2017-01-07 06:01

2017-01-07 06:01

Vad kommer hända 2017?

Signerat:

Det finns alltså trots allt en del ljusglimtar att se fram emot det kommande året. Internationellt vill säga. För i Sverige finns, avslutningsvis, inte mycket att hoppas på, skriver Anders W Edwardsson.

Utan att använda för stora ord kan man säga att 2016 blev överraskningarnas år. Det inleddes med medborgarrevolter mot de sociala, kulturella och ekonomiska kostnader som flyktingkrisen och Europas politiker genom en förening av välvilja och enfald orsakat. Att i årtusenden av kungar, påvar och kejsare hårt hunsade folk i land efter land samfällt protesterar mot sina ledare i en så het fråga var unikt.

Fast detta var ingenting mot vad som hände sedan. I juni röstade först britterna mot alla odds, varenda opinionsmätning och en enig expertkårs svavelosande hotelser för att lämna EU. Varpå premiärministern fick bytas ut, Carl Bildt drabbades av posttraumatisk stress och den brittiska ekonomin vände uppåt.

I november valde därefter amerikanerna mot alla odds, varenda opinionsmätning och en enig expertkårs svavelosande hotelser Donald Trump till president. Varpå världens samtliga proffstyckare fick andnöd, Carl Bildt drabbades av posttraumatisk stress och New York-börsen vände uppåt.

Så, vad kommer hända härnäst? Statistiskt borde väl världen efter så mycken dramatik kunna se fram emot ett lugnare år? Kanske. Många händelser är dock redan givna, som gör att dramatiken ser ut att fortsätta.

Gravast är att flyktingkrisen fortsätter, även om trycket kan lätta lite om och när situationen i Syrien till slut förbättras. Flyktingarna kommer dock från så många olika ställen att de problem som många länder redan erfarit i form av brott, terrorism och annat kommer hålla på.

Europa kommer därför få fortsätta slita med inte bara sociokulturella och ekonomiska utan politiska utmaningar. Som det ser ut kommer bland annat Holland få en regering som kraftigt minskar invandringen och utlyser en folkomröstning om EU. Och om även holländarna lämnar kommer Europasamarbetet att kastas rakt ut i en regelrätt kris.

Bryssels problem kan fördjupas ytterligare av att också andra vill lämna. Italien är en kandidat och till och med Frankrike hotar lämna, om smygfascistiska Marine Le Pen vinner presidentvalet där. Hon kommer dock troligen bara vinna första omgången men förlora i den andra, mot en som det verkar sund högerman som bland annat lovar krafttag mot terrorismen.

Val hålls under 2017 även i Tyskland. Fast där är det omöjligt att förutspå vad som sker. Den förödande situation som skapats av Angela Merkels beslut att okontrollerat släppa in hundratusentals invandrare kan kanske börja redas upp. Eller så blir det bara etter värre. Den som lever får se.

På den positiva sidan tillträder Trump i januari som USA:s president. Han har förvisso förtalats och förklenats av många, men då han på egen hand byggt upp ett mångmiljardimperium behöver den nyktre inte vara alltför orolig. Även om han ofta uttrycker sig plumpt.

Trump har redan överraskat positivt med många starka ministerutnämningar. Och han kommer som det verkar också på rekordtid att genomföra den på många sätt sunda politik han lovade före valet. På programmet står bland annat kraftiga skattesänkningar, besparingar och avregleringar som, om Gud vill, får igång den tillväxt som i åtta år hållits tillbaka av Obamaårens skatte- och regleringshysteri.

Det finns också minst en bra sak till med Trump. Att han jobbar hårt med att bryta den förlamande politiska korrekthetskultur som de senaste 20-30 åren medfört en oändlig rad med rena dum- och pinsamheter, samt enorma kostnader.

Bland de tokerier Trump vägrar krusa med finns växthushysterins bibliska helvetesprofetior, militanta feministers stupiditeter om att det inte finns några skillnader mellan män och kvinnor, samt fjäsk med våldsamma demonstranter och brottslingar. Därtill kommer han att ta krafttag mot terrorismen.

Det finns alltså trots allt en del ljusglimtar att se fram emot det kommande året. Internationellt vill säga. För i Sverige finns, avslutningsvis, inte mycket att hoppas på. Landet styrs ju sedan flera år av en regering som inte kan och en opposition som vägrar regera.

Därtill är samhällsdebatten helt lamslagen av en ovanligt besk form av politisk korrekthet. Så besk, att regeringen till samordnare mot våldsam extremism härförleden utsåg en hen som enligt egen utsago inget vet om våldsbekämpning, men väl skrivit en bok om julmustens historia. Det skall bli riktigt intressant att se hur det går...

