2016-07-27 06:00

2016-07-27 14:26

Pension på nya villkor

Signerat:

Dagens välfärdssystem har inga möjligheter att klara de pensionsåtaganden som blir följden av kraftigt förlängd levnadstid, skriver Inger Enkvist.

”Utbildning – arbete – pension” har under lång tid varit ett tredelat schema som beskrivit hur vi sett på olika faser av livet. Det har fungerat utmärkt fram till nu. Detta synsätt har emellertid blivit föråldrat, eftersom livslängden stiger kontinuerligt, framhåller en psykolog och en ekonom, Lynda Gratton och Andrew Scott, i The 100-year life (2016).

Förlängd levnadstid får flera konsekvenser främst för de unga och dem som nu står mitt i yrkeslivet, och inte minst gäller det deras pensioner. Om de som pensionärer vill leva på 50 procent av den lön de har under de aktiva åren, förslår inte dagens pensionssystem. Ska den ökade livslängden bli en välsignelse och inte en förbannelse, gäller det att tänka om. Alla måste arbeta längre, men det måste också bli lättare att byta arbete.

Dagens välfärdssystem har inga möjligheter att klara de pensionsåtaganden som blir följden av kraftigt förlängd levnadstid. Författarna ger tre exempel. En man född 1945 som arbetade 42 år och levde 7 år med pension behövde inte spara så mycket. Om hans son född 1971 lever till 85, räcker inte pengar insparade under exempelvis 44 år för 20 år med pension. Ännu värre blir det för barnbarnet fött 1998 som kanske också arbetar 44 år men ska finansiera 35 år med pension. Av dagens 20-åringar kan hälften bli mer än 100 år.

Författarnas resonemang har två inriktningar. Den ena är att säga att arbetskapacitet, kreativitet och erfarenhet är individuella faktorer snarare än åldersbundna. De flesta av oss kan mycket väl arbeta till betydligt högre ålder. Men vi ska inte se på arbete som något som pågår hela livet åtta timmar om dagen fem dagar i veckan på samma arbetsplats. Allt fler kommer att söka sin egen typ av balans mellan familj, vänner, vidareutbildning och arbete. Då gäller det att arbetsmarknaden är avpassad efter detta nya beteende.

Den andra inriktningen gäller arbetsmarknaden. I ett land med en mycket stor offentlig sektor innebär en allmänt ökad livslängd stora förändringar. Den politiskt viktigaste lärdomen för en svensk läsare kan vara att länder som har litat till statliga enhetslösningar har speciellt stora förändringar framför sig. Partier, fackföreningar och försäkringsbolag måste underlätta framväxten av en flexibel arbetsmarknad. En av politikernas omedelbara uppgifter blir att avlägsna lagar och regler som har tjänat ut. Fackföreningarna måste uppfinna nya sätt att värna om arbetstagarnas trygghet i en förändrad situation. Det kommer att behövas en helt ny flexibilitet, oavsett vad vi vill, helt enkelt därför att det inte går att finansiera befolkningens pensioner på det sätt som sker i dag.

Författarna ger alltså oss som individer två råd: vi bör vara öppna för att vårt arbetsliv kommer att innehålla olika faser – och vi bör genast öka vårt eget pensionssparande. (SNB)

Inger Enkvist

Professor i spanska vid Lunds universitet. Hon har nyligen utkommit med boken ”De svenska skolreformerna 1962-1985 och personerna bakom dem”.

”Utbildning – arbete – pension” har under lång tid varit ett tredelat schema som beskrivit hur vi sett på olika faser av livet. Det har fungerat utmärkt fram till nu. Detta synsätt har emellertid blivit föråldrat, eftersom livslängden stiger kontinuerligt, framhåller en psykolog och en ekonom, Lynda Gratton och Andrew Scott, i The 100-year life (2016).

Förlängd levnadstid får flera konsekvenser främst för de unga och dem som nu står mitt i yrkeslivet, och inte minst gäller det deras pensioner. Om de som pensionärer vill leva på 50 procent av den lön de har under de aktiva åren, förslår inte dagens pensionssystem. Ska den ökade livslängden bli en välsignelse och inte en förbannelse, gäller det att tänka om. Alla måste arbeta längre, men det måste också bli lättare att byta arbete.

Dagens välfärdssystem har inga möjligheter att klara de pensionsåtaganden som blir följden av kraftigt förlängd levnadstid. Författarna ger tre exempel. En man född 1945 som arbetade 42 år och levde 7 år med pension behövde inte spara så mycket. Om hans son född 1971 lever till 85, räcker inte pengar insparade under exempelvis 44 år för 20 år med pension. Ännu värre blir det för barnbarnet fött 1998 som kanske också arbetar 44 år men ska finansiera 35 år med pension. Av dagens 20-åringar kan hälften bli mer än 100 år.

Författarnas resonemang har två inriktningar. Den ena är att säga att arbetskapacitet, kreativitet och erfarenhet är individuella faktorer snarare än åldersbundna. De flesta av oss kan mycket väl arbeta till betydligt högre ålder. Men vi ska inte se på arbete som något som pågår hela livet åtta timmar om dagen fem dagar i veckan på samma arbetsplats. Allt fler kommer att söka sin egen typ av balans mellan familj, vänner, vidareutbildning och arbete. Då gäller det att arbetsmarknaden är avpassad efter detta nya beteende.

Den andra inriktningen gäller arbetsmarknaden. I ett land med en mycket stor offentlig sektor innebär en allmänt ökad livslängd stora förändringar. Den politiskt viktigaste lärdomen för en svensk läsare kan vara att länder som har litat till statliga enhetslösningar har speciellt stora förändringar framför sig. Partier, fackföreningar och försäkringsbolag måste underlätta framväxten av en flexibel arbetsmarknad. En av politikernas omedelbara uppgifter blir att avlägsna lagar och regler som har tjänat ut. Fackföreningarna måste uppfinna nya sätt att värna om arbetstagarnas trygghet i en förändrad situation. Det kommer att behövas en helt ny flexibilitet, oavsett vad vi vill, helt enkelt därför att det inte går att finansiera befolkningens pensioner på det sätt som sker i dag.

Författarna ger alltså oss som individer två råd: vi bör vara öppna för att vårt arbetsliv kommer att innehålla olika faser – och vi bör genast öka vårt eget pensionssparande. (SNB)

Inger Enkvist

Professor i spanska vid Lunds universitet. Hon har nyligen utkommit med boken ”De svenska skolreformerna 1962-1985 och personerna bakom dem”.