenstans gjordes några försök att förstå varför han kunde ha ett så starkt väljarstöd. En bild framträdde av att det bara var kvinnohatande rasister på den amerikanska landsbygden som kunde stödja en sådan kandidat. Hur skandaltyngd Hillary Clinton var, hur korrupt amerikanska folket ansåg henne vara och den väldiga motviljan mot hennes person skrevs det däremot sällan något om.

Nästan alla i Sverige var på den amerikanska valnatten redo att korka upp champagnen och fira att Clinton lyckats ta sig igenom det så kallade ”glastaket”. Champagnekorken for dock aldrig upp och spräckte något glastak, utan fick sitta i flaskan hela kvällen. Relativt tidigt stod det klart att Clinton skulle förlora vissa viktiga delstater och med stor sannolikhet också hela valet. Inte heller detta fanns det i svensk media någon beredskap för. Svaren på varför amerikanerna röstat som de gjorde uteblev också.

Den svenska utrikesbevakningen lämnar tyvärr ofta väldigt mycket att önska. Många har slutat följa den och läser numera i stället amerikanska, brittiska, franska eller tyska tidningar för nyheter om andra länder än Sverige. Den svenska utrikesjournalistiken har nämligen en tendens att se på omvärlden genom väldigt svenska glasögon. Ett par ursvenska tjockbottnade Erlander-glasögon som lägger ett svenskt filter i lagom beige nyans mot allt utanför rikets gränser.

Verkligheten är ju faktiskt att omvärlden inte alls är som Sverige. Amerikanska väljare är inte alls som de svenska. USA är ett helt unikt land men en säregen historia och politisk kultur som vi svenskar, trots vårt idoga konsumerande av amerikanska tv-serier, inte riktigt förstår alla gånger. Utrikesjournalistikens uppgift borde vara att hjälpa oss till en större förståelse av denna. I stället blir det alltför ofta så att vi ges en väldigt svensk bild av något väldigt osvenskt. Inget någon blir klokare av.

Trots närheten till Danmark fick vi läsa väldigt lite om den regeringskris som seglade upp där i höstas. Intresset för den västliga grannen är lågt, förutom i de fall då det i Danmark hänt något som inte är i linje med hur en svensk ser på saker och ting genom sina glasögon. Till exempel i invandringsfrågor där, då åsiktskorridoren var något trängre än i dag, danskarna i svenska ögon sågs som rena rama fascisterna. Och grannländer som Finland och Estland får vi så gott som aldrig höra något om.

Däremot översköljs vi av nyheter varenda gång presidenten i väster med den lustiga frisyren har skrivit något dumt på Twitter. Men vi får sällan några verktyg till att förstå varför han skriver som han gör och varför hans tweets uppskattas av så många. Brexit förstår vi heller fortfarande inte. De där svenska glasögonen sitter i vägen.

Adam Davidsson

Praktikant på SNB:s skribentskola

Sveriges Radio sände direkt i samband med Brexit-omröstningen. Efter att det stod klart att britterna röstat för att lämna unionen visste man inte riktigt vad man skulle ta sig till. Sändningen fylldes ut i timvis med intervjuer med svenskar som bodde i Storbritannien och nu var osäkra på vad som skulle gälla. Att kunna lägga fram något slags analys kring varför en majoritet valt att rösta som de gjorde och vilka drivkrafterna varit var man från redaktionen totalt oförberedda på.

När det amerikanska presidentvalet hölls i början av november verkade det enligt rapporteringen ganska självklart att USA skulle få sin första kvinnliga president i Hillary Clinton. Motståndaren var ju både en djävul och en clown. Donald Trump var en ondskefull galning som mest vräkte ur sig massa absurditeter. De väljare som röstade på honom var helt uppenbart inte riktigt kloka.

Spaltmeter skrevs i svenska tidningar om hur vrickad denne Trump var. Nästan ingenstans gjordes några försök att förstå varför han kunde ha ett så starkt väljarstöd. En bild framträdde av att det bara var kvinnohatande rasister på den amerikanska landsbygden som kunde stödja en sådan kandidat. Hur skandaltyngd Hillary Clinton var, hur korrupt amerikanska folket ansåg henne vara och den väldiga motviljan mot hennes person skrevs det däremot sällan något om.

Nästan alla i Sverige var på den amerikanska valnatten redo att korka upp champagnen och fira att Clinton lyckats ta sig igenom det så kallade ”glastaket”. Champagnekorken for dock aldrig upp och spräckte något glastak, utan fick sitta i flaskan hela kvällen. Relativt tidigt stod det klart att Clinton skulle förlora vissa viktiga delstater och med stor sannolikhet också hela valet. Inte heller detta fanns det i svensk media någon beredskap för. Svaren på varför amerikanerna röstat som de gjorde uteblev också.

Den svenska utrikesbevakningen lämnar tyvärr ofta väldigt mycket att önska. Många har slutat följa den och läser numera i stället amerikanska, brittiska, franska eller tyska tidningar för nyheter om andra länder än Sverige. Den svenska utrikesjournalistiken har nämligen en tendens att se på omvärlden genom väldigt svenska glasögon. Ett par ursvenska tjockbottnade Erlander-glasögon som lägger ett svenskt filter i lagom beige nyans mot allt utanför rikets gränser.

Verkligheten är ju faktiskt att omvärlden inte alls är som Sverige. Amerikanska väljare är inte alls som de svenska. USA är ett helt unikt land men en säregen historia och politisk kultur som vi svenskar, trots vårt idoga konsumerande av amerikanska tv-serier, inte riktigt förstår alla gånger. Utrikesjournalistikens uppgift borde vara att hjälpa oss till en större förståelse av denna. I stället blir det alltför ofta så att vi ges en väldigt svensk bild av något väldigt osvenskt. Inget någon blir klokare av.

Trots närheten till Danmark fick vi läsa väldigt lite om den regeringskris som seglade upp där i höstas. Intresset för den västliga grannen är lågt, förutom i de fall då det i Danmark hänt något som inte är i linje med hur en svensk ser på saker och ting genom sina glasögon. Till exempel i invandringsfrågor där, då åsiktskorridoren var något trängre än i dag, danskarna i svenska ögon sågs som rena rama fascisterna. Och grannländer som Finland och Estland får vi så gott som aldrig höra något om.

Däremot översköljs vi av nyheter varenda gång presidenten i väster med den lustiga frisyren har skrivit något dumt på Twitter. Men vi får sällan några verktyg till att förstå varför han skriver som han gör och varför hans tweets uppskattas av så många. Brexit förstår vi heller fortfarande inte. De där svenska glasögonen sitter i vägen.

Adam Davidsson

Praktikant på SNB:s skribentskola

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.