Affärsplaner och hen
Det är en smula turbulent i både den röda som den gröna rörelsen just nu. Den egentligen ganska pragmatiske S-ledaren Stefan Löfven brottas med såväl en bångstyrig vänsterfalang som ett bråkigt LO. Miljöpartiet tänker överge de värsta flummigheterna men gamlingar, som Birger Schlaug, protesterar. Så det kanske är med kall beräkning de två partierna formulerar sig på ett sådant sätt att det som diskuteras är irrelevanta sidospår.
Socialdemokraternas partiledning kallade sina fem punkter i partiets budgetmotion för en affärsplan, vilket fick många socialdemokrater att gå i taket. Ett sådant marknadsanpassat språkbruk passar verkligen inte i ett gammalt arbetarparti! Om företag har affärsplaner så har arbetarpartier på sin höjd femårsplaner. Fast om nu de nya Moderaterna kan kalla sig för inte bara det nya arbetarpartiet utan det enda arbetarpartiet så kan väl sossarna komma med affärsplaner?
Det rör sig dock om falsk marknadsföring. Av en affärsplan förväntar man sig ett konkret innehåll – ett antal målsättningar och färdvägar för att uppnå dessa. Men det finns mycket lite av den varan i affärsplanen från firma Löfven & Andersson. Det är en massa positivt värdeladdade ord och självklarheter som ger föga vägledning. Av de få konkretiseringarna märks att en statsminister Löfven ämnar ta högsta befälet över innovationsarbetet, som om innovationer kan kommenderas fram centralt från Rosenbad. Femårsplan var kanske inte en så dum beskrivning ändå?
I förra veckan presenterade Socialdemokraternas egen skatteutredare Leif Pagrotsky sitt förslag och det förvånade mången sosse genom att rakt av acceptera de flesta av alliansregeringens skattesänkningar och -reformer, som jobbskatteavdraget och rut-avdraget. Återställare skulle få allvarliga konsekvenser för många människor, och det behövs stabilitet och förutsägbarhet.
Det är förstås positivt, och är ett tecken på att det nu är borgerligheten som intagit kommandohöjderna. Men det retar upp många inom den egna rörelsen som hotar med revolt. Den nye LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson är inte glad och tongivande delar av partivänstern och LO bråkar redan om att förbjuda vinster i välfärden. Men inte ens LO är eniga. Kommunals ordförande Annelie Nordström talar också för sina medlemmar i privata välfärdsföretag när hon tar vinsten i försvar. I en sådan situation är det behändigt att bråka om ordet ”affärsplan” istället för att ta tjuren vid hornen och börja diskutera vilken faktiskt politik man skall föra.
Mycket snack blev det också om Miljöpartiets bruk av det socialt konstruerade ordet ”hen” i stället för ”hon” och ”han” i förslaget till nytt partiprogram. Då kanske det blir mindre diskussion om att MP inte längre talar om friår och medborgarlön, och till råga på allt skriver positivt om arbete, företagande och ekonomisk utveckling (alltså tillväxt). Det skulle väl annars få några homeopatiska koftor att sätta sitt gröna te i halsen, när de inte hukar från kondensstrimmor i skyn!

































































