2016-05-07 06:01

2016-05-07 06:01

I Sverige visar vi respekt

Signerat:

Att ha en så öppen demokrati som möjligt är förstås alltid bäst! Annars uppstår lätt misstolkningar och ryktesspridning, skriver Kjell Göthe.

Miljöpartisterna har lyckats trassla till det för sig värre än vanligt, det råder ett virrvarr som spiller över på hela regeringen. Nej, någon regeringsduglig ministär har Sverige inte! Jonas Sjöstedt (V) ser ut att trivas gott på sin vänsterkant och hoppas förstås kunna pressa fram ytterligare eftergifter. I bästa fall leder röran till att etik- och moralfrågor får ett lyft inom politiken. För alla behöver vi ledstjärnor i livet.

I riksdagen fortgår arbetet, men som bevakare upplever jag ingen entusiasm från vare sig regeringstrogna eller opposition. ”I Sverige tar vi i hand”, sade statsminister Stefan Löfven (S) som avslutning på ett inlägg. Han hade just besvarat en fråga från oppositionsledaren Anna Kinberg Batra (M). Han aktade sig dock nogsamt för att säga att han hade tappat förtroendet för sin sparkade bostadsminister, fastän han verkligen borde ha gjort det. För det viktiga med ledarskap är att ge klara signaler som inte kan misstolkas. Men att de två debattörerna skakade hand efteråt var ett hoppingivande tecken.

I juni förra året mötte språkröret Åsa Romson (MP) partiledaren Jimmie Åkesson (SD) i en motsvarande debatt. Åkesson sträckte fram handen för att hälsa, men hon ignorerade honom fullständigt och såg demonstrativt bort när hon gick fram till talarstolen. Då pågick en utstuderad mobbning mot Sverigedemokraterna i riksdagen. Alla andra ledamöter ville markera att de inte ville ha med dem att göra. Ändå var de ju invalda vid ett demokratiskt val. Vad har vi egentligen för förtroendevalda, kan man undra. Tänk er att vi väljare skulle agera så till vardags, vilket samhälle.

Minns ni valnatten 1991? Ny Demokrati med Ian Wachtmeister och Bert Karlsson hade just fått 25 mandat. Partiledarna samlades som brukligt är i SVT:s valsoffa. In kom Ian Wachtmeister och gick runt och hälsade. Folkpartiledaren Bengt Westerberg reste sig demonstrativt och gick därifrån. Det var under hans värdighet att ta i hand. Jaha, nu har vi fått nya gäster i studion och då vill gärna Bengt Westerberg gå, sade programledaren K-G Bergström torrt.

Nyss var utrikesminister Margot Wallström (S) kallad till förhör i Konstitutionsutskottet (KU), som har till uppgift att granska regeringen och dess maktutövning. Hon gillade det inte det framgick av kroppsspråk och verbalt. Med 48 anmälningar som oppositionen gjort riskerar man att underminera förtroendet för KU, undslapp det henne. Anmärkningsvärt kontrade ordförande Andreas Norlén (M): ”Det är KU som granskar Margot Wallström, inte hon som granskar utskottet.”

Det var annat liv i luckan 1989 på Anders Björcks (M) tid. Statsrådet Carl Lidbom (S) sade: ”Du får inget svar för det du håller på med är trams...” Då slog Björck näven i bordet: ”Du ska veta hut när du är här!” Och så fick han svar på sina frågor.

För övrigt var det Anders Björck som i åratal kämpade för att få öppna utskottsförhör i KU. Både hans egna förtrogna och Socialdemokraterna var emot. Men till sist fick de ge med sig och det var bra. Att ha en så öppen demokrati som möjligt är förstås alltid bäst! Annars uppstår lätt misstolkningar och ryktesspridning.

För övrigt tycker jag att media borde nyhetsbevaka riksdagen bättre. Och att många politiker borde rannsaka sina personliga värderingar. Vi måste, som sagt, visa respekt för varandra.

Kjell Göthe

Politisk krönikör

Miljöpartisterna har lyckats trassla till det för sig värre än vanligt, det råder ett virrvarr som spiller över på hela regeringen. Nej, någon regeringsduglig ministär har Sverige inte! Jonas Sjöstedt (V) ser ut att trivas gott på sin vänsterkant och hoppas förstås kunna pressa fram ytterligare eftergifter. I bästa fall leder röran till att etik- och moralfrågor får ett lyft inom politiken. För alla behöver vi ledstjärnor i livet.

I riksdagen fortgår arbetet, men som bevakare upplever jag ingen entusiasm från vare sig regeringstrogna eller opposition. ”I Sverige tar vi i hand”, sade statsminister Stefan Löfven (S) som avslutning på ett inlägg. Han hade just besvarat en fråga från oppositionsledaren Anna Kinberg Batra (M). Han aktade sig dock nogsamt för att säga att han hade tappat förtroendet för sin sparkade bostadsminister, fastän han verkligen borde ha gjort det. För det viktiga med ledarskap är att ge klara signaler som inte kan misstolkas. Men att de två debattörerna skakade hand efteråt var ett hoppingivande tecken.

I juni förra året mötte språkröret Åsa Romson (MP) partiledaren Jimmie Åkesson (SD) i en motsvarande debatt. Åkesson sträckte fram handen för att hälsa, men hon ignorerade honom fullständigt och såg demonstrativt bort när hon gick fram till talarstolen. Då pågick en utstuderad mobbning mot Sverigedemokraterna i riksdagen. Alla andra ledamöter ville markera att de inte ville ha med dem att göra. Ändå var de ju invalda vid ett demokratiskt val. Vad har vi egentligen för förtroendevalda, kan man undra. Tänk er att vi väljare skulle agera så till vardags, vilket samhälle.

Minns ni valnatten 1991? Ny Demokrati med Ian Wachtmeister och Bert Karlsson hade just fått 25 mandat. Partiledarna samlades som brukligt är i SVT:s valsoffa. In kom Ian Wachtmeister och gick runt och hälsade. Folkpartiledaren Bengt Westerberg reste sig demonstrativt och gick därifrån. Det var under hans värdighet att ta i hand. Jaha, nu har vi fått nya gäster i studion och då vill gärna Bengt Westerberg gå, sade programledaren K-G Bergström torrt.

Nyss var utrikesminister Margot Wallström (S) kallad till förhör i Konstitutionsutskottet (KU), som har till uppgift att granska regeringen och dess maktutövning. Hon gillade det inte det framgick av kroppsspråk och verbalt. Med 48 anmälningar som oppositionen gjort riskerar man att underminera förtroendet för KU, undslapp det henne. Anmärkningsvärt kontrade ordförande Andreas Norlén (M): ”Det är KU som granskar Margot Wallström, inte hon som granskar utskottet.”

Det var annat liv i luckan 1989 på Anders Björcks (M) tid. Statsrådet Carl Lidbom (S) sade: ”Du får inget svar för det du håller på med är trams...” Då slog Björck näven i bordet: ”Du ska veta hut när du är här!” Och så fick han svar på sina frågor.

För övrigt var det Anders Björck som i åratal kämpade för att få öppna utskottsförhör i KU. Både hans egna förtrogna och Socialdemokraterna var emot. Men till sist fick de ge med sig och det var bra. Att ha en så öppen demokrati som möjligt är förstås alltid bäst! Annars uppstår lätt misstolkningar och ryktesspridning.

För övrigt tycker jag att media borde nyhetsbevaka riksdagen bättre. Och att många politiker borde rannsaka sina personliga värderingar. Vi måste, som sagt, visa respekt för varandra.

Kjell Göthe

Politisk krönikör