Insyn i chefstillsättningar
LEDARE
;)
Det är dock svårt att förneka förändringen och att den har varit till det bättre för den som noga sätter sig in i hur det var tidigare, på Ingvar Carlssons och Göran Perssons tid. Av och till har frågan kommit upp i riksdagen, det är framfört allt Socialdemokraterna som tar upp ämnet. Nu senast debatterades regeringens utnämningspolitik sedan riksdagsledamot Eva-Lena Jansson (S) ställt en interpellation till det ansvariga statsrådet Stefan Attefall (KD). Ministern kom väl förberedd till debatten, gjorde en bred genomgång och jämförde med tiden före 2006.
Då var det oftast partiboken som gällde, hade du inte den så var möjligheten att komma ifråga på ledande poster näst intill obefintlig. Inte heller annonserades tjänsterna ut, det gjordes inte heller någon kravprofil innan rekryteringen påbörjades. Förändringen bara på dessa två punkter innebär att underlaget breddats väsentligt och att kompetensen hos de sökande i förhållande till den kravprofil som gjorts hela tiden lyfts fram under processens gång. Nu är det kunskap och erfarenhet som räknas och så måste det ju vara!
Det finns undantag från regeln om annonsering och den gäller landshövdingarna. Men här har strävan ändå varit att få förnyelse på posterna. Samhället har förändrats och ny erfarenhet måste till, då räcker det inte längre med att slentrianmässigt utnämna före detta politiker till landshövdingar. Inte minst är det en styrka att ha erfarenhet från näringslivet med sig i bagaget och därför har också flera hämtats därifrån. Utvärderingen av det nya greppet visar på ett positivt resultat och nu borde det därför också vara dags att få bort undantaget och framöver annonsera ut även tjänsterna som landshövding.
Men även fortsättningsvis så kommer politiker att vara ganska lämpande som landshövdingar. De kan ju politiken och har kontakter i riksdag och departement, något som är viktigt för att vara just regeringens förlängda arm, eller Konungens befallningshavare som det kallades förr, ute i landet. Vår nya Värmlandshövding, Kenneth Johansson (C), verkar till exempel lovande.
Socialdemokraterna har kritiserat regeringen för att använda sig av konsulter vid tillsättningen och för att det blivit dyrt. Men Attefall förklarar detta med att metoden används för att få en professionell rekrytering, som innebär att inte bara de som söker en hög tjänst kan komma ifråga, utan också lämpliga personer som rekryteringsföretaget fångar upp. Den förklaringen är övertygande.
Är det då så att socialdemokrater inte kommer ifråga som landshövdingar, något som antytts i debatten. Nej, för det är ju inte länge sedan den duglige Sven-Erik Österberg (S) utnämndes till landshövding i Norrbotten, ett besked som togs emot positivt. Nästan hälften av hövdingarna har i dagsläget ingen partipolitisk bakgrund och det innebär att det numera också beretts utrymme för andra profiler med sin kunskap och erfarenhet. Att flera av dem kommer från näringslivet är bra för det gäller att få fart också på landsorten.
I en riksdagsdebatt redovisade Stefan Attefall att regeringen sedan 2006 rekryterat 199 myndighetschefer, vilket är svart på vitt på att vi har alldeles för många statliga myndigheter. Det måste regeringen också göra något åt!
