2016-08-06 06:01

2016-08-06 06:01

Faktaresistent folkhälsopolitik

Signerat:

När tobaksföretagen inte längre får konkurrera med sitt varumärke finns bara priset kvar att locka med. Enligt revisionsföretaget KPMG har lågpriscigaretter tagit över halva tobaksmarknaden, och smuggelcigaretter gör succé, skriver Blanche Jarn.

Bevis efter bevis hopar sig för att punktskatter och neutrala förpackningar inte minskar konsumtionen av drabbade njutningsmedel. Människor låter sig inte påverkas av politiken. Så varför fortsätter så många politiker och debattörer ändå att propagera för förbudspolitik? Faktaresistensen har sin förklaring: Deras världsbild har helt enkelt inte utrymme för ett sådant fenomen som självständiga individer.

2012 införde Australien neutrala tobaksförpackningar. Trots kreativt siffertrixande från antitobakslobbyn går det inte att hitta något tecken på att rökningen har minskat. Däremot har kvaliteten sjunkit. När tobaksföretagen inte längre får konkurrera med sitt varumärke finns bara priset kvar att locka med. Enligt revisionsföretaget KPMG har lågpriscigaretter tagit över halva tobaksmarknaden, och smuggelcigaretter gör succé. Som kompensation ökade parlamentet tobaksskatten. I dag röker australiensare lika många cigaretter som förut, till samma pris, men av sämre kvalitet.

Ändå vill folkhälsominister Gabriel Wikström (S) se neutrala tobaksförpackningar, och dessutom exponeringsförbud och rökförbud på uteserveringar, här i Sverige.

Det är långt ifrån den enda skarpa kontrasten mellan politiska förhoppningar och verkliga resultat. Finland införde 2011 en skatt på sötsaker. Trots att priset på de beskattade sötsakerna ökade med 15 procent sjönk konsumtionen bara med 2,6 procent – samtidigt som konsumtionen av obeskattade söta müslibars ökade med tio. Efter två år kunde det finska finansministeriet konstatera att skatten saknade positiva hälsoeffekter. 2017 avskaffas den.

Ändå skriver Göran Greider, Claude Marcus och David Stenholtz på DN Debatt (11/7) att vi ”vet” att sockerskatt skulle minska konsumtionen. Därför anser de att Sverige bör börja beskatta socker, och lägga skattepengarna på att subventionera grönsaker.

Ur ett logiskt perspektiv är förslaget en aning ogenomtänkt. Om jag vill köpa ett paket jordgubbsglass och ett kålhuvud, det ena kostar mer i förhållande till det andra, men det totala priset inte ökar – varför i hela världen skulle jag då köpa en större andel kål? Även om det totala priset ökade är det i ärlighetens namn inte glassen jag skulle prioritera bort.

Bevisligen är jag inte ensam om detta beteendemönster. Danmark införde också sockerskatt i början av decenniet. Istället för att minska sitt sockerintag valde många konsumenter helt enkelt billigare, sämre sötsaker. Somliga hushåll förefaller till och med ha sparat in på frukt och grönt för att ha råd med godis och kakor.

Världen är full av exempel på dysfunktionella punktskatter. Ändå kryllar den också av folkhälsoentusiaster ute efter att genom skatter styra människors livsstil. Det är snudd på faktaresistent.

Men det har sin förklaring. En beklaglig mänsklig tendens är oförmågan att ta till sig information som inte överensstämmer med den egna världsbilden. Intressant nog bottnar förespråkare av förmynderi ofta i samma världsbild: Synen på individen som en viljelös del av kollektivet, styrd utifrån av strukturer, normer och ondskefull reklam. Utifrån den premissen är det en självklarhet att punktskatter och fula tobaksförpackningar kommer att få önskad effekt. Vårt beteende är ju produkten av impulser utifrån.

Det krävs inte några avancerade efterforskningar för att upptäcka att den premissen och verkligheten inte stämmer överens. Trots de mest kristallklara bevis för att förbuds- och punktskattepolitiken inte uppnår sitt mål, men däremot strösslar skadliga bieffekter omkring sig, vägrar somliga politiker och opinionsbildare ta in fakta: Människor böjer sig inte så lätt för politikers vilja. Inte ens när ett njutningsmedel faktiskt förbjuds, som alkohol i 1930-talets USA, slutar folk konsumera det.

