2016-03-05 06:00

2016-03-05 06:00

Livet på ett asylboende

Signerat:

Visst ställer den stora flyktinginvandringen till problem för oss, men jag anser att vi måste se de nya invånarna som en resurs, skriver Gullan Lindblad.

Har ni inte ibland funderat på hur det fungerar på ett asylboende? Det har jag och eftersom jag har ett förflutet i flyktingpolitiken sedan riksdagstiden har jag varit litet extra nyfiken. Jag var nämligen ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott, det utskott som ansvarat för flyktingfrågorna i många år, bl a under början av 1990-talet, då den stora flyktinginvandringen skedde under Balkankriget. Det vällde in flyktingar, även om de inte var så många som idag.

På den tiden fanns inget Migrationsverk utan ett Invandrarverk och frågorna sköttes i huvudsak av regeringen och socialförsäkringsutskottet. Invandrarminister var på den tiden Birgit Friggebo (FP), som jag hade det närmaste samarbetet med, även om jag inte kan säga att det var direkt hjärtligt. Carl Bildt (M) var statsminister och regeringschef. Många minns nog när dessa två hade ett stormigt möte med flyktingar, där Friggebo stämde upp sången ”We shall overcome”, en passus som ibland brukar spelas upp i tv och där Carl Bildts min är obetalbar.

Då riksdagspartiet Ny Demokrati kom in i riksdagen blev arbetet med flyktingfrågorna extra besvärligt för partiet ifrågasatte mycket, även om de inte var så ifrågasättande och negativa som Sverigedemokraterna idag. Jag kunde t o m ha lite inofficiella uppgörelser med Ian Wachtmeister. Frågorna måste ju lösas och som utskottsordförande har man en nyckelposition för att lotsa frågorna genom riksdagen. Jag tycker det har sina poänger att en av de dåvarande ledarna för Ny Demokrati, Bert Karlsson, driver många flyktingförläggningar idag. Han är vd även för den förläggning jag besökte här i Karlstad, Våxnäs före detta hotell.

Hur fick jag kontakt med asylboendet? Jag känner en kvinna väl genom politiska kontakter, Maria, och fick höra att hon är personalansvarig vid asylboendet i fråga. Jag fick också kontakt med platschefen, Mikael. Saken var avgjord. Ett besök planerades. Det tidigare hotellet fungerar nu som asylboende för familjer och ensamkommande barn och rymmer 160 personer, varav 60 ensamkommande barn. Det yngsta barnet är 6 månader. Personalstyrkan är ganska liten: ett tiotal personer.

Den tidigare hotellfoajén fungerar nu som allrum. Det kryllar av folk här. En tv finns centralt placerad förstås. Barnen är öppna och spontana, så även de vuxna. Flyktingarna kommer från Syrien. Afghanistan, Irak med flera länder. Varken vi eller flyktingarna kan varandras språk och endast ett litet fåtal kan engelska, men arabiska och Värmlandsmål går bra också! Barnen var öppna och nyfikna på den gamla tanten. Som alla andra barn frågade de efter godis hos personalen. Mindre bidrag utgår till småutgifter. Mat serveras tre gånger per dag. Flyktingarna har blivit influensavaccinerade. När det gäller sjukvård är det endast akuta åkommor som gäller och tandvård gäller i princip utdragning.

Enligt verksamhetschefen fungerar verksamheten ganska friktionsfritt. Ändå kommer flyktingarna från olika länder som t o m är fiendeländer. Från förläggningens sida försöker man få ut de boende i olika förenings- och idrottsaktiviteter. En del föreningar tar kontakt med förläggningen och en del av de boende läser språk. Barnen går i olika skolor. Enligt Maria har olika organisationer varit mycket generösa och skänkt kläder, leksaker med mera till de boende. Förläggningen har gått ganska friktionsfritt.

När man vet vilka strapatser människorna på förläggningen gått igenom och att de fått lämna sitt fädernesland, sitt hem och sin gamla trygghet bakom sig i flyktens strapatser blir man rörd och har svårt att förstå den främlingsfientlighet som ofta kommer till uttryck i vårt land. Visst ställer den stora flyktinginvandringen till problem för oss, men jag anser att vi måste se de nya invånarna som en resurs. Jag är själv bedrövad över många människors negativa inställning. Hur lyder bibelns Gyllene regel? Allt vad ni vill att människorna ska göra Er det ska Ni också göra dem!

Jag vill uppmana Er som är fundersamma på flyktingpolitiken: Gör ett besök eller praktisera på ett asyl- eller flyktingboende för att få ökad kunskap och vetskap om Era egna tankar och känslor i dessa ödesfrågor!

