2016-01-20 06:00

2016-01-20 06:00

Grundbultar för vår säkerhet

Signerat:

Samtidigt som försvaret brottas med väldiga investeringsbehov håller vi oss med ett system för inköp av försvarsmateriel som är både dyrt och byråkratiskt, skriver Kjell Göthe.

Det finns viktiga grundbultar som en regering ständigt måste satsa på om Sverige fortsatt skall vara ett tryggt och bra land att leva i. Dit hör försvaret, polisen och rättsväsendet. Vittrar dessa så rostar demokratin och det öppna samhället sönder och samman.

Svenska folket, vänsterpartister och miljöpartister undantagna, inser detta och vill ha nödvändiga satsningar. Nu senast visade t ex DN/Ipsos mätning att 6 av 10 svenskar har litet förtroende för att försvaret kan göra sitt jobb om det skulle behövas. Detta visar att väljarna minsann inte är dumma, utan tvärtom genomskådar de skönmålningar som pågår.

Säkerhetspolitiken, försvarspolitiken och samhällets krisberedskap står i centrum en gång om året vid Folk och Försvars rikskonferens. Årets på Sälens Högfjällshotell var den 70:e i ordningen. 350 deltagare och 50 talare var där, men vitsen är förstås att alla skall komma till tals och det blev också en konstruktiv diskussion värd att ta vara på. I 25 år har jag följt rikskonferensen på plats, det är en massiv folkrörelse. Numera kan man också göra det på nätet.

När jag hör inläggen och träffar så många ansvarstagande medborgare vill jag genast skicka med ett budskap till nye överbefälhavaren (ÖB) Micael Bydén: Ta vara på hemvärnet, hela frivilligrörelsen och reservofficerarna, dessa så länge underskattade gräsrötter i försvaret. Och låt det inte bara bli med vackra ord, som så många tidigare uttalat, utan i praktisk handling. Detsamma gäller den av politikerna avskaffade beredskapspolisen, den hade sannerligen behövts just nu!

Försvaret har i en bred uppgörelse fått ökade anslag, men de satsningar som beslutats är otillräckliga, vilket NWT redan påpekat på ledarplats. Polisen är i kris, organisationen på väg att spricka och våldet och kriminaliteten ökar inte minst på landsbygden. Otryggheten sprider sig. Jag vill hävda att även rättsväsendet befinner sig på glid och att alltför många domslut rimmar illa med det allmänna rättsmedvetandet. Med tillägget att en lång rad lagar borde skärpas rejält och straffen avtjänas fullt ut. Det skulle ge de rätta signalerna.

Försvarets förfall började synas rejält redan under Göran Perssons (S) regering. Vi fick en förändring med Mikael Odenberg (M) som försvarsminister under Alliansregeringen, men hans tid blev kortvarig för varken finansminister Anders Borg (M) eller statsminister Fredrik Reinfeldt (M) var intresserade av frågan. Något stöd fick Odenberg inte så han avgick. Försvaret betecknades till och med på den tiden som ett särintresse av statsministern. Sug på det, försvaret skulle vara ett särintresse!

Vi har lagt ner de flesta förband i Sverige, men Högkvarteret består fortfarande av cirka 1 000 officerare. Ingen ÖB har hittills vågat se över denna stora ledningsgrupp. Decentralisera istället mera! Samtidigt som försvaret brottas med väldiga investeringsbehov håller vi oss med ett system för inköp av försvarsmateriel som är både dyrt och byråkratiskt. På den aktuella myndigheten, Försvarets materielverk, finns 3 400 medarbetare. Missförstå mig nu inte, alla dessa medarbetare gör naturligtvis ett hedervärt jobb utifrån sina förutsättningar. Men har vi råd med en sådan jätteorganisation när alla andra i samhället måste vara med och rationalisera?

Tre talare på årets Folk och Försvar ingav särskild respekt: 1) Försvarsminister Peter Hultqvist (S), som är en trygg dalmas och sann försvarsvän, men som förstås har mycket att bevisa i handling framöver. 2) Inrikesminister Anders Ygeman (S), ansvarig för att skapa ett säkert samhälle. Även han har förstås mycket att bevisa i handling framöver. 3) Och så ÖB Micael Bydén, ny på posten som entusiastiskt beskrev sin vision.

Ett jättearbete blir återuppbyggnaden av civil beredskap som raserats totalt. Minns att 2 000 sjömän och fiskare offrade sina liv under andra världskriget för att klara vår försörjning när avspärrningen var genomförd med minfält och ubåtar. Och då hade vi en stor handelsflotta, idag finns bara cirka trehundra svenskflaggade fartyg kvar. Resten är utflaggade till följd av en kortsiktig politik som satt oss i strykklass jämfört med andra nationer. Men alltjämt går 90 procent av vår import och export på köl.

