Skribenten är inte alls ute och cyklar
Brev till ledarsidan:
I ledaren i NWT den 7 september har skribenten åsikter om riksdagens utredare Kent Johanssons förslag att investera i ny och bättre cykelinfrastruktur. Ledarskribentens egen upplevelse av cyklister är inte positiva utan anser att de ofta bryter mot trafikregler.
Naturligtvis begår människor som cyklar fel och misstag lika mycket som dessa samma människor när de kör bil också begår fel, kör för fort eller rattfull etcetera. Studier på cyklister och fotgängares beteende i Stockholm visar att i snitt tre av tio fotgängare går mot rött och bland cyklister cyklar en av tio mot rött. Motormännens undersökning i tolv svenska städer visade att var fjärde bilist inte stannar för fotgängare som ska gå över vid övergångsställe.
En diskussion om vem som gör flest fel är dock inte särskilt lösningsinriktad. Det är därför riksdagen har lagt fast nollvisionen för det svenska trafiksäkerhetsarbetet. Nollvisionen innebär att systemutformarna har och måste ta ett allt större ansvar för att utforma trafiksystemet så att misstag och fel inte får allvarliga följder.
För att ge lite perspektiv så kan man konstatera att det görs 465 miljoner cykelresor per år i Sverige. Det är nästan var tionde resa till arbete, skola och fritidsaktiviteter. Cykeln är med andra ord ett viktigt transportmedel för många. För flera är det enda sättet att få ihop vardagen med den motion de behöver för att må bra. Många är helt beroende av cykeln för sitt välbefinnande och för att ta sig till skola och arbete.
En svensk studie gjord vid Umeå Universitet visar att de som regelbundet promenerar, cyklar eller åker kollektivt till arbetet löper 40 procents lägre risk att drabbas av hjärt- kärlsjukdomar, jämfört med personer som åker bil. Andra väljer cykeln för att det är snabbare och miljövänligare än andra färdmedel. T ex så har runt 90 procent av pendelcyklisterna i Stockholm både körkort och tillgång till bil i hushållet. Det finns också studier som visar att många vill cykla mer än de gör idag, men att de hindras från att göra så av att cykeln idag är bortdesignad på många platser i våra städer.
Bör då samhället satsa resurser på att förbättra cykelbanor och cykelvägar? Ja, det finns många argument för att kommuner, regioner och staten tillsammans ska göra det. Det finns nämligen en växande forskningslitteratur som visar att investeringar i cykelinfrastruktur är samhällsekonomiskt lönsamma och står sig väl i ekonomisk nytta jämför med andra trafikinvesteringar vars syfte är att öka rörelsefriheten för och hälsa hos barn och vuxna svenskar. Dessa siffror indikerar att investeringar om säg 5 miljarder i förbättrad cykelinfrastruktur skulle ge nyttor i storleksordningen 10-15 miljarder kronor eller mer. Men då måste det finnas kunniga trafikplanerare och beslutsfattare som förstår cykeltrafikens behov.
Stefan Wennberg
Cyklande bilist, Karlstad
NWT svarar: Visst är cykel ett bra och nyttigt transportmedel, ju fler som cyklar desto bättre. Men för den skull skall riksdagen inte tvinga på kommuner kostsamma direktiv i samband med trafikplanering. Några nationella riktlinjer för cykelparkering behövs t ex inte. Låt kommunerna få bestämma själva. Och cyklister måste väl som alla andra visa hänsyn, eller hur?
NWT:s politiska redaktion
