2016-05-06 06:00

2016-05-06 06:00

Alva Myrdal var ingen skolexpert

Signerat:

Oavsett vilka källor man studerar, verkar Alva Myrdal inte ha haft intresse för uppfostran och utbildning annat än som redskap för social förändring, skriver Inger Enkvist.

När de svenska PISA-resultaten nu sjunker dramatiskt är det värt att uppmärksamma Alva Myrdal, en av de personer som allra kraftigast bidrog till att Sverige 1962 fick en grundskola, som dels var sammanhållen, dels satte sociala mål framför kunskaper. Redan i Kris i befolkningsfrågan, den bok hon 1934 skrev tillsammans med maken Gunnar, ses skolan som en del av den sociala ingenjörskonsten, inte som en institution där kunskapsinhämtandet är centralt.

Alva Myrdal har haft en avgörande roll i svensk skolpolitik från 1940-talet då hon satt i skolkommissionen, men hon verkar inte ha vetat speciellt mycket om hur skolundervisning fungerar eller ens ha varit speciellt intresserad.

När Alva Myrdal blev stor skolexpert, hade hon en akademisk examen i humanistiska ämnen och hade studerat psykologi, men hon hade inte varit lärare vare sig i folk- eller realskolan. Hennes store inspiratör var den amerikanske filosofen John Dewey vars utopi från 1916 var att alla elever skulle arbeta tillsammans i samma sal, läraren skulle finnas bredvid som stöd, manuella inslag skulle få större utrymme, boklig kunskap skulle ges mindre plats, skrivningar och examina skulle minskas eller tas bort, och undervisningen skulle utgå från elevernas intresse snarare än kursplaner. Dewey baserade sig på idéer, inte på framgångsrika försök, och redan innan hans idéer hade hunnit bli lag i Sverige, hade han själv börjat ompröva sin uppfattning.

Alva Myrdal verkar egendomligt nog ha varit mer engagerad i andra teman än skolpolitik fast det är det område som främst är förknippat med hennes namn. Makarna Myrdals efterlämnade papper blev tillgängliga för forskarna 2000, och författarna till de nyskrivna biografierna skriver om Alva Myrdals arbete med nedrustning, tjänsten som ambassadör i Indien, tiden som socialdemokratisk riksdagsman och hennes intresse för kvinnors yrkesverksamhet. Det är tydligt att de uppfattar hennes intresse för skolan som marginellt.

Som bekant skrev sonen Jan Myrdal tre romaner med självbiografisk bakgrund, där han skildrar föräldrarna som självupptagna och karriärinriktade, och döttrarna Sissela Boks och Kaj Fölsters böcker ändrar inte bilden nämnvärt. Inget av barnen nämner att modern skulle ha haft något speciellt intresse för grundskoleorganisation.

Det heter att grundskolan både ska fostra och utbilda, men barnen Myrdal beskriver att de snarast drev vind för våg. De flyttas mellan olika skolor i Stockholm och utomlands, och Jan sätts under en USA-resa i en privat experimentskola, vilket inte tyder på något starkt engagemang hos modern för grundskoleidén tillämpad på den egna familjen.

Oavsett vilka källor man studerar, verkar Alva Myrdal inte ha haft intresse för uppfostran och utbildning annat än som redskap för social förändring. Denna inriktning är fortfarande tydlig i svensk skolpolitik och lärarutbildning, och Dewey är fortfarande det stora namnet i svensk lärarutbildning. Vill Sverige få en skola inriktad på kunskapsinhämtande, måste vi välja andra modeller. (SNB)

Inger Enkvist

Professor i spanska vid Lunds universitet. Hon har nyligen givit ut boken God utbildning och dålig.

När de svenska PISA-resultaten nu sjunker dramatiskt är det värt att uppmärksamma Alva Myrdal, en av de personer som allra kraftigast bidrog till att Sverige 1962 fick en grundskola, som dels var sammanhållen, dels satte sociala mål framför kunskaper. Redan i Kris i befolkningsfrågan, den bok hon 1934 skrev tillsammans med maken Gunnar, ses skolan som en del av den sociala ingenjörskonsten, inte som en institution där kunskapsinhämtandet är centralt.

Alva Myrdal har haft en avgörande roll i svensk skolpolitik från 1940-talet då hon satt i skolkommissionen, men hon verkar inte ha vetat speciellt mycket om hur skolundervisning fungerar eller ens ha varit speciellt intresserad.

När Alva Myrdal blev stor skolexpert, hade hon en akademisk examen i humanistiska ämnen och hade studerat psykologi, men hon hade inte varit lärare vare sig i folk- eller realskolan. Hennes store inspiratör var den amerikanske filosofen John Dewey vars utopi från 1916 var att alla elever skulle arbeta tillsammans i samma sal, läraren skulle finnas bredvid som stöd, manuella inslag skulle få större utrymme, boklig kunskap skulle ges mindre plats, skrivningar och examina skulle minskas eller tas bort, och undervisningen skulle utgå från elevernas intresse snarare än kursplaner. Dewey baserade sig på idéer, inte på framgångsrika försök, och redan innan hans idéer hade hunnit bli lag i Sverige, hade han själv börjat ompröva sin uppfattning.

Alva Myrdal verkar egendomligt nog ha varit mer engagerad i andra teman än skolpolitik fast det är det område som främst är förknippat med hennes namn. Makarna Myrdals efterlämnade papper blev tillgängliga för forskarna 2000, och författarna till de nyskrivna biografierna skriver om Alva Myrdals arbete med nedrustning, tjänsten som ambassadör i Indien, tiden som socialdemokratisk riksdagsman och hennes intresse för kvinnors yrkesverksamhet. Det är tydligt att de uppfattar hennes intresse för skolan som marginellt.

Som bekant skrev sonen Jan Myrdal tre romaner med självbiografisk bakgrund, där han skildrar föräldrarna som självupptagna och karriärinriktade, och döttrarna Sissela Boks och Kaj Fölsters böcker ändrar inte bilden nämnvärt. Inget av barnen nämner att modern skulle ha haft något speciellt intresse för grundskoleorganisation.

Det heter att grundskolan både ska fostra och utbilda, men barnen Myrdal beskriver att de snarast drev vind för våg. De flyttas mellan olika skolor i Stockholm och utomlands, och Jan sätts under en USA-resa i en privat experimentskola, vilket inte tyder på något starkt engagemang hos modern för grundskoleidén tillämpad på den egna familjen.

Oavsett vilka källor man studerar, verkar Alva Myrdal inte ha haft intresse för uppfostran och utbildning annat än som redskap för social förändring. Denna inriktning är fortfarande tydlig i svensk skolpolitik och lärarutbildning, och Dewey är fortfarande det stora namnet i svensk lärarutbildning. Vill Sverige få en skola inriktad på kunskapsinhämtande, måste vi välja andra modeller. (SNB)

Inger Enkvist

Professor i spanska vid Lunds universitet. Hon har nyligen givit ut boken God utbildning och dålig.