En bättre asylmottagning
Trångbott, kallt, lite att göra, ingen hjälp, långt till det mesta, svårt med sjukvård. Det är en diger lista över hur illa ställt det är med asylboendet på Glava gästgård. I måndags demonstrerade också flera av de asylsökande mot förhållandena. Så här får det inte gå till. All heder åt de ideella krafter i kommunen som ställt upp för att hjälpa till.
Det framstår som att asylboendet mer eller mindre luftlandsattes på kort tid, utan att det gått att förbereda ordentligt. Migrationsverket har tydligen en brist på asylboenden i landet och nappade snabbt när en uthyrare hörde av sig och erbjöd gästgården i Glava, som för övrigt varit till salu länge. Men nog borde man ha koordinerat med kommunen betydligt bättre.
Nu har de asylsökande mer eller mindre lämnats vind för våg. Det är svårt med språket och många har olika sjukdomsbilder. Som migrationsminister Tobias Billström (M) påpekar i dagens tidning så är det viktigt att samarbetet mellan Migrationsverket och de mottagande kommunerna sker effektivt. Här brister det uppenbarligen på sina håll. I Säffle kommunbrottas man också med problem, men det fungerar i alla fall bättre där.
Positivt är dock att man fått ned handläggningstiderna. Nu tar det i genomsnitt fyra månader att få ett besked om man får uppehållstillstånd eller inte. Den tiden kan i och för sig sträckas ut vid olika överklaganden, men det är bara 30 procent av de asylsökande som får stanna. Att dra ut på tiden är inte heller rätt mot de asylsökande. Därför är det heller inte möjligt att ha några mer organiserade aktiviteter, som exempelvis svenskundervisning, under den här numera förhoppningsvis ganska korta tiden.
Trots att 70 procent alltså inte beviljas asyl så tar Sverige ändå emot en oproportionerligt stor andel flyktingar jämfört med andra länder i Europa. Om något är det här ett område där vi måste driva på i EU-sammanhang så att mottagandet fördelas mer rättvist. Där är det också viktigt att stå fast vid principen om första asylland – alltså att sökandet av asyl skall ske i det EU-land som man först anlände till. Nu anländer många till Sverige som först varit någon annanstans.
Det diskuteras förvisso om det undermåliga mottagandet i länder som Grekland och Italien, men lösningen är ju inte att särbehandla EU-länder utan att hjälpa dem att förbättra hur de arbetar där. Här gör EU redan en del men kan göra mycket mer. Men det bästa av allt vore om vi faktiskt fick en mer gemensam fördelning av ansvaret för att ta hand om asylsökande och flyktingar inom hela EU.
Det största problemet uppstår dock efter att asylsökande fått flyktingstatus och skall integreras i det svenska samhället. Här har vi misslyckats kapitalt, som professor Jan Ekberg också påpekar på nyhetsplats i dagens tidning. Det finns för lite krav på att lära sig språket och skaffa arbete. Många flyttar till områden där det kanske finns bostäder, och landsmän, men få arbetstillfällen. Även här måste arbetslinjen gälla. Den bästa integrationen är ett jobb. Vi måste helt enkelt skärpa incitamenten för folk att flytta dit där det finns större möjligheter att få ett arbete. Det borde för övrigt gälla alla bosatta i Sverige.






































































