2016-10-05 06:00

2016-10-05 06:00

Det är inte sjötomter som saknas

Signerat:

Hokus pokus. Närhelst landsbygdsfrågor debatteras kastar nästan alla borgerliga politiker in en rad eller talepunkt om ett uppmjukat strandskydd, men det är en klen trollformel för att befolka gles- och landsbygd.

Det sägs att man inte ska underskatta folks vilja att bo vid vatten. Men man ska nog samtidigt inte överskatta viljan att bo vid vatten heller och framför allt inte förväxla längtan efter en egen strandtomt med villighet att flytta till glesbygdskommunerna. Det finns fortfarande gott om osålda strandtomter i kommuner med vikande befolkningsunderlag. Det är uppenbart att byggklara strandtomter inte har den lockelse på nybyggare som retoriken vill göra gällande.

Det är trots allt en ganska svår kalkyl att bygga ett nytt hus på en ort där bostadsfastigheter byter ägare för ett belopp kring taxeringsvärdet, som är långt under de miljoner kronor det kostar att bygga ett helt nytt hus. Även om det finns billiga och attraktiva strandtomter så lär bankerna ha en del betänkligheter.

De låga fastighetspriserna är i sin tur en funktion av att vikande efterfrågan. Om fler flyttar ut än flyttar in i en kommun eller en kommundel så sjunker fastighetspriserna. Tvärtemot vad man skulle kunna tro när man hör politiker som medelst besvärjelser (lättnader i strandskyddet) försöker vända flyttströmmarna från städerna och ut på landet, så finns det i avfolkningens spår en hel del billiga bostäder på landsbygden. Problemet är att det är svårt att försörja sig på landsbygden och i mindre orter.

Den tidigare så starka basindustrin som gav jobb i orter som slutar på -fors och -hytta har under en lång rad av år varit under avveckling. Även statliga jobb har allt mer centraliserats till större befolkningscentra. Tidigare fanns det en hel del akademikerjobb på mindre orter. I dag har domstolarna och tillsynsmyndigheter som Skogsstyrelsen dragit ned på antalet verksamhetsplatser. Att så många akademikerjobb försvunnit har får också konsekvenser för rekryteringen av högutbildad arbetskraft till mindre orter. I regel är akademiker gifta med andra akademiker och båda ska helst ha jobb för att familjen ska vilja ta steget att flytta till en mindre ort. Finns det ett läkarjobb på en hälsocentral fattas det ett ingenjörsjobb i närheten och då blir inte närheten till naturen, släkt eller en sjöutsikt ett tillräckligt bra argument för att flytta.

En annan faktor som håller tillbaka den gröna våg som många drömmer om (åtminstone om den rika floran av landsbygdsromantik i tidskrifter och tv bär syn för sägen) är de höga kommunalskatterna i mindre kommuner. SVT:s aktuella program om landsbygden Resten av Sverige har visat hur samhällservice dras in samtidigt som kommunalskatten ökat. Det går inte att bortse ifrån att en kommunalskatt som närmar sig 35-36 kronor kan ha en avskräckande effekt på utflyttare. Ironiskt nog kolonialiserades (befolkades, kanske vi skulle säga i dag) Norrland med hjälp av skattefrihet och skatterabatter.

Det verkar trots allt som om det finns en ganska bred politisk enighet kring idén om att hela Sverige ska leva. Det är bra. Problemet är att politiken som förs inte tar vara på landsbygdens växtkraft. Det kanske är läge att se bakåt för att se framåt? Hur kommer det sig att städer och byar anlades långt ifrån Stockholm? Ett enkelt svar är att det som gjorde sig besväret att bryta ny mark gjorde det i hopp om ett bättre liv. I dag är det samma ekonomiska incitament som gör att ungdomar söker sig till städer, ju större desto bättre. Man letar efter jobb där jobben finns helt enkelt.

Tyvärr verkar det som om industrin fortsätter sin kräftgång. Sågverk, gruvor, mekaniska verkstäder är inte att förakta, de ger jobb och skatteinkomster, men trots det verkar regeringen fast besluten att göra förutsättningarna för industrin ännu sämre genom att införa en kilometerskatt på lastbilstrafik, och dessutom årligen höja dieselskatten, som ytterligare försämrar svensk industris konkurrenskraft. För ett skogslän som Värmland kommer ständigt fördyrade transporter märkas i minskad aktivitet i skogsbruket.

Att ”skapa” sysselsättning genom regionalpolitik lär inte vara en framkomlig väg. Att skapa förutsättningar för företagande är vad som krävs. Bredband och en fungerande postgång är nödvändigt. Statsbidrag till kommunerna för att de ska kunna anställa fler, när kommunen på många orter sedan länge passerat ”bruket” som den största arbetsgivaren, liknar mest konstgjord andning.

Politiker av alla färger gillar att se framåt, eller i alla fall uppfattas som framåtblickande, vilket tyvärr har fått till följd att man inte varit lika vaksam på den ”gamla” industrins konkurrenskraft. I konkurrens på en global marknad måste produktionen i Sverige jaga kostnader. Att i det läget fördyra produktionen med skatter och långdragna tillståndsprocesser slår direkt mot förutsättningarna att leva och bo på landsbygden på ett sätt som inte ens ett avskaffat strandskydd kan rå på.

Ett uppmjukat strandskydd är snarare en fråga om äganderätt än landsbygdspolitik. Att ge markägare större bestämmanderätt över sin egen mark, så lång det är förenligt med naturvården, är och ska givetvis vara en grundbult i en borgerlig politik, men som lockbete för nybyggare är ett uppmjukat strandskydd en smula överskattat.

