Trygghet och valfrihet i äldreomsorgen
;)
Att äldre i större utsträckning kan välja vilka som skall utföra hemtjänst åt dem är förstås bra. På alltför många håll så finns det väldigt liten kontinuitet bland personalen och att själv få bestämma över vilka som skall hjälpa en i det egna hemmet borde inte vara kontroversiellt. Men det är det. Valfrihet inom hemtjänsten är långt ifrån självklar. Många kommuner håller envist fast vid sitt utförarmonopol, trots att det nu finns en lag om valfrihetssystem (Lov) som de kan tillämpa.
Lov är dock inte obligatoriskt, i alla fall inte ännu. Det innebär att geografiska tillfälligheter avgör om du kan få välja din egen hemtjänst eller inte. Det är inte heller så enkelt som att det alltid är borgerligt styrda kommuner som är för och socialdemokratiska emot. I till exempel Kils kommun sitter en apart koalition mellan Socialdemokraterna och Centern, och deras företrädare slår närmast knut på sig själva när på NWT:s debattsidor skall förklara varför de inte vill införa Lov inom hemtjänsten. I Karlstads kommun råder dock nästan enighet om att ha valfrihet i hemtjänsten.
Nu räcker det inte bara med Lov inom hemtjänsten. Äldreomsorg är mycket mer än hemtjänst och det är många äldre som anser sig behöva mer än hemtjänst för att inte bli fångna i sina egna hem. Då blir valfriheten en illusion. SVT:s Aktuellt hade i måndags ett reportage om hur illa ställt det kan vara. Betydligt fler äldre skulle vilja ha en plats på äldreboenden än vad det finns. Då den rådande politiska linjen är att gamla så långt det är möjligt skall vårdas i hemmet kommer många i kläm.
Sedan 1995 har tillgången till särskilda boenden minskat stadigt, och följaktligen har hemtjänsten ökat i motsvarande grad. Antalet äldre över 80 år har också blivit fler. Sedan millennieskiftet har en femtedel av alla platser på äldreboenden försvunnit, enligt Marta Szebehely som forskar om äldrefrågor på Stockholms universitet. Tidigare var det många som var rädda för att hamna på ”hemmet” men nu är det snarare fler som är rädda för att inte få en plats där. Det krävs ett rätt stort vårdbehov för att få komma i fråga.
Det här måste det bli ändring på. Vi måste också få en riktig valfrihet för de äldre och deras anhöriga när det gäller olika former av äldreomsorg och boenden. Vissa behöver väldigt mycket vård och omsorg medan andra bara lite grann, och så hela spannet däremellan. Tyvärr är dagens system inte anpassade efter detta och efter att behoven och önskemålen kan variera. Det måste bli fler former av boenden. Det finns de som klarar sig själva på många sätt men som ändå behöver viss tillsyn då och då, eller bara känna den trygghet det innebär att ha andra omkring sig.
Allra bäst vore om det fanns någon form av skattefinansierad ”äldrepeng” som kunde användas över hela landet för att få den typ av äldreomsorg man vill ha och behöver utan att vara beroende av kommunpolitikernas godtycke. Regeringen vill nu göra Lov obligatorisk och det är alldeles utmärkt, men det måste bara bli ett första steg i att skapa verklig valfrihet för de äldre. En valfrihet som sträcker sig utöver att fritt få välja hemtjänstutförare.
