Noll flerpartimotioner
LEDARE
;)
Det är första gången på mer än tio år det händer att oppositionen inte skriver ihop sig om några motioner alls. Detta faktum återspeglar en flerårig trend. Samarbetet mellan riksdagsledamöter av alla kategorier har sjunkit och har nu nått ett bottenmärke även totalt sett. Detta är i och för sig märkligt för om landsorten vill vinna en för regionen viktig fråga gäller det att trycka på rejält. Och det kan bli följden av en blocköverskridande aktion. För även om motioner sällan ger resultat rent konkret vid omröstningen, så får det i varje fall igång debatten. Det kan förstås också i bästa fall sätta press på regeringen så att den agerar.
Men framför allt visar trenden att riksdagen tappat i självständighet. Det blir så med en flerpartiregering, dessutom som nu i minoritet. Då gäller det att hålla ihop Alliansen för att få igenom sina förslag. Men det borde också vara viktigt att våga markera i viktiga frågor. För om förslagen läggs så att de skall tillfredsställa mittfåran så får vi en mesig politik, lite till alla men ingen rejäl kraftsamling som ibland är nödvändig för att få till verklig förändring.
När riksdagens egen tidning, Riksdag & Departement, frågar Socialdemokraternas gruppordförande, Mikael Damberg, om det förts några diskussioner inom oppositionen om gemensamma motioner, så svarar han ett tydligt nej på frågan. Och tillägger: ”Socialdemokraterna har inget organiserat samarbete med något annat parti och därför finns det ingen anledning att lägga gemensamma motioner.”
Tydligare kan det inte sägas. Socialdemokraterna väljer att gå fram på egen hand och vi ser alltså en splittrad opposition. Så det är egentligen fel att tala om ett rödgrönt block för det finns inte just nu. Efter valet däremot, om de skulle få majoritet så kan det förstås återuppstå, men säkert är det alls inte. För det har grävts en vallgrav mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, som har ett behov av att samla ihop sig för att komma igen.
Två år före framgångsvalet för Alliansen 2006 var antalet gemensamma, borgerliga motioner i riksdagen många. Det var då ett sätt att markera enigheten i olika frågor. I dag finns inte det behovet, Alliansen har hållit ihop ideologiskt, men också i praktiken. Däremot märks det att småpartierna genom sin kräftgång opinionsmässigt får, och kommer att få, en allt större press på att profilera sig. Moderaterna måste släppa fram dem så att de får större genomslag för det är viktigt att också Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna plockar åt sig röster. Centern borde till exempel kunna vinna mycket på en offensiv i landsbygds- och miljöfrågor. Men visst, generellt sett är det svårt att vinna terräng när det är så trångt i mittfåran.
Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, intervjuas också av Riksdag & Departement och uttrycker sig så här: ”Riksdagen är, utan att verka nedlåtande, till stor del en symbolarena. Man symboldiskuterar och man symbolförhandlar.” Men oj då, riksdagen får absolut inte vara den symbolarena professor Hinnfors antyder. Ledamöterna måste ta för sig mycket mer! Vi talar ju om vårt högsta beslutande, demokratiska organ med representanter som fått förtroendet av väljarna att leda Sverige.
