2017-03-16 06:00

2017-03-16 06:00

Den ständiga konflikten mellan stad och land

På plats: Engelsberg

Klyftan mellan stad och land är mångbottnad och har förekommit under större delen av mänsklighetens historia. Och den konflikten lär vi ha med oss in i framtiden.

Efter ekonomen Kjell A Nordströms svepande uttalande om att Värmland och andra, som han kallade det, ”skräpytor”, inte direkt har framtiden för sig så blev reaktionerna begripligt nog starka. Många hamnade i en naturlig försvarsställning. Vad menade karln? Så kan man ju inte säga!

Föranlett av denna debatt så anordnade Ax:son Johnson-stiftelsen ett välbesökt seminarium på Engelsbergs bruk i förra veckan. Självklart var Nordström en av de inbjudna talarna, och han passade på tillfället att nyansera och utveckla vad han hade menat. Men han fick heller inte stå oemotsagd. Själva begreppet skräpyta var en, månne olycklig, översättning och omkastning av det engelska ordet ”space junk”, alltså det skrot vi lämnat efter oss i rymden. En ”junk space” blir då platser vi övergett.

Det Nordström varnar för är att det kan bli ”skräpytor” i framtiden när allt fler stora företag flockas kring så kallade ”urban galaxies”, en sorts agglomererade megastäder. Men i det begreppet räknar han också deras omland, och med bra kommunikationer, som höghastighetståg, så kan även orter som Karlstad knytas till exempelvis Stockholm. Någon konflikt mellan stad och land finns inte. Den är över och staden vann. Det är där den mesta arbetsspecialiseringen och innovationerna sker.

Mot detta invände bland andra Lundaprofessorn Per Ödling, en norrlänning som är en minst lika god estradör som Nordström. Han menar att många nationalekonomiska modeller tuggar gamla data om urbaniseringen och att digitaliseringen minskar urbaniseringens drivkrafter. Det är så mycket som nu kan göras med hjälp av och via nätet. Även framtidens autonoma fordon kommer att underlätta. Dessutom vill, enligt SBAB-undersökning, 55 procent inte bo i storstäder utan nära familj och natur.

Det finns också enligt Ödling en fara i att göra så svepande generaliseringar som Nordström. Många i landsorten känner sig då angripna och förringade. Det handlar om att skapa hopp och framtidstro, annars så får vi en sådan utveckling som vi sett med Trump och Brexit. Docenten Stefan Brink vid Aberdeens universitet talade om landsbygden som en sorts motrörelse mot globaliseringen. Brexit handlar inte om ekonomi utan om emotionella argument, en känsla av att återfå kontrollen.

Docenten vid Karlstads universitet PO Norell talade om kommunpolitikernas dilemma och exemplet Värmland. För 65 år sedan var Umeå och Kristinehamn lika stora men i dag är Umeå sex gånger större. Det finns enorma utmaningar att ta sig an, och många kommuner brottas med svaga finanser och politiskt när det uppstår lokala protester, ofta om framtiden för byskolor, som sedan leder till lokala partier. Även om den traditionella klassröstningen finns kvar så ser vi att icke-blockpartier går framåt. Men det finns en del positiva undantag, som växande turism, livaktigt civilsamhälle, stora företagsinvesteringar och närheten till Norge.

Men hur väl går det att använda, och skilja på, begrepp som stad och land? I en internationell jämförelse är Stockholm närmast en småstad. Det beror på var vi avgränsar och vilka definitioner vi använder. Docenten Jan Amcoff tog upp det absurda exemplet att Stockholms län enligt Eurostat räknas som urbant medan resten av Sverige skulle vara ruralt. Kan den starka urbaniseringen i själva verket vara en myt. Vad utgör egentligen en tätort?

Motsättningarna mellan stad och land har som sagt alltid varit med oss ända sedan människan blev civiliserad. Det hörs på själva begreppet civilisation, från latinets civilis, som betyder stadsbildning. Idéhistorikern Svante Nordin påpekade att redan de gamla grekerna och romarna talade om det här, och ofta föll jämförelserna ut till landets fördel. Den oskuldsfulla pastorala idyllen ställdes mot de parasitära städerna. Men i historien uppstod också motbilder, där städer framstod som frihetliga oaser, med handel, köpenskap och modernitet, och där man kan vara anonym från kvävande social kontroll.

Ardalan Shekarabi (S), med den i sammanhanget lämpliga titeln civilminister, avslutade seminariet med att ändå sprida en positiv framtidsbild. Staten måste ta sitt ansvar för likvärdighet och med ökad digitalisering så kan myndigheterna öka sin tillgänglighet för medborgarna även ute i landet. Han var bekymrad över missnöje och oroad över tilliten, men det var uppmuntrande att se hur lyhörd han var iför olika problemställningar. Om inte annat så framstod Shekarabi som ett av socialdemokratins framtidsnamn.