Anders W Edwardsson

Historiker och statsvetare

Utan att använda för stora ord kan man säga att 2016 blev överraskningarnas år. Det inleddes med medborgarrevolter mot de sociala, kulturella och ekonomiska kostnader som flyktingkrisen och Europas politiker genom en förening av välvilja och enfald orsakat. Att i årtusenden av kungar, påvar och kejsare hårt hunsade folk i land efter land samfällt protesterar mot sina ledare i en så het fråga var unikt.

Fast detta var ingenting mot vad som hände sedan. I juni röstade först britterna mot alla odds, varenda opinionsmätning och en enig expertkårs svavelosande hotelser för att lämna EU. Varpå premiärministern fick bytas ut, Carl Bildt drabbades av posttraumatisk stress och den brittiska ekonomin vände uppåt.

I november valde därefter amerikanerna mot alla odds, varenda opinionsmätning och en enig expertkårs svavelosande hotelser Donald Trump till president. Varpå världens samtliga proffstyckare fick andnöd, Carl Bildt drabbades av posttraumatisk stress och New York-börsen vände uppåt.

Så, vad kommer hända härnäst? Statistiskt borde väl världen efter så mycken dramatik kunna se fram emot ett lugnare år? Kanske. Många händelser är dock redan givna, som gör att dramatiken ser ut att fortsätta.

Gravast är att flyktingkrisen fortsätter, även om trycket kan lätta lite om och när situationen i Syrien till slut förbättras. Flyktingarna kommer dock från så många olika ställen att de problem som många länder redan erfarit i form av brott, terrorism och annat kommer hålla på.

Europa kommer därför få fortsätta slita med inte bara sociokulturella och ekonomiska utan politiska utmaningar. Som det ser ut kommer bland annat Holland få en regering som kraftigt minskar invandringen och utlyser en folkomröstning om EU. Och om även holländarna lämnar kommer Europasamarbetet att kastas rakt ut i en regelrätt kris.

Bryssels problem kan fördjupas ytterligare av att också andra vill lämna. Italien är en kandidat och till och med Frankrike hotar lämna, om smygfascistiska Marine Le Pen vinner presidentvalet där. Hon kommer dock troligen bara vinna första omgången men förlora i den andra, mot en som det verkar sund högerman som bland annat lovar krafttag mot terrorismen.

Val hålls under 2017 även i Tyskland. Fast där är det omöjligt att förutspå vad som sker. Den förödande situation som skapats av Angela Merkels beslut att okontrollerat släppa in hundratusentals invandrare kan kanske börja redas upp. Eller så blir det bara etter värre. Den som lever får se.

På den positiva sidan tillträder Trump i januari som USA:s president. Han har förvisso förtalats och förklenats av många, men då han på egen hand byggt upp ett mångmiljardimperium behöver den nyktre inte vara alltför orolig. Även om han ofta uttrycker sig plumpt.

Trump har redan överraskat positivt med många starka ministerutnämningar. Och han kommer som det verkar också på rekordtid att genomföra den på många sätt sunda politik han lovade före valet. På programmet står bland annat kraftiga skattesänkningar, besparingar och avregleringar som, om Gud vill, får igång den tillväxt som i åtta år hållits tillbaka av Obamaårens skatte- och regleringshysteri.

Det finns också minst en bra sak till med Trump. Att han jobbar hårt med att bryta den förlamande politiska korrekthetskultur som de senaste 20-30 åren medfört en oändlig rad med rena dum- och pinsamheter, samt enorma kostnader.

Bland de tokerier Trump vägrar krusa med finns växthushysterins bibliska helvetesprofetior, militanta feministers stupiditeter om att det inte finns några skillnader mellan män och kvinnor, samt fjäsk med våldsamma demonstranter och brottslingar. Därtill kommer han att ta krafttag mot terrorismen.

Det finns alltså trots allt en del ljusglimtar att se fram emot det kommande året. Internationellt vill säga. För i Sverige finns, avslutningsvis, inte mycket att hoppas på. Landet styrs ju sedan flera år av en regering som inte kan och en opposition som vägrar regera.

Därtill är samhällsdebatten helt lamslagen av en ovanligt besk form av politisk korrekthet. Så besk, att regeringen till samordnare mot våldsam extremism härförleden utsåg en hen som enligt egen utsago inget vet om våldsbekämpning, men väl skrivit en bok om julmustens historia. Det skall bli riktigt intressant att se hur det går...

Anders W Edwardsson

Historiker och statsvetare

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.