Underhållande från regeringen
Nu har alliansregeringen redan tillskjutit mycket pengar för att förbättra det sorgligen eftersatta underhållet av infrastrukturen. Ett par riktigt kalla vintrar har gjort problemen extra synliga, men än återstår det oerhört mycket att göra. Det kommer också att ta tid. Åtgärder måste göras etappvis eftersom man inte kan stänga av långa sträckor under lång tid. Det innebär att vi kan se fram emot störningar i trafiken under flera år som inte bara kommer sig av bristande underhåll utan på grund av att man nu sent omsider börjar underhålla igen.
Sammanlagt satsar man 86 miljarder kronor under den kommande planperioden 2014–2025 på drift, underhåll och reinvesteringar. Det är mer än dubbelt så mycket som den tidigare socialdemokratiska regeringen satsade. 155 miljarder läggs också på drift och underhåll av våra vägar. Totalt är ramen på 522 miljarder kronor.
Det är kanske inte lika ”sexigt” med underhåll och åtgärder för att säkra robustheten i infrastrukturen som det är att bygga nytt, men det är en helt riktig prioritering som regeringen gör, och som säkert också uppskattats av resenärerna som brukar få stå ut med de fyra dominerande problemen – sommar, höst, vår och vinter. Sedan får Miljöpartiet gnälla hur mycket de vill.
Men det blir trots allt en del nysatsningar också, de flesta redan presenterade inför regeringens budgetproposition, som Ostlänken mellan Linköping och Stockholm, dubbelspår Göteborg–Borås och gruvsatsningar i Norrbotten och Bergslagen. Det här är åtgärder som bygger bort falskhalsar och gynnar alla resenärer i hela landet.
Värt att komma ihåg är att den här infrastrukturpropositionen till största delen är en ram. Nu vidtar arbetet med att mejsla fram detaljerna – det som kallas åtgärdsplaneringen och som skall leda fram till en nationell plan. Det är Trafikverket som skall ta fram ett förslag för regeringen våren 2013, som sedan går ut på remiss, för att ett år senare slutligen klubbas.
Det är i det här arbetet vi i Värmland nu måste gå in och påverka så att vi får vår beskärda del av infrastrukturkakan. För att det skall ske så effektivt som möjligt och för att det skall få så stor tyngd som möjligt måste vi enas om vad vi vill prioritera och sedan hålla oss till det. De värmländska kommunerna och Region Värmland måste här ta sitt ansvar och snacka ihop sig, och det snarast.
Vissa satsningar torde vara självklara att driva, som förbättringar av E18 över Sörmon, fler dubbelspåriga sträckor och ett resecentrum i Karlstad. Det senare särskilt nu när det finns fräschare och betydligt bättre idéer på hur det kan se ut än det misslyckade över tio år gamla förslaget. Vi måste särskilt trycka på hur viktig länken Oslo–Karlstad–Stockholm är. Sedan får vi heller inte glömma bort att det finns alltför många vägsträckor i Värmland som skulle behöva byggas om rejält. Det räcker inte bara med drift och underhåll.
Så nu ligger bollen hos oss att framföra våra argument till Trafikverket och sedan aktivt delta i remissrundan. Nu finns det också ovanligt mycket pengar att dela på tack vare att vi har en regering som insett att vi behöver förbättra och rusta våra vägar och järnvägar.








































































