2015-10-29 06:00

2015-10-29 06:00

Det onda imperiets återkomst

Intervju : Mats Johansson

Det bästa vore naturligtvis om vi, och dessutom Finland, gick med i Nato och stärkte säkerheten i hela Östersjöregionen, inte bara i Baltikum, säger Mats Johansson.

Mats Johansson har bland mycket annat varit politisk chefredaktör i Svenska Dagbladet och moderat riksdagsledamot. Nu är han ordförande i den utrikespolitiska tankesmedjan Frivärld och aktuell med boken Kalla kriget 2.1 – onda imperiets återkomst (Timbro). SNB träffade honom för att få veta mer.

Vissa bedömare tycker inte att man ska dra liknelser till Kalla kriget när det gäller dagens ryska aggression. Varför anser du att det är rimligt?

– Det vi nu har framför oss är en systemstrid mellan Väst och Kreml. Situationen har ändrats under Vladimir Putins 15 år. Det är inte kommunismen som är tillbaka, men det är en totalitarism som klär sig i en nationalistisk skrud. Det handlar om mer än vanliga motsättningar mellan stormakter. Det handlar om vitt skilda samhällssystem och världsåskådningar som står mot varandra. Därför är det lämpligt att kalla det för ett nytt kallt krig.

– Det skulle dock inte förvåna om det utvecklas till ett hett krig. Ukraina har varit en framgångsrik operation för Kreml och Georgien fortsätter fortfarande att destabiliseras. Putin kommer att behöva nya krig för att motivera sitt styre.

Sveriges relation till de baltiska länderna och deras relation till Ryssland. Få bedömer att Sverige är ett reellt mål, men balterna är bedömare mer osäkra om. Den ryska närvaron är också väsentligt tydligare där än här. Hur bedömer du situationen för balterna och vad kan vi göra för att stärka dem?

– Jag tror att de kommer att erbjudas att gå med i den ryska unionen. Jag tror faktiskt att det kommer att gå så långt. Vad vi kan och ska göra är att stärka vårt militära samarbete med dem. Det bästa vore naturligtvis om vi, och dessutom Finland, gick med i Nato och stärkte säkerheten i hela Östersjöregionen, inte bara i Baltikum. Och så måste vi slå vakt om vår egen försvarsindustri, alltså inga onödiga exportförbud utöver de som redan finns.

– På det storpolitiska planet måste hela Norden hjälpa balterna i argumentationen i USA, gentemot Vita Huset och kongressen. Balternas situation är intressant för den amerikanska opinionen och det är viktigt att den transatlantiska länken är stark i hela regionen. Allt som förutsattes under president Obamas tidiga år är nu bortblåst. Putin är ingen trevlig prick och ingen bra samarbetspartner.

Hur ser du Rysslands inblandning i Syrienkriget på Assadregimens sida? Putin har hyllat al-Assad i FN och genomför flyganfall mot IS – likt den USA-ledda koalitionen har gjort en längre tid.

– Det är hans fjärde krig efter Tjetjenien, Georgien och Ukraina, och ett medel för att komma tillbaka som stormaktspelare. Väst kan inte acceptera Assad som en lösning, och det vet Putin. Så jag ser det mest som propaganda.

– Försöket att splittra EU har ju misslyckats och det är många saker som har gått emot Putin. Det tyska näringslivet, som ju egentligen vill handla med Ryssland, har fått stå tillbaka för Merkel. Men också EU-opinionen i stort gentemot Ryssland, den svenska opinionen mot Ryssland och inte minst opinionen för Nato har alla utvecklats i positiv riktning. USA:s nya befälhavare markerar att Europa även är USA:s ansvar.

Du skriver att Ryssland fungerar annorlunda än de västerländska länderna, att det genomsyras av militarism. Står konflikten i själva verket mellan Aten och Sparta?

– Nja, det är svårt med historiska analogier. Det man kan säga är väl att Ryssland aldrig har varit en liberal demokrati. Det har funnits varierande grad av folkligt inflytande, främst under tsartiden. Det gjordes försök till moderniseringar, men det satte Lenin stopp för. Tanken att Ryssland skulle bli en västlig demokrati och uppgå i den europeiska gemenskapen är väldigt långsökt. Ryssland har gått så långt under Putin att det är svårt att ens se hur en sådan normalisering skulle kunna gå till. Det är i så fall ett väldigt långsiktigt projekt.

Väst har redan vunnit det första kalla kriget, vad kan vi göra för att få ett så snabbt slut som möjligt på det andra?

– Det beror delvis på Kina och deras aggressiva kampanj i Stilla Havet. Det politiska och diplomatiska läget mellan Väst och Ryssland påverkas i högsta grad av vad Kina gör. Vad händer till exempel om Xi Jinping kommer till samma slutsats som Putin, att han behöver ett krig?

