2016-05-14 06:01

2016-05-14 06:01

Mörkar media i rapporteringen?

Signerat:

Däremot har det en funnits en rädsla, alternativt ovilja, hos många redaktioner att rapportera om problem med flyktinginvandringen, skriver Stefan Olsson.

Under våren har vi haft en diskussion om den mediala rapporteringen om de problem flyktinginvandringen har fört med sig. Frågan har handlat om nyhetsmedierna avsiktligen har låtit bli att skriva om brott som har begåtts. Har medierna mörkat?

Debatten har varit hätsk. Kritikerna har flera gånger fått höra att de är konspirationsteoretiker, och att misstroende mot etablerade medier grundar sig i auktoritära och nationalistiska föreställningar som breder ut sig i Europa. Så förklarar i alla fall Ulf Bjereld, professor i statskunskap vid Göteborgs universitet, saken. Det är en klassisk extremståndpunkt säger han i en intervju i Dagens Nyheter. Bjereld är även ordförande för den socialdemokratiska organisationen Tro och solidaritet.

Finns det då något sätt att undersöka saken närmre? Ja, det gör ju det. Vi kan söka i Mediearkivet som drivs av företaget Retriever. Arkivet samlar i stort sett allt material som gått i tryck i dagspress.

Den fråga som föranledde debatten om mörkning var Köln-incidenten på nyårsafton. Det som hände i Köln var att ett antal män med nordafrikanskt ursprung ofredade kvinnor på torget utanför Centralstationen. Direkt därefter dök uppgifter upp i svensk press om att liknande systematiska ofredanden förekommit i Sverige på musikfestivalen We are Sthlm. Därtill dök det upp historier om liknande fall av trakasserier på många badhus i landet.

Var detta nya nyheter eller hade medierna rapporterat om dem tidigare? Vi har två hypoteser. Den ena säger att medierna har underlåtit att rapportera denna typ av händelser. Den andra säger att medierna inte har gjort det.

Jag sökte därför i Mediearkivet på ordet badhus i kombination med orden tafsa, tafsande, ofreda och ofredande. Jag gjorde två sökningar. Den första omfattande 1 januari till 31 december 2015. Den andra omfattade 1 januari 2016 till 30 april 2016. Det var som sagt Köln-händelserna som initierade debatten och om nu medierna inte mörkat något om tafsande på badhus borde det synas i rapporteringen före nyårsafton 2015 och inte endast därefter.

Vad fick jag fram? Resultatet är slående. Den första sökningen som omfattade hela 2015 gav 11 träffar. Den andra sökningen som omfattade de fyra första månaderna av 2016 gav 97 träffar. Det skrevs alltså knappast någonting om tafsande på badhus under 2015. De 11 träffarna handlar dessutom endast om tre fall.

Kan då skillnaden mellan 2015 och 2016 förklaras på annat sätt än att medierna har mörkat? Kanske det inte förekom några trakasserier under 2015? Problemet med trakasserierna är kopplat till de många ensamkommande unga männen. De flesta av dessa kom under hösten 2015, men Sverige tog emot 81 000 asylsökande också året dessförinnan varav 7 000 var ensamkommande. Skulle dessa unga män ändrat sitt beteende bara över en natt? Det låter inte rimligt.

Kanske är antalet träffar som jag har fått fram i min sökning träffar på ledarartiklar och insändare istället för nyhetsartiklar? Den möjligheten finns. Jag har inte rensat materialet, men kan detta verkligen förklara skillnaden mellan 11 och 97? För 2016 har jag bara kunnat undersöka fyra månader jämfört med tolv månader för förra året och ändå är skillnaden så stor.

Är det jag fått fram ett bevis för att medierna har mörkat? Både ja och nej. Jag tror inte att det finns en plan för att hemlighålla sanningen för folket. Däremot har det en funnits en rädsla, alternativt ovilja, hos många redaktioner att rapportera om problem med flyktinginvandringen. Anklagelser om att vara rasist, gå Sverigedemokraternas ärenden eller att man gör sig till talesperson för auktoritära och nationalistiska strävanden förekommer alltjämt.

Jag räknar kallt med att bli kallad för allt möjligt för denna krönika, men det tar jag med ro, eftersom jag till skillnad från mina anklagare kan bevisa min tes empiriskt. Och har jag fel, vilket jag mycket väl kan ha, tar jag gärna emot bevis för det. Då kan vi ha en vuxen diskussion om saken istället för att kalla varandra för extremister.