Men hur lite vårt intag av sötsaker än skulle påverkas av en sockerskatt, skulle det ändå vara trevligt att slippa bjuda staten på en ännu större bit av kakan nästa gång man blir sugen på choklad.

Blanche Jarn

Frihetlig skribent

Bevis efter bevis hopar sig för att punktskatter och neutrala förpackningar inte minskar konsumtionen av drabbade njutningsmedel. Människor låter sig inte påverkas av politiken. Så varför fortsätter så många politiker och debattörer ändå att propagera för förbudspolitik? Faktaresistensen har sin förklaring: Deras världsbild har helt enkelt inte utrymme för ett sådant fenomen som självständiga individer.

2012 införde Australien neutrala tobaksförpackningar. Trots kreativt siffertrixande från antitobakslobbyn går det inte att hitta något tecken på att rökningen har minskat. Däremot har kvaliteten sjunkit. När tobaksföretagen inte längre får konkurrera med sitt varumärke finns bara priset kvar att locka med. Enligt revisionsföretaget KPMG har lågpriscigaretter tagit över halva tobaksmarknaden, och smuggelcigaretter gör succé. Som kompensation ökade parlamentet tobaksskatten. I dag röker australiensare lika många cigaretter som förut, till samma pris, men av sämre kvalitet.

Ändå vill folkhälsominister Gabriel Wikström (S) se neutrala tobaksförpackningar, och dessutom exponeringsförbud och rökförbud på uteserveringar, här i Sverige.

Det är långt ifrån den enda skarpa kontrasten mellan politiska förhoppningar och verkliga resultat. Finland införde 2011 en skatt på sötsaker. Trots att priset på de beskattade sötsakerna ökade med 15 procent sjönk konsumtionen bara med 2,6 procent – samtidigt som konsumtionen av obeskattade söta müslibars ökade med tio. Efter två år kunde det finska finansministeriet konstatera att skatten saknade positiva hälsoeffekter. 2017 avskaffas den.

Ändå skriver Göran Greider, Claude Marcus och David Stenholtz på DN Debatt (11/7) att vi ”vet” att sockerskatt skulle minska konsumtionen. Därför anser de att Sverige bör börja beskatta socker, och lägga skattepengarna på att subventionera grönsaker.

Ur ett logiskt perspektiv är förslaget en aning ogenomtänkt. Om jag vill köpa ett paket jordgubbsglass och ett kålhuvud, det ena kostar mer i förhållande till det andra, men det totala priset inte ökar – varför i hela världen skulle jag då köpa en större andel kål? Även om det totala priset ökade är det i ärlighetens namn inte glassen jag skulle prioritera bort.

Bevisligen är jag inte ensam om detta beteendemönster. Danmark införde också sockerskatt i början av decenniet. Istället för att minska sitt sockerintag valde många konsumenter helt enkelt billigare, sämre sötsaker. Somliga hushåll förefaller till och med ha sparat in på frukt och grönt för att ha råd med godis och kakor.

Världen är full av exempel på dysfunktionella punktskatter. Ändå kryllar den också av folkhälsoentusiaster ute efter att genom skatter styra människors livsstil. Det är snudd på faktaresistent.

Men det har sin förklaring. En beklaglig mänsklig tendens är oförmågan att ta till sig information som inte överensstämmer med den egna världsbilden. Intressant nog bottnar förespråkare av förmynderi ofta i samma världsbild: Synen på individen som en viljelös del av kollektivet, styrd utifrån av strukturer, normer och ondskefull reklam. Utifrån den premissen är det en självklarhet att punktskatter och fula tobaksförpackningar kommer att få önskad effekt. Vårt beteende är ju produkten av impulser utifrån.

Det krävs inte några avancerade efterforskningar för att upptäcka att den premissen och verkligheten inte stämmer överens. Trots de mest kristallklara bevis för att förbuds- och punktskattepolitiken inte uppnår sitt mål, men däremot strösslar skadliga bieffekter omkring sig, vägrar somliga politiker och opinionsbildare ta in fakta: Människor böjer sig inte så lätt för politikers vilja. Inte ens när ett njutningsmedel faktiskt förbjuds, som alkohol i 1930-talets USA, slutar folk konsumera det.

Men hur lite vårt intag av sötsaker än skulle påverkas av en sockerskatt, skulle det ändå vara trevligt att slippa bjuda staten på en ännu större bit av kakan nästa gång man blir sugen på choklad.

Blanche Jarn

Frihetlig skribent