2016-02-20 06:01

2016-02-20 06:01

Återupprätta statens basfunktioner

Signerat:

Vi behöver få ordning på statens basfunktioner, och här handlar det inte endast om effektiviseringar inom den angivna ekonomiska ramen, utan om att ramarna måste utvidgas, skriver Stefan Olsson.

Dagligen kommer rapporter om oroligheter på asylboenden, våld mot ambulanser och brandbilar, och sexuella trakasserier på ett sätt som vi inte är vana vid sedan tidigare. Vi har också haft en lynchmobb i centrala Stockholm. Utanför landets gränser pågår krig i Syrien och Ukraina, med direkta konsekvenser för oss. Det gemensamma systemet för fri rörlighet i Europa har havererat. När som helst kan nästa stora flyktingvåg komma. Ryssland agerar aggressivt med propaganda och hot om militära insatser. Lägg därtill ett allmänt ökat terrorhot i hela Europa. Enskilda jihadister kan få för sig att attackera en konsert eller vanliga restauranggäster.

Rikspolischefen har förklarat att det saknas 2 500 poliser och Försvarsmakten saknar hela 7 000 tidvis tjänstgörande soldater. Enskilda poliser vittnar om att deras drömyrke är på väg att förvandlas till en plåga när arbetsvillkoren är usla och lönen är låg. Anställda i försvarsmakten vittnar om samma sak. Vad är meningen med att arbeta i en verksamhet där politikerna inte ens vill betala för det allra mest basala, inte ens vill betala för nya uniformer? Kan vi ha det så här? Nej, självklart inte.

Det finns ingen anledning att måla fan på väggen, vårt land är inte på väg ned i avgrunden, men sant är att säkerhetssituationen i Sverige har försämrats kraftigt och att statens förmåga att hantera problemen släpar efter. Polisen är utformad för den befolkningsmängd Sverige hade 2006. Alliansen gick till val på att antalet poliser skulle öka till 20 000. Reformen genomfördes. Problemet är bara att befolkningen sedan dess har ökat med över 600 000. Därtill ska cirka 180 000 asylsökande läggas som inte ingår i befolkningsstatistiken ännu. Är det då konstigt att polisen inte räcker till?

Försvarsmakten i sin tur är ett sorgebarn – eller snarare ett misskött fosterbarn. Fortfarande har inte insikten kommit till våra riksdagsledamöter att den avspänning som präglade tiden av efter kalla kriget är slut. Den tog faktiskt slut redan 2008 när Ryssland invaderade Georgien. Vi förstod inte det och fortsatte som om ingenting hade hänt. Men sedan kom Rysslands invasion av Ukraina.

Kriget i Ukraina fick politikerna att yrvaket tala om att de kanske behövdes mer pengar till försvaret. Tillsammans lyckades man skrapa ihop 10,2 miljarder, vilket är ungefär en fjärdedel av vad som behövs. Kommer ni ihåg förre ÖB:s ord om att Sverige bara ska kunna försvara sig en vecka på ett ställe? Det sade han i februari 2013, men han sa också att det saknades 40 miljarder för att kunna göra detta! (Är detta verkligen sant? Javisst. Kolla SvD 24/2 2013.)

Flyktingkrisen, Syrienkriget och den ryska aggressionen har kommit samtidigt och Sverige var dåligt förberett. Ta bara en sådan sak som att vi så sent som 2012 la ned beredskapspolisen. Den hade varit bra att sätta in nu för att avlasta ordinarie polisen med enklare bevakningsuppgifter. Eller ta avvecklingen av Styrelsen för psykologiskt försvar som skedde 2008, samma år som det nya revanschistiska Ryssland trädde fram. I dag översköljs Sverige av rysk propaganda och MSB har varit tvungen att bygga upp det psykologiska försvaret igen.

Vad gör vi åt detta? Svaret är enkelt men kanske inte så roligt att höra. Det är att ta ett djupare tag i plånboken. Vi behöver få ordning på statens basfunktioner, och här handlar det inte endast om effektiviseringar inom den angivna ekonomiska ramen, utan om att ramarna måste utvidgas.

När jag säger detta är jag medveten om att man aldrig kan lösa några problem genom att hälla pengar på dem. Både polisen och försvaret är i starkt behov av att rycka upp sig. Ingen skattebetalare vill lägga pengar på en polismyndighet som levererar historier om uselt ledarskap. Ingen skattebetalare vill höra hur försvarsmakten anställer konsulter för att kunna hålla kolla på sina konsulter. Men ändå, storleken har betydelse. Den nya volymfrågan borde handla om polisen och försvaret. Det behövs fler poliser och fler soldater. De behöver utbildas, utrustas och ges en lön som gör att de vill stanna i yrket. Vi behöver kort och gott satsa mer pengar på vår säkerhet.