Gullan Lindblad

Före detta riksdagsledamot (M)

Har ni inte ibland funderat på hur det fungerar på ett asylboende? Det har jag och eftersom jag har ett förflutet i flyktingpolitiken sedan riksdagstiden har jag varit litet extra nyfiken. Jag var nämligen ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott, det utskott som ansvarat för flyktingfrågorna i många år, bl a under början av 1990-talet, då den stora flyktinginvandringen skedde under Balkankriget. Det vällde in flyktingar, även om de inte var så många som idag.

På den tiden fanns inget Migrationsverk utan ett Invandrarverk och frågorna sköttes i huvudsak av regeringen och socialförsäkringsutskottet. Invandrarminister var på den tiden Birgit Friggebo (FP), som jag hade det närmaste samarbetet med, även om jag inte kan säga att det var direkt hjärtligt. Carl Bildt (M) var statsminister och regeringschef. Många minns nog när dessa två hade ett stormigt möte med flyktingar, där Friggebo stämde upp sången ”We shall overcome”, en passus som ibland brukar spelas upp i tv och där Carl Bildts min är obetalbar.

Då riksdagspartiet Ny Demokrati kom in i riksdagen blev arbetet med flyktingfrågorna extra besvärligt för partiet ifrågasatte mycket, även om de inte var så ifrågasättande och negativa som Sverigedemokraterna idag. Jag kunde t o m ha lite inofficiella uppgörelser med Ian Wachtmeister. Frågorna måste ju lösas och som utskottsordförande har man en nyckelposition för att lotsa frågorna genom riksdagen. Jag tycker det har sina poänger att en av de dåvarande ledarna för Ny Demokrati, Bert Karlsson, driver många flyktingförläggningar idag. Han är vd även för den förläggning jag besökte här i Karlstad, Våxnäs före detta hotell.

Hur fick jag kontakt med asylboendet? Jag känner en kvinna väl genom politiska kontakter, Maria, och fick höra att hon är personalansvarig vid asylboendet i fråga. Jag fick också kontakt med platschefen, Mikael. Saken var avgjord. Ett besök planerades. Det tidigare hotellet fungerar nu som asylboende för familjer och ensamkommande barn och rymmer 160 personer, varav 60 ensamkommande barn. Det yngsta barnet är 6 månader. Personalstyrkan är ganska liten: ett tiotal personer.

Den tidigare hotellfoajén fungerar nu som allrum. Det kryllar av folk här. En tv finns centralt placerad förstås. Barnen är öppna och spontana, så även de vuxna. Flyktingarna kommer från Syrien. Afghanistan, Irak med flera länder. Varken vi eller flyktingarna kan varandras språk och endast ett litet fåtal kan engelska, men arabiska och Värmlandsmål går bra också! Barnen var öppna och nyfikna på den gamla tanten. Som alla andra barn frågade de efter godis hos personalen. Mindre bidrag utgår till småutgifter. Mat serveras tre gånger per dag. Flyktingarna har blivit influensavaccinerade. När det gäller sjukvård är det endast akuta åkommor som gäller och tandvård gäller i princip utdragning.

Enligt verksamhetschefen fungerar verksamheten ganska friktionsfritt. Ändå kommer flyktingarna från olika länder som t o m är fiendeländer. Från förläggningens sida försöker man få ut de boende i olika förenings- och idrottsaktiviteter. En del föreningar tar kontakt med förläggningen och en del av de boende läser språk. Barnen går i olika skolor. Enligt Maria har olika organisationer varit mycket generösa och skänkt kläder, leksaker med mera till de boende. Förläggningen har gått ganska friktionsfritt.

När man vet vilka strapatser människorna på förläggningen gått igenom och att de fått lämna sitt fädernesland, sitt hem och sin gamla trygghet bakom sig i flyktens strapatser blir man rörd och har svårt att förstå den främlingsfientlighet som ofta kommer till uttryck i vårt land. Visst ställer den stora flyktinginvandringen till problem för oss, men jag anser att vi måste se de nya invånarna som en resurs. Jag är själv bedrövad över många människors negativa inställning. Hur lyder bibelns Gyllene regel? Allt vad ni vill att människorna ska göra Er det ska Ni också göra dem!

Jag vill uppmana Er som är fundersamma på flyktingpolitiken: Gör ett besök eller praktisera på ett asyl- eller flyktingboende för att få ökad kunskap och vetskap om Era egna tankar och känslor i dessa ödesfrågor!

Gullan Lindblad

Före detta riksdagsledamot (M)

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.