2016-03-03 06:00

2016-03-03 06:00

Vad svenska politiker kan lära av Donald Trump

Signerat:

Alldeles för många politiker låter extremt onaturliga när de talar. Det berättar inte fritt om vad de tror på utan levererar förpaketerade talarpunkter, skriver Charlotta Levay.

Länge klarade jag inte ens av att titta på företagsledaren och tv-kändisen Donald Trump, så pinsam tyckte jag han var. Tvärsäkerheten, skrytsamheten, den uppenbart överkammade flinten – alltsammans gjorde att jag bara vill gömma mig bakom en skämskudde. Nu när han är amerikansk presidentkandidat och vinner allt starkare stöd i opinionen har jag förmått mig att titta på tv-klipp från hans framfart. Då har jag upptäckt att han faktiskt är en skicklig talare, på sitt alldeles egna sätt, även om han häver ur sig de mest gräsliga saker.

Trump låter inte som politiker brukar göra. Han talar i korta avhuggna satser, upprepar sig och bildar sällan fullständiga meningar. Han talar med en bred New York-dialekt och använder lediga, ibland direkt grova uttryck. Mitt i en utläggning kan han avbryta sig, byta spår och testa en annan vändning. Han talar helt enkelt talspråk. Det ger ett spontant, naturligt och uppriktigt intryck, även om han i själva verket är totalt opålitlig. Han erbjuder en välkommen omväxling till vanliga politikers utslätade språk och inövade fraser. Även Trump verkar ibland ha övat in vissa formuleringar, men då dyker de upp i ett flöde av ledigt, okonstlat tal och förtar inte det samlade intrycket av spontanitet.

Här har svenska politiker någonting att lära. Alldeles för många politiker låter extremt onaturliga när de talar. Det berättar inte fritt om vad de tror på utan levererar förpaketerade talarpunkter. De talar överdrivet tydligt, kontrollerat och pedagogiskt. Ofta låter de som om de vänder sig till små barn, vilket faktiskt känns som en förolämpning. Ingen annan talar på det viset till vuxna människor, utom möjligen andra som också arbetar med att leverera förutbestämda budskap, såsom presstalesmän eller organisationsföreträdare. Man får intrycket att de inte menar vad de säger, för om de gjorde det skulle de väl tala öppet och ogarderat.

Den här politikersvenskan har verkligen förpestat det politiska klimatet och gjort det närmast plågsamt att ta del av många politiska tillställningar. En del politiska debatter framstår som en sorts experiment med förprogrammerade robotar, snarare än riktiga samtal mellan levande människor.

Här borde jag kanske ge exempel på politiker som talar politiska så att läsaren ska förstå vad jag menar. Men antingen känner läsaren igen sig och behöver inga exempel, eller så tillhör jag en begränsad skara av överkänsliga människor. Dessutom vore det fel att peka ut någon som särskilt skyldig när fenomenet är så utbrett. Men det finns exempel på politiker som utmärker sig i positiv mening. Liberalernas Jan Björklund och Miljöpartiets tidigare språkrör Maria Wetterstrand låter för det mesta helt vettiga och okonstlade. De visar därigenom att de tror att vi som lyssnar också är vettiga människor som förmår att tänka på egen hand.

Politiker som talar normalt belönas inte nödvändigtvis med bättre opinionssiffror. Risken finns ju att de försäger sig och gör bort sig. Men jag tror att de flesta svenska politiker skulle klara av att släppa sargen och börja tala som folk när de talar till folk. Om de har glömt hur man gör kan de ju alltid fräscha upp minnet genom att titta på några klipp med Donald Trump. (SNB)

Charlotta Levay

Docent i företagsekonomi, Lunds universitet

Länge klarade jag inte ens av att titta på företagsledaren och tv-kändisen Donald Trump, så pinsam tyckte jag han var. Tvärsäkerheten, skrytsamheten, den uppenbart överkammade flinten – alltsammans gjorde att jag bara vill gömma mig bakom en skämskudde. Nu när han är amerikansk presidentkandidat och vinner allt starkare stöd i opinionen har jag förmått mig att titta på tv-klipp från hans framfart. Då har jag upptäckt att han faktiskt är en skicklig talare, på sitt alldeles egna sätt, även om han häver ur sig de mest gräsliga saker.

Trump låter inte som politiker brukar göra. Han talar i korta avhuggna satser, upprepar sig och bildar sällan fullständiga meningar. Han talar med en bred New York-dialekt och använder lediga, ibland direkt grova uttryck. Mitt i en utläggning kan han avbryta sig, byta spår och testa en annan vändning. Han talar helt enkelt talspråk. Det ger ett spontant, naturligt och uppriktigt intryck, även om han i själva verket är totalt opålitlig. Han erbjuder en välkommen omväxling till vanliga politikers utslätade språk och inövade fraser. Även Trump verkar ibland ha övat in vissa formuleringar, men då dyker de upp i ett flöde av ledigt, okonstlat tal och förtar inte det samlade intrycket av spontanitet.

Här har svenska politiker någonting att lära. Alldeles för många politiker låter extremt onaturliga när de talar. Det berättar inte fritt om vad de tror på utan levererar förpaketerade talarpunkter. De talar överdrivet tydligt, kontrollerat och pedagogiskt. Ofta låter de som om de vänder sig till små barn, vilket faktiskt känns som en förolämpning. Ingen annan talar på det viset till vuxna människor, utom möjligen andra som också arbetar med att leverera förutbestämda budskap, såsom presstalesmän eller organisationsföreträdare. Man får intrycket att de inte menar vad de säger, för om de gjorde det skulle de väl tala öppet och ogarderat.

Den här politikersvenskan har verkligen förpestat det politiska klimatet och gjort det närmast plågsamt att ta del av många politiska tillställningar. En del politiska debatter framstår som en sorts experiment med förprogrammerade robotar, snarare än riktiga samtal mellan levande människor.

Här borde jag kanske ge exempel på politiker som talar politiska så att läsaren ska förstå vad jag menar. Men antingen känner läsaren igen sig och behöver inga exempel, eller så tillhör jag en begränsad skara av överkänsliga människor. Dessutom vore det fel att peka ut någon som särskilt skyldig när fenomenet är så utbrett. Men det finns exempel på politiker som utmärker sig i positiv mening. Liberalernas Jan Björklund och Miljöpartiets tidigare språkrör Maria Wetterstrand låter för det mesta helt vettiga och okonstlade. De visar därigenom att de tror att vi som lyssnar också är vettiga människor som förmår att tänka på egen hand.

Politiker som talar normalt belönas inte nödvändigtvis med bättre opinionssiffror. Risken finns ju att de försäger sig och gör bort sig. Men jag tror att de flesta svenska politiker skulle klara av att släppa sargen och börja tala som folk när de talar till folk. Om de har glömt hur man gör kan de ju alltid fräscha upp minnet genom att titta på några klipp med Donald Trump. (SNB)

Charlotta Levay

Docent i företagsekonomi, Lunds universitet

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.