2016-07-19 06:00

2016-07-19 06:00

Är det slut med sex and drugs and rock and roll?

Signerat:

Alla som värnar om kvinnors och flickors rätt att röra sig fritt och känna trygghet, alla som värnar om sex and drugs and rock and roll, bör ta problematiken på allvar, skriver Lars Anders Johansson.

En sommarfestival är som en karneval: ett stycke surrealistisk verklighet, avgränsad i tid och rum och där gängse umgängesregler satts ur spel. Det är en plats för musik, sorglöst festande och tillfälliga romanser. Festivalsex är rentav ett begrepp. What happens at Roskilde stays at Roskilde.

Mycket tyder på att denna sorglösa era är på väg att nå ett slut. Visst har det alltid förekommit avarter. Sexuella övergrepp och våldtäkter är inte någon nyhet. Varje sommar har flickor och kvinnor blivit utsatta för övergrepp och trakasserier från ynkedomar till män.

De senaste åren har dock någonting förändrats. Det handlar om både en grad- och en artförändring. På Bråvallafestivalen i Norrköping har i skrivande stund fem våldtäkter rapporterats, varav flera skall ha ägt rum i publikhavet framför scenen. Det är någonting som inte förekom, åtminstone inte i samma omfattning, tidigare. Den omgivande folkmassan ansågs utgöra en trygghet och en säkerhet. Så är det inte längre.

En annan nyhet är fenomenet organiserade grupper av män som omringar ensamma kvinnor och tafsar och förgriper sig på dem. Fenomenet kommer från Mellanöstern, där det kallas taharrush gamea al-jinsy och handlar om maktutövning gentemot kvinnor. Fenomenet uppmärksammades först i internationella media efter massövergreppen på Tahrirtorget i Kairo 2012. Fenomenet är dock dokumenterat av egyptiska myndigheter sedan 2005.

I väst dök fenomenet upp den senaste nyårsnatten, mest omfattande i Köln och andra tyska städer, men också i Sverige. Utredarnas rapport från Köln har visat att övergreppen företrädesvis utfördes av grupper av män med rötter i Mellanöstern eller Afghanistan. Efter rapporteringen från Köln har det även framkommit att problemet förekommit på svenska musikfestivaler som We are Stockholm. Nu senast är det festivalen Putte i parken som drabbats. Polisen har varit tydlig med att det rört sig om så kallade ensamkommande från ett HVB-boende som legat bakom flera av övergreppen. De drabbade flickorna har varit så unga som 12 år.

Trots detta, och trots att detta relativt nya fenomen borde oroa alla som värnar om kvinnors frihet och rättigheter har oviljan att diskutera fenomenet varit kompakt. ”Den gemensamma nämnaren är män” basunerade Veronica Palm ut på Twitter, i ett försök att relativisera övergreppen och samtidigt göra alla män medskyldiga. Samtidigt vill rikspolischefen ”fästa uppmärksamhet på frågan” genom att dela ut armband med budskapet #tafsainte. Som om de män som använder tafsande i grupp som förnedrande maktinstrument inte var medvetna om att de gör det mot kvinnornas vilja.

Alla som värnar om kvinnors och flickors rätt att röra sig fritt och känna trygghet, alla som värnar om sex and drugs and rock and roll, bör ta problematiken på allvar. Peka ut förövarna, anmäl, överlämna dem till polisen, få bort dem från festivalerna och alla offentliga sammanhang. Skäm ut dem. Säg ifrån. Annars kommer sommarfestivalerna snart att vara ett minne blott och morgondagens ungdom gå miste om allt det roliga som vi fick uppleva i en friare och tolerantare tid. (SNB)

Lars Anders Johansson

Poet, musiker och journalist. Ansvarig för kulturfrågor vid tankesmedjan Timbro

En sommarfestival är som en karneval: ett stycke surrealistisk verklighet, avgränsad i tid och rum och där gängse umgängesregler satts ur spel. Det är en plats för musik, sorglöst festande och tillfälliga romanser. Festivalsex är rentav ett begrepp. What happens at Roskilde stays at Roskilde.

Mycket tyder på att denna sorglösa era är på väg att nå ett slut. Visst har det alltid förekommit avarter. Sexuella övergrepp och våldtäkter är inte någon nyhet. Varje sommar har flickor och kvinnor blivit utsatta för övergrepp och trakasserier från ynkedomar till män.

De senaste åren har dock någonting förändrats. Det handlar om både en grad- och en artförändring. På Bråvallafestivalen i Norrköping har i skrivande stund fem våldtäkter rapporterats, varav flera skall ha ägt rum i publikhavet framför scenen. Det är någonting som inte förekom, åtminstone inte i samma omfattning, tidigare. Den omgivande folkmassan ansågs utgöra en trygghet och en säkerhet. Så är det inte längre.

En annan nyhet är fenomenet organiserade grupper av män som omringar ensamma kvinnor och tafsar och förgriper sig på dem. Fenomenet kommer från Mellanöstern, där det kallas taharrush gamea al-jinsy och handlar om maktutövning gentemot kvinnor. Fenomenet uppmärksammades först i internationella media efter massövergreppen på Tahrirtorget i Kairo 2012. Fenomenet är dock dokumenterat av egyptiska myndigheter sedan 2005.

I väst dök fenomenet upp den senaste nyårsnatten, mest omfattande i Köln och andra tyska städer, men också i Sverige. Utredarnas rapport från Köln har visat att övergreppen företrädesvis utfördes av grupper av män med rötter i Mellanöstern eller Afghanistan. Efter rapporteringen från Köln har det även framkommit att problemet förekommit på svenska musikfestivaler som We are Stockholm. Nu senast är det festivalen Putte i parken som drabbats. Polisen har varit tydlig med att det rört sig om så kallade ensamkommande från ett HVB-boende som legat bakom flera av övergreppen. De drabbade flickorna har varit så unga som 12 år.

Trots detta, och trots att detta relativt nya fenomen borde oroa alla som värnar om kvinnors frihet och rättigheter har oviljan att diskutera fenomenet varit kompakt. ”Den gemensamma nämnaren är män” basunerade Veronica Palm ut på Twitter, i ett försök att relativisera övergreppen och samtidigt göra alla män medskyldiga. Samtidigt vill rikspolischefen ”fästa uppmärksamhet på frågan” genom att dela ut armband med budskapet #tafsainte. Som om de män som använder tafsande i grupp som förnedrande maktinstrument inte var medvetna om att de gör det mot kvinnornas vilja.

Alla som värnar om kvinnors och flickors rätt att röra sig fritt och känna trygghet, alla som värnar om sex and drugs and rock and roll, bör ta problematiken på allvar. Peka ut förövarna, anmäl, överlämna dem till polisen, få bort dem från festivalerna och alla offentliga sammanhang. Skäm ut dem. Säg ifrån. Annars kommer sommarfestivalerna snart att vara ett minne blott och morgondagens ungdom gå miste om allt det roliga som vi fick uppleva i en friare och tolerantare tid. (SNB)

Lars Anders Johansson

Poet, musiker och journalist. Ansvarig för kulturfrågor vid tankesmedjan Timbro