Kent ute och cyklar
;)
I Sverige utreds det mesta och det finns många intresseorganisationer som slåss om att få gehör. Cyklisterna är en grupp som nu upplever en renässans, de ökar till antal år efter år. När Lena Ek (C) blev miljöminister 2011 ersatte Kent Johansson henne som ledamot i EU-parlamentet i Bryssel. Han hade redan då under ett år haft uppdraget att utreda svenskarnas cyklande och att föreslå åtgärder till regeringen som både ökar cyklandet och gör det säkrare, som det hette i direktiven. Från Bryssels horisont har han fortsatt med sitt uppdrag. I oktober kommer hans slutförslag, som innehåller tankar om att sätta press på kommunerna genom skärpt lagstiftning för att uppnå detta syfte.
Kent Johansson menar att cyklandet måste jämställas med andra trafikgrenar när infrastrukturen planeras och han tycker det är viktigt att cyklismen – se där ett nytt ord som lanseras – måste bli en del av kollektivtrafiken. Det är speciellt betydelsefullt för att få pendlandet att fungera i storstäderna. Men cyklister finns också i småkommuner och även där bör deras ställning stärkas. Och som alla utredare föreslår vad det än må gälla, krävs ökat tryck genom skärpt lagstiftning och att kommunerna skall betala notan i slutänden. Samtidigt tar vi förstås ett steg mot ökad byråkrati i och med detta, men det räknas liksom inte.
Kent Johansson tycker att det skall byggas många fler cykelleder runt om i landet och att de inte alltid måste ligga där de större vägarna finns. Biltrafiken är en sak, cyklistlederna en annan. Så bygg på bara, ju fler dessbättre! Det är förstås ljuv musik för cyklisternas intresseorganisation, Cykelfrämjandet.
Kent Johansson har stöd för sin linje, bland annat av VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, som skickat in sina synpunkter till utredaren. VTI menar att samma lagstiftning bör gälla för byggande av allmän cykelväg som vid byggande av allmän bilväg. VTI vill också, som vän av ordning, ha nationella riktlinjer för cykelparkeringar. Kommunerna kan ju inte få göra som de vill och tycker är lämpligt med hänsyn till hur det ser ut i verkligheten.
Cykelfrämjandet har som mål att göra Sverige till en verklig cykelnation och har antagit ett program för hur detta skall gå till. 1) Cykelfrämjandet kräver att cykeltrafiken får betydligt större resurser. 2) Vidare att cykeln integreras i trafiksystem och planering. 3) Att få sammanhängande, säkra och trygga cykelvägar.
Det är helt oskäliga önskemål, men om vi törs göra ett påpekande så krävs det förstås också av cyklisterna att de skall följa trafikreglerna och visa hänsyn. Här brister det ofta. Nog är det farligt med dessa hörlurar som spelar musik och gör att det blir svårare att uppfatta trafiksituationen. Farten bör också anpassas till geografin och med rödljus avses stopp. Cyklister på trottoarer är ett annat otyg.
