Många avhopp i politiken
LEDARE
Halvägs in i mandatperioden har lite drygt 1 400, eller 10 procent, av riksdagspartiernas representanter hoppat av sina kommunala uppdrag och från riksdagen. Detta innebär att ungefär var tionde som valdes nu har slutat.
Unga och kvinnor är överrepresenterade. Det är lätt att förstå att dubbelarbetande kvinnor har svårt att få tiden att räcka till. Men många andra slutar uppenbarligen därför att de helt enkelt har tröttnat på den etablerade partiledningens sätt att styra verksamheten, kan man gissa. I så fall blir läget genast ännu allvarligare och det är faktiskt bara ledningen för respektive parti som kan få bukt med detta.
Sverigedemokraterna sticker ut – 24 procent av deras politiker har slutat. Det har nog en egen förklaring. Partiet hade inför senaste valet större framgång än väntat, så det gällde att fylla luckorna så snabbt som möjligt. Många som inte tänkt igenom vad det innebär att vara förtroendevald kom därför plötsligt in.
Sammantaget tyder siffrorna på att andelen politiker som slutar mitt i en valperiod har växt sedan förra valet och det är illavarslande. Det som sliter mest är alla kvällsmöten, förklararmiljöpartisten Emilia Hagberg från Stockholm för TT och efterlyser sammanträden på dagtid. När det gäller möten på dagtid så är det emellertid inte så lätt att få till detta, vittnar många andra om. För det är svårt att gå ifrån jobbet, även om det finns lagligt stöd för den begärda ledigheten, och det kan också slå ekonomiskt.
Hur som helst är det viktigt att börja med att slå fast att den som låter sig bli förtroendevald och lyckats ta en plats har fått sina väljares förtroende att föra deras talan och skall arbeta för det som respektive politiker utlovat. Politik är ett långsiktigt arbete så därför gäller det att hålla ut och inte ge upp. Sedan är det en helt annan sak att vissa oförutsedda händelser kan inträffa, som till exempel påverkar privatlivet och gör fortsatt engagemang omöjligt för den enskilde individen.
Vidare, partierna måste förstås se till att organisera sig och arbeta så smidigt som möjligt och välkomna nya krafter. Det görs långtifrån alltid och därför är det inte lätt för de nya att bli accepterade. Men här gäller att välkomna nytt friskt blod för det behövs. Det visar sig om inte annat så i varje fall i sjunkande medlemstal som gäller för alla partier.
Ofta ges bilden av missnöje och gubbvälde inom politiken. Men 80 procent av dem vi frågade hade en positiv erfarenhet, berättar statsvetaren Richard Öhrvall, som hjälpt till med sifferunderlaget. Det låter onekligen hoppfullt, kanske är en förändring till det bättre trots allt på gång.