Kjell Göthe

Frilansjournalist med politik som specialitet

Det finns viktiga grundbultar som en regering ständigt måste satsa på om Sverige fortsatt skall vara ett tryggt och bra land att leva i. Dit hör försvaret, polisen och rättsväsendet. Vittrar dessa så rostar demokratin och det öppna samhället sönder och samman.

Svenska folket, vänsterpartister och miljöpartister undantagna, inser detta och vill ha nödvändiga satsningar. Nu senast visade t ex DN/Ipsos mätning att 6 av 10 svenskar har litet förtroende för att försvaret kan göra sitt jobb om det skulle behövas. Detta visar att väljarna minsann inte är dumma, utan tvärtom genomskådar de skönmålningar som pågår.

Säkerhetspolitiken, försvarspolitiken och samhällets krisberedskap står i centrum en gång om året vid Folk och Försvars rikskonferens. Årets på Sälens Högfjällshotell var den 70:e i ordningen. 350 deltagare och 50 talare var där, men vitsen är förstås att alla skall komma till tals och det blev också en konstruktiv diskussion värd att ta vara på. I 25 år har jag följt rikskonferensen på plats, det är en massiv folkrörelse. Numera kan man också göra det på nätet.

När jag hör inläggen och träffar så många ansvarstagande medborgare vill jag genast skicka med ett budskap till nye överbefälhavaren (ÖB) Micael Bydén: Ta vara på hemvärnet, hela frivilligrörelsen och reservofficerarna, dessa så länge underskattade gräsrötter i försvaret. Och låt det inte bara bli med vackra ord, som så många tidigare uttalat, utan i praktisk handling. Detsamma gäller den av politikerna avskaffade beredskapspolisen, den hade sannerligen behövts just nu!

Försvaret har i en bred uppgörelse fått ökade anslag, men de satsningar som beslutats är otillräckliga, vilket NWT redan påpekat på ledarplats. Polisen är i kris, organisationen på väg att spricka och våldet och kriminaliteten ökar inte minst på landsbygden. Otryggheten sprider sig. Jag vill hävda att även rättsväsendet befinner sig på glid och att alltför många domslut rimmar illa med det allmänna rättsmedvetandet. Med tillägget att en lång rad lagar borde skärpas rejält och straffen avtjänas fullt ut. Det skulle ge de rätta signalerna.

Försvarets förfall började synas rejält redan under Göran Perssons (S) regering. Vi fick en förändring med Mikael Odenberg (M) som försvarsminister under Alliansregeringen, men hans tid blev kortvarig för varken finansminister Anders Borg (M) eller statsminister Fredrik Reinfeldt (M) var intresserade av frågan. Något stöd fick Odenberg inte så han avgick. Försvaret betecknades till och med på den tiden som ett särintresse av statsministern. Sug på det, försvaret skulle vara ett särintresse!

Vi har lagt ner de flesta förband i Sverige, men Högkvarteret består fortfarande av cirka 1 000 officerare. Ingen ÖB har hittills vågat se över denna stora ledningsgrupp. Decentralisera istället mera! Samtidigt som försvaret brottas med väldiga investeringsbehov håller vi oss med ett system för inköp av försvarsmateriel som är både dyrt och byråkratiskt. På den aktuella myndigheten, Försvarets materielverk, finns 3 400 medarbetare. Missförstå mig nu inte, alla dessa medarbetare gör naturligtvis ett hedervärt jobb utifrån sina förutsättningar. Men har vi råd med en sådan jätteorganisation när alla andra i samhället måste vara med och rationalisera?

Tre talare på årets Folk och Försvar ingav särskild respekt: 1) Försvarsminister Peter Hultqvist (S), som är en trygg dalmas och sann försvarsvän, men som förstås har mycket att bevisa i handling framöver. 2) Inrikesminister Anders Ygeman (S), ansvarig för att skapa ett säkert samhälle. Även han har förstås mycket att bevisa i handling framöver. 3) Och så ÖB Micael Bydén, ny på posten som entusiastiskt beskrev sin vision.

Ett jättearbete blir återuppbyggnaden av civil beredskap som raserats totalt. Minns att 2 000 sjömän och fiskare offrade sina liv under andra världskriget för att klara vår försörjning när avspärrningen var genomförd med minfält och ubåtar. Och då hade vi en stor handelsflotta, idag finns bara cirka trehundra svenskflaggade fartyg kvar. Resten är utflaggade till följd av en kortsiktig politik som satt oss i strykklass jämfört med andra nationer. Men alltjämt går 90 procent av vår import och export på köl.

Kjell Göthe

Frilansjournalist med politik som specialitet