Stefan Olsson

Fil dr i statskunskap och frilansskribent

Dagligen kommer rapporter om oroligheter på asylboenden, våld mot ambulanser och brandbilar, och sexuella trakasserier på ett sätt som vi inte är vana vid sedan tidigare. Vi har också haft en lynchmobb i centrala Stockholm. Utanför landets gränser pågår krig i Syrien och Ukraina, med direkta konsekvenser för oss. Det gemensamma systemet för fri rörlighet i Europa har havererat. När som helst kan nästa stora flyktingvåg komma. Ryssland agerar aggressivt med propaganda och hot om militära insatser. Lägg därtill ett allmänt ökat terrorhot i hela Europa. Enskilda jihadister kan få för sig att attackera en konsert eller vanliga restauranggäster.

Rikspolischefen har förklarat att det saknas 2 500 poliser och Försvarsmakten saknar hela 7 000 tidvis tjänstgörande soldater. Enskilda poliser vittnar om att deras drömyrke är på väg att förvandlas till en plåga när arbetsvillkoren är usla och lönen är låg. Anställda i försvarsmakten vittnar om samma sak. Vad är meningen med att arbeta i en verksamhet där politikerna inte ens vill betala för det allra mest basala, inte ens vill betala för nya uniformer? Kan vi ha det så här? Nej, självklart inte.

Det finns ingen anledning att måla fan på väggen, vårt land är inte på väg ned i avgrunden, men sant är att säkerhetssituationen i Sverige har försämrats kraftigt och att statens förmåga att hantera problemen släpar efter. Polisen är utformad för den befolkningsmängd Sverige hade 2006. Alliansen gick till val på att antalet poliser skulle öka till 20 000. Reformen genomfördes. Problemet är bara att befolkningen sedan dess har ökat med över 600 000. Därtill ska cirka 180 000 asylsökande läggas som inte ingår i befolkningsstatistiken ännu. Är det då konstigt att polisen inte räcker till?

Försvarsmakten i sin tur är ett sorgebarn – eller snarare ett misskött fosterbarn. Fortfarande har inte insikten kommit till våra riksdagsledamöter att den avspänning som präglade tiden av efter kalla kriget är slut. Den tog faktiskt slut redan 2008 när Ryssland invaderade Georgien. Vi förstod inte det och fortsatte som om ingenting hade hänt. Men sedan kom Rysslands invasion av Ukraina.

Kriget i Ukraina fick politikerna att yrvaket tala om att de kanske behövdes mer pengar till försvaret. Tillsammans lyckades man skrapa ihop 10,2 miljarder, vilket är ungefär en fjärdedel av vad som behövs. Kommer ni ihåg förre ÖB:s ord om att Sverige bara ska kunna försvara sig en vecka på ett ställe? Det sade han i februari 2013, men han sa också att det saknades 40 miljarder för att kunna göra detta! (Är detta verkligen sant? Javisst. Kolla SvD 24/2 2013.)

Flyktingkrisen, Syrienkriget och den ryska aggressionen har kommit samtidigt och Sverige var dåligt förberett. Ta bara en sådan sak som att vi så sent som 2012 la ned beredskapspolisen. Den hade varit bra att sätta in nu för att avlasta ordinarie polisen med enklare bevakningsuppgifter. Eller ta avvecklingen av Styrelsen för psykologiskt försvar som skedde 2008, samma år som det nya revanschistiska Ryssland trädde fram. I dag översköljs Sverige av rysk propaganda och MSB har varit tvungen att bygga upp det psykologiska försvaret igen.

Vad gör vi åt detta? Svaret är enkelt men kanske inte så roligt att höra. Det är att ta ett djupare tag i plånboken. Vi behöver få ordning på statens basfunktioner, och här handlar det inte endast om effektiviseringar inom den angivna ekonomiska ramen, utan om att ramarna måste utvidgas.

När jag säger detta är jag medveten om att man aldrig kan lösa några problem genom att hälla pengar på dem. Både polisen och försvaret är i starkt behov av att rycka upp sig. Ingen skattebetalare vill lägga pengar på en polismyndighet som levererar historier om uselt ledarskap. Ingen skattebetalare vill höra hur försvarsmakten anställer konsulter för att kunna hålla kolla på sina konsulter. Men ändå, storleken har betydelse. Den nya volymfrågan borde handla om polisen och försvaret. Det behövs fler poliser och fler soldater. De behöver utbildas, utrustas och ges en lön som gör att de vill stanna i yrket. Vi behöver kort och gott satsa mer pengar på vår säkerhet.

Stefan Olsson

Fil dr i statskunskap och frilansskribent