2016-01-09 06:00

2016-01-09 17:41

Nemtsovs arbete var inte förgäves

Signerat:

Ryssland. ”Om man är rädd blir man galen”. Orden kommer från Ilja Jasjin, vän och kollega till Boris Nemtsov som sköts till döds ett stenkast ifrån Kreml Moskva den 27 februari 2015. När han mördades arbetade Nemtsov intensivt med en rapport om Rysslands inblandning i kriget i östra Ukraina. Sedan dess har hans kollegor inom partiet Parnas hjälpt till att sammanställa rapporten ”Putin. War” som Jasjin nyligen presenterade vid ett seminarium i Sveriges riksdag. Nemtsovs arbete alltså var inte förgäves.

I kampen för att få slut på kriget mellan två broderfolk möter Jasjin och hans kollegor ett omfattande statligt propagandamaskineri som har slagit om till krigstillstånd. Västeuropa och USA utmålas konstant som fienden. Den som motsätter sig kriget eller har annan uppfattning stämplas som en nationalförrädare. Jasjin ger ett belysande exempel på hur effektiv propagandaapparaten är: En vecka innan Ryssland påbörjade sina bombningar i Syrien visade opinionsmätningarna att 70 procent av ryska folket var emot rysk inblandning i kriget. En vecka efter att bombningarna börjat var 70 procent för. Den konfliktnivå som hetsats fram är farlig på många sätt. Inte minst kommer den att sätta spår och leda till splittring i det ryska samhället under mycket lång tid framöver.

Lika överväldigande som propagandamaskineriet är dock bevisen för rysk inblandning som presenteras i rapporten. Representanter för släktingarna till de unga män som stupat i Donbass och Luhansk har bidragit till kartläggningen av den ryska interventionen och dess offer. Här finns sida upp och sida ner med intervjuer och rapporter via sociala medier.

Man frågar sig hur de ryska myndigheterna kan tysta ned att hundratals döda återvänder i kistor. Svaret var till en början att betala sig till tystnad. Närstående till stupade soldater fick nära 60 000 $ och tvingades skriva på klausuler om att hålla tyst. När den första vågen kistor från våren 2014 följdes av fler övergick myndigheterna till hot om repressalier och fysiskt våld mot dem som vågade tala öppet om inblandning i kriget.

Rapporten ”Putin. War” sprids nu genom direkta möten i Ryssland och utlandet. Vid varje mötestillfälle i ryska städer möts Jasjin och hans meningsfränder av polis och/eller sammankallade mobbar som stör och ingriper fysiskt. Rapportförfattarna har ändå fått ett indirekt erkännande av dess betydelse. Enligt Vladimir Putins pressekreterare hade presidenten inte tagit del av rapporten. Ändå dök det upp ett dekret från högsta ort som förbjuder insamling till spridande av information om förluster i Ukraina. De enda officiella förluster som makten erkänner handlar dock om personer som anslutit sig till fronten frivilligt.

Lögnen ter sig numera närmast absurd med tanke på de överväldigande bevisen. När Ryssland undertecknade det andra Minsk-avtalet innehöll det exempelvis löften om att dra tillbaka tunga vapensystem 50 kilometer från fronten, bland annat Tornado S, ett vapenslag som har designats i Ryssland och aldrig exporterats utomlands. Rapporten innehåller dessutom ögonvittnesskildringar, expertgranskning och fotografier som bevisar att det malaysiska Boeing 777 sköts ned av anti-stridsflygplan missilsystem av BUK-modellen från separatistkontrollerat område, ett vapensystem som utvecklats av Ryssland.

Enligt rapporten var det ett kraftigt vikande opinionssiffror och rädslan för att förlora makten och i förlängningen riskera att ställas inför den internationella brottsdomstolen (ICC) som drev fram ockupationen och krigshandlingarna i östra Ukraina. Kievs strävan efter EU, Nato, demokrati och rättsstat skrämde säkert livet ur makten i Kreml.

