Pris för snuset
Det var det svenska tobaksföretaget Swedish Match som satte EU:s bedrägeribekämpningsmyndighet Olaf (Office de Lutte Anti-Fraude) på spåret. De hade blivit kontaktade av en maltesisk affärsman som mot betalning erbjudit sig att förmå landsmannen Dalli att göra EU:s hållning mot snuset mer generös. All heder åt den svenska snustillverkaren som anmälde det hela istället för att ta den enkla vägen och betala mutan.
Dalli svär sig visserligen fri men det är svårt att se att Olaf skulle ha gått så långt om de inte hade på fötterna. Snabbheten med vilken kommissionsordföranden José Manuel Barroso sparkade honom tyder också på det. Den numera före detta kommissionärens öde vilar nu i händerna på riksåklagaren i hemlandet Malta.
Hela historien är ytterst anmärkningsvärd och sätter EU:s snusfientliga hållning i nytt ljus. Har andra intressen helt enkelt kunnat betala sig fram till ett snusförbud? Det är ju bara Sverige som har ett fördragsfäst undantag från det generella snusförbudet – för övrigt den enda tobaksprodukt som är helt förbjuden i resten av unionen. EU verkar ju helt bortse från att snus är mycket mindre skadligt än cigaretter, och att snus kan vara ett effektivt sätt att sluta röka på.
Frågan reses också över hur det nya tobaksdirektivet tagits fram. Vilka intressen kan otillbörligen ha påverkat det? Eftersom Dalli aldrig fick några pengar, gjorde det honom mer avogt inställd till snuset? Här måste göras ett rejält omtag.
Svenska politiker borde också passa på tillfället att mer aktivt driva frågan om snuset i EU. Den moderate EU-parlamentarikern Christofer Fjellner gör en stor insats, men fler måste engagera sig för en mer snusförnuftig politik i EU.

































