Greger Ekman

Vikarierande politisk redaktör

Det sägs att man inte ska underskatta folks vilja att bo vid vatten. Men man ska nog samtidigt inte överskatta viljan att bo vid vatten heller och framför allt inte förväxla längtan efter en egen strandtomt med villighet att flytta till glesbygdskommunerna. Det finns fortfarande gott om osålda strandtomter i kommuner med vikande befolkningsunderlag. Det är uppenbart att byggklara strandtomter inte har den lockelse på nybyggare som retoriken vill göra gällande.

Det är trots allt en ganska svår kalkyl att bygga ett nytt hus på en ort där bostadsfastigheter byter ägare för ett belopp kring taxeringsvärdet, som är långt under de miljoner kronor det kostar att bygga ett helt nytt hus. Även om det finns billiga och attraktiva strandtomter så lär bankerna ha en del betänkligheter.

De låga fastighetspriserna är i sin tur en funktion av att vikande efterfrågan. Om fler flyttar ut än flyttar in i en kommun eller en kommundel så sjunker fastighetspriserna. Tvärtemot vad man skulle kunna tro när man hör politiker som medelst besvärjelser (lättnader i strandskyddet) försöker vända flyttströmmarna från städerna och ut på landet, så finns det i avfolkningens spår en hel del billiga bostäder på landsbygden. Problemet är att det är svårt att försörja sig på landsbygden och i mindre orter.

Den tidigare så starka basindustrin som gav jobb i orter som slutar på -fors och -hytta har under en lång rad av år varit under avveckling. Även statliga jobb har allt mer centraliserats till större befolkningscentra. Tidigare fanns det en hel del akademikerjobb på mindre orter. I dag har domstolarna och tillsynsmyndigheter som Skogsstyrelsen dragit ned på antalet verksamhetsplatser. Att så många akademikerjobb försvunnit har får också konsekvenser för rekryteringen av högutbildad arbetskraft till mindre orter. I regel är akademiker gifta med andra akademiker och båda ska helst ha jobb för att familjen ska vilja ta steget att flytta till en mindre ort. Finns det ett läkarjobb på en hälsocentral fattas det ett ingenjörsjobb i närheten och då blir inte närheten till naturen, släkt eller en sjöutsikt ett tillräckligt bra argument för att flytta.

En annan faktor som håller tillbaka den gröna våg som många drömmer om (åtminstone om den rika floran av landsbygdsromantik i tidskrifter och tv bär syn för sägen) är de höga kommunalskatterna i mindre kommuner. SVT:s aktuella program om landsbygden Resten av Sverige har visat hur samhällservice dras in samtidigt som kommunalskatten ökat. Det går inte att bortse ifrån att en kommunalskatt som närmar sig 35-36 kronor kan ha en avskräckande effekt på utflyttare. Ironiskt nog kolonialiserades (befolkades, kanske vi skulle säga i dag) Norrland med hjälp av skattefrihet och skatterabatter.

Det verkar trots allt som om det finns en ganska bred politisk enighet kring idén om att hela Sverige ska leva. Det är bra. Problemet är att politiken som förs inte tar vara på landsbygdens växtkraft. Det kanske är läge att se bakåt för att se framåt? Hur kommer det sig att städer och byar anlades långt ifrån Stockholm? Ett enkelt svar är att det som gjorde sig besväret att bryta ny mark gjorde det i hopp om ett bättre liv. I dag är det samma ekonomiska incitament som gör att ungdomar söker sig till städer, ju större desto bättre. Man letar efter jobb där jobben finns helt enkelt.

Tyvärr verkar det som om industrin fortsätter sin kräftgång. Sågverk, gruvor, mekaniska verkstäder är inte att förakta, de ger jobb och skatteinkomster, men trots det verkar regeringen fast besluten att göra förutsättningarna för industrin ännu sämre genom att införa en kilometerskatt på lastbilstrafik, och dessutom årligen höja dieselskatten, som ytterligare försämrar svensk industris konkurrenskraft. För ett skogslän som Värmland kommer ständigt fördyrade transporter märkas i minskad aktivitet i skogsbruket.

Att ”skapa” sysselsättning genom regionalpolitik lär inte vara en framkomlig väg. Att skapa förutsättningar för företagande är vad som krävs. Bredband och en fungerande postgång är nödvändigt. Statsbidrag till kommunerna för att de ska kunna anställa fler, när kommunen på många orter sedan länge passerat ”bruket” som den största arbetsgivaren, liknar mest konstgjord andning.

Politiker av alla färger gillar att se framåt, eller i alla fall uppfattas som framåtblickande, vilket tyvärr har fått till följd att man inte varit lika vaksam på den ”gamla” industrins konkurrenskraft. I konkurrens på en global marknad måste produktionen i Sverige jaga kostnader. Att i det läget fördyra produktionen med skatter och långdragna tillståndsprocesser slår direkt mot förutsättningarna att leva och bo på landsbygden på ett sätt som inte ens ett avskaffat strandskydd kan rå på.

Ett uppmjukat strandskydd är snarare en fråga om äganderätt än landsbygdspolitik. Att ge markägare större bestämmanderätt över sin egen mark, så lång det är förenligt med naturvården, är och ska givetvis vara en grundbult i en borgerlig politik, men som lockbete för nybyggare är ett uppmjukat strandskydd en smula överskattat.

Greger Ekman

Vikarierande politisk redaktör