Som man sår...
Kommunledningen, med det numera ökända kommunalrådet Ilmar Reepalu (S) i spetsen verkar ständigt göra sitt bästa, eller skall man snarare säga sitt värsta, för att de här yttringarna fortgår. Han svävar alltid på målet när det gäller antisemitismen i den egna staden, månne för att inte stöta bort vissa väljargrupper?
Även nu fördömer han attentatet i mer allmänna ordalag och verkar mest orolig för att stadens anseende solkas. Det har han i och för sig anledning att bekymra sig över, men nog kunde man önska ett mer oförbehållsamt stöd för den lilla och hårt utsatta judiska befolkningen i Malmö. Simon Wiesenthal-centret avråder judar från att resa till Malmö och läget är så allvarligt att den amerikanske presidenten Obama sände en särskild representant för att på plats undersöka hur det förhöll sig. Detta sändebud, Hannah Rosenthal, hade bara hårda ord att säga om Reepalu.
Judar i Malmö vågar sällan öppet visa eller tala om att de är just judar. Det är ett fenomen som dessvärre inte bara finns i Malmö. Det är beklämmande att det skall behöva vara så i Sverige år 2012.
Nu måste Malmös ledande politiker ta judehatet på allvar och göra något åt det. Det räcker inte med ett flummigt ”dialogforum”. Man kan inte ha en dialog med antisemiter! Det finns inga ”motsättningar” som de talar om. Hatet är helt och hållet ensidigt och kommer från vissa grupper, och detta måste bekämpas.
Tyvärr har Reepalu & Co förvärrat situationen med sina anmärkningsvärda krumbukter. Att karln ens kan få fortsätta på sin post och fortfarande accepteras av det socialdemokartiska partiet är en gåta. Reepalu är en del av problemet och nu har det gått så långt att det inte spelar någon roll vad han tar sig för. Han har noll och inget förtroendekapital kvar.
































