Henrik L Barvå

Politisk redaktör

Efter ekonomen Kjell A Nordströms svepande uttalande om att Värmland och andra, som han kallade det, ”skräpytor”, inte direkt har framtiden för sig så blev reaktionerna begripligt nog starka. Många hamnade i en naturlig försvarsställning. Vad menade karln? Så kan man ju inte säga!

Föranlett av denna debatt så anordnade Ax:son Johnson-stiftelsen ett välbesökt seminarium på Engelsbergs bruk i förra veckan. Självklart var Nordström en av de inbjudna talarna, och han passade på tillfället att nyansera och utveckla vad han hade menat. Men han fick heller inte stå oemotsagd. Själva begreppet skräpyta var en, månne olycklig, översättning och omkastning av det engelska ordet ”space junk”, alltså det skrot vi lämnat efter oss i rymden. En ”junk space” blir då platser vi övergett.

Det Nordström varnar för är att det kan bli ”skräpytor” i framtiden när allt fler stora företag flockas kring så kallade ”urban galaxies”, en sorts agglomererade megastäder. Men i det begreppet räknar han också deras omland, och med bra kommunikationer, som höghastighetståg, så kan även orter som Karlstad knytas till exempelvis Stockholm. Någon konflikt mellan stad och land finns inte. Den är över och staden vann. Det är där den mesta arbetsspecialiseringen och innovationerna sker.

Mot detta invände bland andra Lundaprofessorn Per Ödling, en norrlänning som är en minst lika god estradör som Nordström. Han menar att många nationalekonomiska modeller tuggar gamla data om urbaniseringen och att digitaliseringen minskar urbaniseringens drivkrafter. Det är så mycket som nu kan göras med hjälp av och via nätet. Även framtidens autonoma fordon kommer att underlätta. Dessutom vill, enligt SBAB-undersökning, 55 procent inte bo i storstäder utan nära familj och natur.

Det finns också enligt Ödling en fara i att göra så svepande generaliseringar som Nordström. Många i landsorten känner sig då angripna och förringade. Det handlar om att skapa hopp och framtidstro, annars så får vi en sådan utveckling som vi sett med Trump och Brexit. Docenten Stefan Brink vid Aberdeens universitet talade om landsbygden som en sorts motrörelse mot globaliseringen. Brexit handlar inte om ekonomi utan om emotionella argument, en känsla av att återfå kontrollen.

Docenten vid Karlstads universitet PO Norell talade om kommunpolitikernas dilemma och exemplet Värmland. För 65 år sedan var Umeå och Kristinehamn lika stora men i dag är Umeå sex gånger större. Det finns enorma utmaningar att ta sig an, och många kommuner brottas med svaga finanser och politiskt när det uppstår lokala protester, ofta om framtiden för byskolor, som sedan leder till lokala partier. Även om den traditionella klassröstningen finns kvar så ser vi att icke-blockpartier går framåt. Men det finns en del positiva undantag, som växande turism, livaktigt civilsamhälle, stora företagsinvesteringar och närheten till Norge.

Men hur väl går det att använda, och skilja på, begrepp som stad och land? I en internationell jämförelse är Stockholm närmast en småstad. Det beror på var vi avgränsar och vilka definitioner vi använder. Docenten Jan Amcoff tog upp det absurda exemplet att Stockholms län enligt Eurostat räknas som urbant medan resten av Sverige skulle vara ruralt. Kan den starka urbaniseringen i själva verket vara en myt. Vad utgör egentligen en tätort?

Motsättningarna mellan stad och land har som sagt alltid varit med oss ända sedan människan blev civiliserad. Det hörs på själva begreppet civilisation, från latinets civilis, som betyder stadsbildning. Idéhistorikern Svante Nordin påpekade att redan de gamla grekerna och romarna talade om det här, och ofta föll jämförelserna ut till landets fördel. Den oskuldsfulla pastorala idyllen ställdes mot de parasitära städerna. Men i historien uppstod också motbilder, där städer framstod som frihetliga oaser, med handel, köpenskap och modernitet, och där man kan vara anonym från kvävande social kontroll.

Ardalan Shekarabi (S), med den i sammanhanget lämpliga titeln civilminister, avslutade seminariet med att ändå sprida en positiv framtidsbild. Staten måste ta sitt ansvar för likvärdighet och med ökad digitalisering så kan myndigheterna öka sin tillgänglighet för medborgarna även ute i landet. Han var bekymrad över missnöje och oroad över tilliten, men det var uppmuntrande att se hur lyhörd han var iför olika problemställningar. Om inte annat så framstod Shekarabi som ett av socialdemokratins framtidsnamn.

Henrik L Barvå

Politisk redaktör

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.