2016-07-30 06:01

2016-07-30 06:01

Åsiktskorridorer och sanningar

Signerat:

Det mörknar. Människans historia handlar mycket om framsteg. Politiskt förblev dock länge enväldet norm. Och efter en kort frihetsperiod tornar nu åter orosmoln upp sig. Debattören Anders Edwardsson gör därför i sommar sju världspolitiska utblickar. Denna femte del handlar om politisk korrekthet.

Vi medborgare matas dagligen med defekt information på en skala från välmenande omskrivningar via mörkningar och politiska vinklingar till rena lögner. Det mesta som politiker säger, skrivs i media, skrivs av akademiker, etc är nu förvisso helt sant. Annars skulle samhället sluta fungera. Men, det finns alltså undantag. Och många fler ljuger ovetande genom att återge felaktig information.

Några exempel. Vi läser dagligen om mord och våldtäkter, men gärningsmännens ursprung förtigs (såvida de inte är svenskar). Vi betygas att den s k värnskatten finns ”för att betala välfärden” trots att den via lägre tillväxt ger mindre pengar till vård, etc. Och vi har hört till leda att ”enligt en enig forskarkår ansvarar människan för global uppvärmning” trots att forskarna är oeniga och t o m termiter skapar mer växthusgaser än människans oljeförbrukning.

Så, vad får politiker och andra att slänga sig med felaktig information? Svaret är komplicerat, men en viktig sak är hur samhällseliten fungerar. Då dess medlemmar lever delvis isolerade genom att bo i samma områden, mest bara prata med varandra, etc, så tenderar de att ha liknande åsikter även om de tillhör olika sfärer och partier. Och då de har tid och pengar till att studera frågor ingående känner de sig ofta säkra på sin sak.

Kunskap är dock ofta skev och felaktig, även vid universitet. När en elit bestämt sig för vad den tycker är rätt sållas dock motsägande fakta ofta bara bort. Att övertyga en politiker om att det han tycker är fel är därför som bekant svårare än att övertyga en AIK:are att Djurgården är bäst. Typ.

Då akademiker, journalister och andra är skolade i att tala, skriva och debattera professionellt, samt avgör vad som sägs i media, kan eliten också lätt bekämpa misshaglig information. En enkel metod är att ignorera fakta; som i exemplet värnskatten. Och när detta inte räcker intalar de sig ofta att kymiga uppgifter inte stämmer eller är oviktiga och mörkar därför saker (som att våldtäkter är vanligare i vissa invandrarkulturer) ”för allas bästa”.

Det riktigt stora problemet för den fria debatten är dock att samhällselitens medlemmar ofta hänvisar till och ryggskrubbar varandra. Det är detta beteende som skapar åsiktskorridorer och ett helt oblygt ränksmideri som sker nästan helt öppet.

Å ena sidan hänvisar politiker och andra till forskning som bevisar att det de säger är sant (men förtiger att det finns andra åsikter). Å andra sidan får de forskare som säger ”rätt” saker tjänster och forskningspengar. Som regel är det ty politiker som pröjsar de myndigheter, universitet och andra ställen där forskning genomförs. Plus media, via presstöd. Att det ofta går att läsa i tidningen att en politikers åsikt stämmer med akademiska resultat bör därför inte överraska.

Det är såhär världen blivit övertygad om global uppvärmning. Visst är koldioxid en växthusgas, men bara en svag sådan. I botten går också teorin bara ner på ett dussintal forskare, vars resultat inte ens är speciellt robusta. Politiker gillar dock ”klimatlarm” som argument för nya skatter och regleringar och försätter ge pengar till forskare vars levebröd hänger på att hitta nya bevis för att teorin stämmer. Och den som söker, han finner ju medan media samtidigt älskar de rubriker om jordens undergång och annat som hela cirkusen möjliggör.

Dessa mekanismer och feedbacksystem bildar ergo en offentlig ekokammare, där vissa åsikter får status av sanningar som det är hart när omöjligt att motsätta sig. Och detta gäller inte minst oss konfrontationsrädda svenskar. För försök säga annat än att Sverige ”måste” ha en generös invandringspolitik, att det finns ”starka bevis” för att Systemet minskar supandet eller att bara offentlig sjukvård är ”rättvis”.

I normala tider är åsiktskorridorer och den politisk korrekthet de skapar mest bara ett aber som leder till strul, höga skatter och lägre tillväxt. I oroliga tider som vår egen, där civilisationens framtid ligger i klorna på terrorister och läget även på flera andra sätt är akut, kan dock hämmade debatter om vad som måste göras bokstavligen betyda slutet.

