;)
Att vara ”tyken” betyder på göteborgska att man är lite näsvis och uppkäftig. Så är inte heller kolumnen Tyket i Göteborgs-Posten en avdelning för sakliga korrigeringar och bemötanden, utan fastmer en plats för kritiska kåserier om sakernas tillstånd i allmänhet. Nu i söndags hamnade NWT:s ledarsida i blickfånget för sagda kolumn. Den tykna göteborgskommentaren gällde stormaktstiden, som vi försvarade här på ledarplats den 7/7 mot statsminister Reinfeldts negativa recension i sitt Almedals-tal.
I år uppmärksammas alltså officiellt minnet av slaget vid Poltava 1709 då den svenska stormakten inledde sitt fall, och rikssprängningen 1809 då den östra rikshalvan blev till det ryska storfurstendömet Finland. Detta vid sidan om att vi genom den socialdemokratiska historieskrivningen fått oss itutat att vi har ett mörkt imperialistiskt förflutet som vi borde skämmas över, är tre goda skäl att ägna en särskild ledare åt denna del av Sveriges historia.
GP-reduktionen (förlåt: redaktionen) tykar sig om att ”när far super är det rätt”, apropå vad vi skrivit om att Sverige för att undvika att erövras av Danmark eller Ryssland själva erövrade andra länder. Av betydelse i sammanhanget är förstås att Sverige aldrig haft feodalism, ”den fria svenska bondestammen” kännetecknar hela vår historia, medan både Danmark och Ryssland ända in på 1800-talet hade livegna bönder. I Sverige hölls adelsmännen tillbaka rejält.
Faktum är att vi idag har mycket att tacka stormaktstiden för. Den gjorde onekligen bondelandet Sverige rikare och möjliggjorde att vi kunde skydda våra egna medborgare mot främmande makt. Tack vare den svenska stormakten blev religionsfriheten ett västerländskt ideal, helt enkelt för att det var vi som garanterade andra alternativ än katolicismen. Vi införde och var då först i Europa med en yrkesarmé, för att så få som möjligt skulle behöva dö i krigen.
Under sin stormaktstid var Sverige betydligt mildare än många desto mera framgångsrika stormakter som till exempel Spanien, Portugal och Frankrike, vilka i motsats till den storsvenska politiken förödde hela kulturer i sin framfart. Vi var framsynta nog att grunda fyra universitet runtom i det svenska väldet: Lund, Åbo, Dorpat och Greifswald – förutom att Gustav II Adolfs stora donationer till det äldre universitetet i Uppsala än idag utgör stommen för dess ekonomi. Den svenska statsförvaltningen idag bygger alltjämt på Axel Oxenstiernas länsindelning med landshövdingar runtom i landet. Även välfärdsstaten tog sin början i stormaktstidens brukssamhällen.
För att vara lite ”tyken” tillbaka hade kollegorna på GP inte ens haft något jobb om det inte varit för stormaktstiden. I stormaktstidens Sverige anlades nämligen ett antal nya städer, däribland hamnstaden Göteborg, som mycket riktigt efterhand medförde det ekonomiska uppsving som det gamla fattiga bondelandet var i så trängande behov av. Det vore alltså ganska historielöst att inte vara stolt över stormaktstiden även på Göteborgs-Posten. Liksom vi för vår del minns att det var i Karlstad som den sista spiken sattes i kistan för den svenska stormakten, i och med undertecknandet här av den svensk-norska unionsupplösningen 1905.
– 