Är Putin nöjd med nuvarande tillstånd frågar någon under seminariet. Nej troligtvis ville han ha en mer smärtfri operation, ett svagare och mer splittrat EU och en mer dämpad reaktion från världssamfundet. Kreml har dock uppnått en fryst konflikt som skapar möjligheter till påtryckningar mot Kiev, ett läge på marken liknande det i Moldavien och Georgien. Att Ukraina inte hann ansluta sig till Nato innan ockupationen av Krim hade en direkt avgörande betydelse, ett faktum som spelar roll även för den svenska debatten.

Johan Söderström

Tidigare vikarierande ledarskribent på NWT

I kampen för att få slut på kriget mellan två broderfolk möter Jasjin och hans kollegor ett omfattande statligt propagandamaskineri som har slagit om till krigstillstånd. Västeuropa och USA utmålas konstant som fienden. Den som motsätter sig kriget eller har annan uppfattning stämplas som en nationalförrädare. Jasjin ger ett belysande exempel på hur effektiv propagandaapparaten är: En vecka innan Ryssland påbörjade sina bombningar i Syrien visade opinionsmätningarna att 70 procent av ryska folket var emot rysk inblandning i kriget. En vecka efter att bombningarna börjat var 70 procent för. Den konfliktnivå som hetsats fram är farlig på många sätt. Inte minst kommer den att sätta spår och leda till splittring i det ryska samhället under mycket lång tid framöver.

Lika överväldigande som propagandamaskineriet är dock bevisen för rysk inblandning som presenteras i rapporten. Representanter för släktingarna till de unga män som stupat i Donbass och Luhansk har bidragit till kartläggningen av den ryska interventionen och dess offer. Här finns sida upp och sida ner med intervjuer och rapporter via sociala medier.

Man frågar sig hur de ryska myndigheterna kan tysta ned att hundratals döda återvänder i kistor. Svaret var till en början att betala sig till tystnad. Närstående till stupade soldater fick nära 60 000 $ och tvingades skriva på klausuler om att hålla tyst. När den första vågen kistor från våren 2014 följdes av fler övergick myndigheterna till hot om repressalier och fysiskt våld mot dem som vågade tala öppet om inblandning i kriget.

Rapporten ”Putin. War” sprids nu genom direkta möten i Ryssland och utlandet. Vid varje mötestillfälle i ryska städer möts Jasjin och hans meningsfränder av polis och/eller sammankallade mobbar som stör och ingriper fysiskt. Rapportförfattarna har ändå fått ett indirekt erkännande av dess betydelse. Enligt Vladimir Putins pressekreterare hade presidenten inte tagit del av rapporten. Ändå dök det upp ett dekret från högsta ort som förbjuder insamling till spridande av information om förluster i Ukraina. De enda officiella förluster som makten erkänner handlar dock om personer som anslutit sig till fronten frivilligt.

Lögnen ter sig numera närmast absurd med tanke på de överväldigande bevisen. När Ryssland undertecknade det andra Minsk-avtalet innehöll det exempelvis löften om att dra tillbaka tunga vapensystem 50 kilometer från fronten, bland annat Tornado S, ett vapenslag som har designats i Ryssland och aldrig exporterats utomlands. Rapporten innehåller dessutom ögonvittnesskildringar, expertgranskning och fotografier som bevisar att det malaysiska Boeing 777 sköts ned av anti-stridsflygplan missilsystem av BUK-modellen från separatistkontrollerat område, ett vapensystem som utvecklats av Ryssland.

Enligt rapporten var det ett kraftigt vikande opinionssiffror och rädslan för att förlora makten och i förlängningen riskera att ställas inför den internationella brottsdomstolen (ICC) som drev fram ockupationen och krigshandlingarna i östra Ukraina. Kievs strävan efter EU, Nato, demokrati och rättsstat skrämde säkert livet ur makten i Kreml.

Är Putin nöjd med nuvarande tillstånd frågar någon under seminariet. Nej troligtvis ville han ha en mer smärtfri operation, ett svagare och mer splittrat EU och en mer dämpad reaktion från världssamfundet. Kreml har dock uppnått en fryst konflikt som skapar möjligheter till påtryckningar mot Kiev, ett läge på marken liknande det i Moldavien och Georgien. Att Ukraina inte hann ansluta sig till Nato innan ockupationen av Krim hade en direkt avgörande betydelse, ett faktum som spelar roll även för den svenska debatten.

Johan Söderström

Tidigare vikarierande ledarskribent på NWT

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.