Stefan Olsson

Fil dr i statskunskap och frilansskribent

Under våren har vi haft en diskussion om den mediala rapporteringen om de problem flyktinginvandringen har fört med sig. Frågan har handlat om nyhetsmedierna avsiktligen har låtit bli att skriva om brott som har begåtts. Har medierna mörkat?

Debatten har varit hätsk. Kritikerna har flera gånger fått höra att de är konspirationsteoretiker, och att misstroende mot etablerade medier grundar sig i auktoritära och nationalistiska föreställningar som breder ut sig i Europa. Så förklarar i alla fall Ulf Bjereld, professor i statskunskap vid Göteborgs universitet, saken. Det är en klassisk extremståndpunkt säger han i en intervju i Dagens Nyheter. Bjereld är även ordförande för den socialdemokratiska organisationen Tro och solidaritet.

Finns det då något sätt att undersöka saken närmre? Ja, det gör ju det. Vi kan söka i Mediearkivet som drivs av företaget Retriever. Arkivet samlar i stort sett allt material som gått i tryck i dagspress.

Den fråga som föranledde debatten om mörkning var Köln-incidenten på nyårsafton. Det som hände i Köln var att ett antal män med nordafrikanskt ursprung ofredade kvinnor på torget utanför Centralstationen. Direkt därefter dök uppgifter upp i svensk press om att liknande systematiska ofredanden förekommit i Sverige på musikfestivalen We are Sthlm. Därtill dök det upp historier om liknande fall av trakasserier på många badhus i landet.

Var detta nya nyheter eller hade medierna rapporterat om dem tidigare? Vi har två hypoteser. Den ena säger att medierna har underlåtit att rapportera denna typ av händelser. Den andra säger att medierna inte har gjort det.

Jag sökte därför i Mediearkivet på ordet badhus i kombination med orden tafsa, tafsande, ofreda och ofredande. Jag gjorde två sökningar. Den första omfattande 1 januari till 31 december 2015. Den andra omfattade 1 januari 2016 till 30 april 2016. Det var som sagt Köln-händelserna som initierade debatten och om nu medierna inte mörkat något om tafsande på badhus borde det synas i rapporteringen före nyårsafton 2015 och inte endast därefter.

Vad fick jag fram? Resultatet är slående. Den första sökningen som omfattade hela 2015 gav 11 träffar. Den andra sökningen som omfattade de fyra första månaderna av 2016 gav 97 träffar. Det skrevs alltså knappast någonting om tafsande på badhus under 2015. De 11 träffarna handlar dessutom endast om tre fall.

Kan då skillnaden mellan 2015 och 2016 förklaras på annat sätt än att medierna har mörkat? Kanske det inte förekom några trakasserier under 2015? Problemet med trakasserierna är kopplat till de många ensamkommande unga männen. De flesta av dessa kom under hösten 2015, men Sverige tog emot 81 000 asylsökande också året dessförinnan varav 7 000 var ensamkommande. Skulle dessa unga män ändrat sitt beteende bara över en natt? Det låter inte rimligt.

Kanske är antalet träffar som jag har fått fram i min sökning träffar på ledarartiklar och insändare istället för nyhetsartiklar? Den möjligheten finns. Jag har inte rensat materialet, men kan detta verkligen förklara skillnaden mellan 11 och 97? För 2016 har jag bara kunnat undersöka fyra månader jämfört med tolv månader för förra året och ändå är skillnaden så stor.

Är det jag fått fram ett bevis för att medierna har mörkat? Både ja och nej. Jag tror inte att det finns en plan för att hemlighålla sanningen för folket. Däremot har det en funnits en rädsla, alternativt ovilja, hos många redaktioner att rapportera om problem med flyktinginvandringen. Anklagelser om att vara rasist, gå Sverigedemokraternas ärenden eller att man gör sig till talesperson för auktoritära och nationalistiska strävanden förekommer alltjämt.

Jag räknar kallt med att bli kallad för allt möjligt för denna krönika, men det tar jag med ro, eftersom jag till skillnad från mina anklagare kan bevisa min tes empiriskt. Och har jag fel, vilket jag mycket väl kan ha, tar jag gärna emot bevis för det. Då kan vi ha en vuxen diskussion om saken istället för att kalla varandra för extremister.

Stefan Olsson

Fil dr i statskunskap och frilansskribent

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.