Ett otacksamt uppdrag
LEDARE
;)
Nu ersätts han av partikamraten Per-Inge Lidén, som till vardags är kommunalråd i Karlstad. Han har större rutin, erfarenhet och fingertoppskänsla, men så är han också missionspastor. Johansson hade helt enkelt inte förstått sitt uppdrag. Det är skillnad på att sitta i en bolagsstyrelse och i en politisk nämnd. I en bolagsstyrelse representerar man aktieägarna och där kan man inte bedriva partipolitik.
Sedan är det en annan sak att Värmlandstrafik i mångt och mycket har sig själva att skylla för den uppkomna situationen. De har inte direkt rosat marknaden, om man säger så. En förändrat biljett- och taxesystem har upprört många resenärer som vant sig vid hur det var tidigare. Och så förstås den planerade nedläggningen av 17 mindre tågstationer, som nu visst blivit 15.
Det här har inte hanterats särskilt smidigt, och det finns många frågetecken att räta ut. Värmlandstrafiks underlag för beslut har ifrågasatts och här måste bolaget tala ur skägget. De har sannerligen misslyckats med den pedagogiska uppgiften inför värmlänningarna. Och det var också dessa frågetecken som Jesper Johansson försökte ta sig an. Men hans position som styrelseordförande gjorde att det blev fel – som om han obstruerade mot det egna bolaget.
Men bara för att han nu ersätts av en förhoppningsvis mer slipad ordförande så får inte Värmlandstrafik slå sig till ro. Redan har beslutet om tågstoppen fått skjutas upp och beroende på hur lång tid det tar rent formellt för Lidén att ta över klubban så kan det dra ut på tiden ytterligare. Varför inte använda sig av den tiden till att förklara och förankra beslutet, eller till och med ändra det?
Frågan är också om det inte fattats en överenskommelse med Miljöpartiet för att de skulle gå med ordförandebytet. Det var knappast gratis. MP brukar vara duktiga på att förhandla. Kanske har några stationer redan räddats?
Att pendlingstiderna måste ned för att göra det attraktivt att använda kollektivtrafiken står klart, och i den delen kan man både förstå och acceptera att vissa mindre stationer med få resenärer får stryka på foten. Men samtidigt så får man heller inte lämna pendlare boende i glesbygden i sticket.
Med lite god vilja borde man kunna göra både och genom att låta vissa avgångar vara snabblinjer och andra stanna vid småstationerna. Värmlandstrafik har dock viftat bort detta som omöjligt utan att närmare redogöra för varför. Visst, spårkapaciteten är begränsad och det kan vara trångt ibland. Men det får man väl ta med Trafikverket då. Nu verkar man inte ens ha brytt sig om att försöka.
Det är som det gått prestige i det ursprungliga förslaget. Men vill man bättra på sitt numera ganska skamfilade rykte så räcker det inte med att byta ordförande. Man måste visa större lyhördhet och förståelse för värmlänningarnas krav.