Nästa krönika kommer härför handla om hur minskad yttrandefrihet hotar demokratin.

Anders W Edwardsson

Fil lic i statskunskap vid Catholic University of America i Washington DC

Vi medborgare matas dagligen med defekt information på en skala från välmenande omskrivningar via mörkningar och politiska vinklingar till rena lögner. Det mesta som politiker säger, skrivs i media, skrivs av akademiker, etc är nu förvisso helt sant. Annars skulle samhället sluta fungera. Men, det finns alltså undantag. Och många fler ljuger ovetande genom att återge felaktig information.

Några exempel. Vi läser dagligen om mord och våldtäkter, men gärningsmännens ursprung förtigs (såvida de inte är svenskar). Vi betygas att den s k värnskatten finns ”för att betala välfärden” trots att den via lägre tillväxt ger mindre pengar till vård, etc. Och vi har hört till leda att ”enligt en enig forskarkår ansvarar människan för global uppvärmning” trots att forskarna är oeniga och t o m termiter skapar mer växthusgaser än människans oljeförbrukning.

Så, vad får politiker och andra att slänga sig med felaktig information? Svaret är komplicerat, men en viktig sak är hur samhällseliten fungerar. Då dess medlemmar lever delvis isolerade genom att bo i samma områden, mest bara prata med varandra, etc, så tenderar de att ha liknande åsikter även om de tillhör olika sfärer och partier. Och då de har tid och pengar till att studera frågor ingående känner de sig ofta säkra på sin sak.

Kunskap är dock ofta skev och felaktig, även vid universitet. När en elit bestämt sig för vad den tycker är rätt sållas dock motsägande fakta ofta bara bort. Att övertyga en politiker om att det han tycker är fel är därför som bekant svårare än att övertyga en AIK:are att Djurgården är bäst. Typ.

Då akademiker, journalister och andra är skolade i att tala, skriva och debattera professionellt, samt avgör vad som sägs i media, kan eliten också lätt bekämpa misshaglig information. En enkel metod är att ignorera fakta; som i exemplet värnskatten. Och när detta inte räcker intalar de sig ofta att kymiga uppgifter inte stämmer eller är oviktiga och mörkar därför saker (som att våldtäkter är vanligare i vissa invandrarkulturer) ”för allas bästa”.

Det riktigt stora problemet för den fria debatten är dock att samhällselitens medlemmar ofta hänvisar till och ryggskrubbar varandra. Det är detta beteende som skapar åsiktskorridorer och ett helt oblygt ränksmideri som sker nästan helt öppet.

Å ena sidan hänvisar politiker och andra till forskning som bevisar att det de säger är sant (men förtiger att det finns andra åsikter). Å andra sidan får de forskare som säger ”rätt” saker tjänster och forskningspengar. Som regel är det ty politiker som pröjsar de myndigheter, universitet och andra ställen där forskning genomförs. Plus media, via presstöd. Att det ofta går att läsa i tidningen att en politikers åsikt stämmer med akademiska resultat bör därför inte överraska.

Det är såhär världen blivit övertygad om global uppvärmning. Visst är koldioxid en växthusgas, men bara en svag sådan. I botten går också teorin bara ner på ett dussintal forskare, vars resultat inte ens är speciellt robusta. Politiker gillar dock ”klimatlarm” som argument för nya skatter och regleringar och försätter ge pengar till forskare vars levebröd hänger på att hitta nya bevis för att teorin stämmer. Och den som söker, han finner ju medan media samtidigt älskar de rubriker om jordens undergång och annat som hela cirkusen möjliggör.

Dessa mekanismer och feedbacksystem bildar ergo en offentlig ekokammare, där vissa åsikter får status av sanningar som det är hart när omöjligt att motsätta sig. Och detta gäller inte minst oss konfrontationsrädda svenskar. För försök säga annat än att Sverige ”måste” ha en generös invandringspolitik, att det finns ”starka bevis” för att Systemet minskar supandet eller att bara offentlig sjukvård är ”rättvis”.

I normala tider är åsiktskorridorer och den politisk korrekthet de skapar mest bara ett aber som leder till strul, höga skatter och lägre tillväxt. I oroliga tider som vår egen, där civilisationens framtid ligger i klorna på terrorister och läget även på flera andra sätt är akut, kan dock hämmade debatter om vad som måste göras bokstavligen betyda slutet.

Nästa krönika kommer härför handla om hur minskad yttrandefrihet hotar demokratin.

Anders W Edwardsson

Fil lic i statskunskap vid Catholic University of America i Washington DC