– Mer konkret har vi förstås de ekonomiska sanktionerna. De har inte fått slut på Rysslands krigföring i Ukraina, men de har minskat investeringslusten. De påverkar också eliten, ägarna i Ryssland AB, som inte kan njuta av allt de har stulit. Det påverkar naturligtvis Putin. Sanktionerna har fungerat och kan givetvis stärkas. (SNB)

Daniel Persson

Mats Johansson har bland mycket annat varit politisk chefredaktör i Svenska Dagbladet och moderat riksdagsledamot. Nu är han ordförande i den utrikespolitiska tankesmedjan Frivärld och aktuell med boken Kalla kriget 2.1 – onda imperiets återkomst (Timbro). SNB träffade honom för att få veta mer.

Vissa bedömare tycker inte att man ska dra liknelser till Kalla kriget när det gäller dagens ryska aggression. Varför anser du att det är rimligt?

– Det vi nu har framför oss är en systemstrid mellan Väst och Kreml. Situationen har ändrats under Vladimir Putins 15 år. Det är inte kommunismen som är tillbaka, men det är en totalitarism som klär sig i en nationalistisk skrud. Det handlar om mer än vanliga motsättningar mellan stormakter. Det handlar om vitt skilda samhällssystem och världsåskådningar som står mot varandra. Därför är det lämpligt att kalla det för ett nytt kallt krig.

– Det skulle dock inte förvåna om det utvecklas till ett hett krig. Ukraina har varit en framgångsrik operation för Kreml och Georgien fortsätter fortfarande att destabiliseras. Putin kommer att behöva nya krig för att motivera sitt styre.

Sveriges relation till de baltiska länderna och deras relation till Ryssland. Få bedömer att Sverige är ett reellt mål, men balterna är bedömare mer osäkra om. Den ryska närvaron är också väsentligt tydligare där än här. Hur bedömer du situationen för balterna och vad kan vi göra för att stärka dem?

– Jag tror att de kommer att erbjudas att gå med i den ryska unionen. Jag tror faktiskt att det kommer att gå så långt. Vad vi kan och ska göra är att stärka vårt militära samarbete med dem. Det bästa vore naturligtvis om vi, och dessutom Finland, gick med i Nato och stärkte säkerheten i hela Östersjöregionen, inte bara i Baltikum. Och så måste vi slå vakt om vår egen försvarsindustri, alltså inga onödiga exportförbud utöver de som redan finns.

– På det storpolitiska planet måste hela Norden hjälpa balterna i argumentationen i USA, gentemot Vita Huset och kongressen. Balternas situation är intressant för den amerikanska opinionen och det är viktigt att den transatlantiska länken är stark i hela regionen. Allt som förutsattes under president Obamas tidiga år är nu bortblåst. Putin är ingen trevlig prick och ingen bra samarbetspartner.

Hur ser du Rysslands inblandning i Syrienkriget på Assadregimens sida? Putin har hyllat al-Assad i FN och genomför flyganfall mot IS – likt den USA-ledda koalitionen har gjort en längre tid.

– Det är hans fjärde krig efter Tjetjenien, Georgien och Ukraina, och ett medel för att komma tillbaka som stormaktspelare. Väst kan inte acceptera Assad som en lösning, och det vet Putin. Så jag ser det mest som propaganda.

– Försöket att splittra EU har ju misslyckats och det är många saker som har gått emot Putin. Det tyska näringslivet, som ju egentligen vill handla med Ryssland, har fått stå tillbaka för Merkel. Men också EU-opinionen i stort gentemot Ryssland, den svenska opinionen mot Ryssland och inte minst opinionen för Nato har alla utvecklats i positiv riktning. USA:s nya befälhavare markerar att Europa även är USA:s ansvar.

Du skriver att Ryssland fungerar annorlunda än de västerländska länderna, att det genomsyras av militarism. Står konflikten i själva verket mellan Aten och Sparta?

– Nja, det är svårt med historiska analogier. Det man kan säga är väl att Ryssland aldrig har varit en liberal demokrati. Det har funnits varierande grad av folkligt inflytande, främst under tsartiden. Det gjordes försök till moderniseringar, men det satte Lenin stopp för. Tanken att Ryssland skulle bli en västlig demokrati och uppgå i den europeiska gemenskapen är väldigt långsökt. Ryssland har gått så långt under Putin att det är svårt att ens se hur en sådan normalisering skulle kunna gå till. Det är i så fall ett väldigt långsiktigt projekt.

Väst har redan vunnit det första kalla kriget, vad kan vi göra för att få ett så snabbt slut som möjligt på det andra?

– Det beror delvis på Kina och deras aggressiva kampanj i Stilla Havet. Det politiska och diplomatiska läget mellan Väst och Ryssland påverkas i högsta grad av vad Kina gör. Vad händer till exempel om Xi Jinping kommer till samma slutsats som Putin, att han behöver ett krig?

– Mer konkret har vi förstås de ekonomiska sanktionerna. De har inte fått slut på Rysslands krigföring i Ukraina, men de har minskat investeringslusten. De påverkar också eliten, ägarna i Ryssland AB, som inte kan njuta av allt de har stulit. Det påverkar naturligtvis Putin. Sanktionerna har fungerat och kan givetvis stärkas. (SNB)

Daniel Persson

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.