Ärligare med en skatt
LEDARE
Det var inga revolutionerande förslag som public service-kommittén presenterade häromdagen. Mest emotsett, men väntat, var förslaget att skrota den otidsenliga tv-licensen. Tanken är att finansieringen istället skall ske genom att alla betalar via skattsedeln. Ledande public service-företrädare har förstås kritiserat den tanken eftersom de är oroliga över att förlora sitt oberoende gentemot den politiska makten.
Men det har mest varit en chimär. Storleken på dagens licens fastställs av riksdagen och bolagen ägs av en statlig förvaltningsstiftelse vars ledamöter utses av regeringen på förslag av riksdagen. Att tala om statstelevision och statsradio är befogat även om företrädarna inte gillar det. Det blir mest pinsamt när de gör reklam för sig själva som oberoende.
Att ta ut en skatt, som skall vara individuell och beroende av inkomst (upp till en viss storlek), är mer ärligt. Den skall dessutom ta vägen över ett särskilt public service-konto i Riksgälden och inte över den vanliga statsbudgeten, vilket borde tillfredställa alla som oroar sig över den politiska styrningen. Men samtidigt är det faktiskt helt legitimt av folkvalda att ha synpunkter på innehållet i det som trots allt är tvångsuttaxerade medel. Det var det också med en licensavgift.
Tyvärr så har inte utredningen velat peta i den frågan. Den konstaterar kort och gott att de statliga public service-bolagen alltjämt skall ha ett brett uppdrag och en mångfald i utbudet, och inte bara ha ett särkilt ansvar för program som de kommersiella aktörerna inte gör. Det är tråkigt, men inte förvånande. Politikerna, också de flesta borgerliga, har redan under flera år dragit benen efter sig angående tv-licensens avskaffande, så det hade nog varit för mycket begärt att de skulle vara beredda att smalna av uppdraget.
För egentligen är det svårt att se hur underhållningsprogram och dokusåpor har något med public service att göra. Det är en typ av program som andra kommersiella kanaler minst lika gärna kan göra och också gör. Men varför skall licens-, och nu skattefinansierade kanaler konkurrera om detta när de har ett försteg som de andra saknar. Det är redan så att public service-bolagen driver upp kostnaderna för inköpta program och sportsändningar i Sverige.
Att lägga ned Radiotjänst i Kiruna och införa en skatt ger ungefär 1,2 miljarder mer kronor att göra program för. Tänk hur mycket mer man kan spara genom att inte visa ”Ung och bortskämd” eller melodifestivalen – program som Viasat eller TV4-gruppen lika gärna kunde ha. Det är ju inte så att den sortens populära program skulle försvinna utanför SVT. Det ser populariteten till.
Inom parentes sagt så kan man på samma grunder ifrågasätta att Karlstads kommun spenderar närmare en halv miljon av Karlstadsbornas skattepengar för att hålla en av melodifestivalens delfinaler här. Men de har ju bland annat varit med och betalat för Gladiatorerna tidigare, så de har (o)vanan inne.
Avslutningsvis så finns det en ytterligare fördel med tv-licensens avskaffande. Vi kommer att slippa de infama filmklippen där förmenta licensbetalare antastas av körsjungande horder som tack för att de trots allt betalat en licensavgift få har möjlighet att undvika.

































































