En röst i öknen
Försvarspolitik. Samtidigt som Putins Ryssland ökar takten i sin upprustning så fortsätter Sverige att svältföda sitt försvar. Den moderatledda alliansregeringen verkar fortsätta på samma sätt som de tidigare socialdemokratiska regeringarna.
Publicerad: 2012-09-06 07:30
LÄS OCKSÅ:
;)
Svensk soldat i Tchad. Foto: Johan Lundahl/Combat Camera [Förstora]
Att en effektiv försvarspolitik måste bygga på en realistisk omvärldsanalys och hotbilder borde vara självklart, men så har det inte varit de senaste decennierna. Spariver, önsketänkande och rena påhitt har fått styra den tilltagande avrustningen. Den förra försvarsberedningen pekade till och med ut klimathotet som det största säkerhetshotet mot Sverige. Ridå!
Den enda betydelsefulla förändring som skett med försvarspolitiken efter maktskiftet har varit att man nu åtminstone satt upp ett mål med verksamheten – vi skall ha ett försvar som klarar av det här och det här. Det skall förre försvarsministern Sten Tolgfors ha ett erkännande för. Tidigare nedrustningar hade skett helt planlöst. Problemet nu är att de uppgifter som försvarsmakten är tänkt att klara av i framtiden ofrånkomligen kräver högre försvarsanslag, och det verkar fortfarande Anders Borg och finansdepartementet inte beredda att acceptera.
Som en röst i öknen ropar den moderate riksdagsmannen Mats Johansson (DN Debatt i tisdags) att vi behöver en ny försvarspolitik, en som inte låter besparingskraven dimensionera hotbilden. Men kommer partiet att lyssna på den frispråkige publicisten? Förmodligen inte, hans varningar för ett återupprustande Ryssland lär avfärdas som att måla fan på väggen, alla bevis på motsatsen till trots.
De nya Moderaterna har medvetet tonat ned sin gamla försvarsprofil i sin strävan att bli av med den gamla högerstämpeln. Tidigare satte man åtminstone några profilerade försvarsvänner i riksdagens försvarsutskott, men, som Svenska Dagbladets politiske chefredaktör PJ Anders Linder påpekar (2/9), så har de nu bytts ut mot mera följsamma hejarklacksledare. Vice ordföranden Cecilia Widegren skall också leda den nya försvarsberedningen.
Hon bör ta sin riksdagskollega Mats Johansson och hans artikel ad notam. Utvecklingen i vårt östra grannland är mycket oroande. President Putins alltmer auktoritära, för att inte säga diktatoriska, maktutövning parat med en massiv upprustning utgör ett latent hot mot vårt närområde. Det är inte så att något omedelbart anfall är förestående men vem kan sia om framtiden?
Försvarsförmågor tar tid att ta igen, och vi befinner oss nu nära botten. Ryssland har upprustat sedan Putin trädde till och accelererar nu den utvecklingen. 767 miljarder dollar till 2020 är planen. Vi går mot en ny sorts kallt krig, något som välkomnas ledande ryska politiker och militärer. Till exempel så skrädde den ryske generalstabschefen Nikolaj Makarov inte orden när han i Helsingfors i somras hotade de nordiska länder som samverkar med Nato, eller de som medverkar i västs missilförsvar.
Det här är fakta som vi måste förhålla oss till när vi formulerar vår försvarspolitik. Vi kan inte förlita oss på ett Nato vi inte ens vill diskutera ett medlemskap i. Inte heller Nato har så stor förmåga vi tror. Även i Nato-högkvarteret säger man, enligt Johansson, att de inte kan försvara medlemsländerna i Baltikum. Förenta Staterna håller på att dra tillbaka stora styrkor från Europa för att koncentrera sig mer på Asien, samtidigt som en europeiska länderna inte verkar ha viljan eller förmågan att ta större ansvar för sin egen säkerhet. Känns det igen?
Hillringsberg: Hillringsbergs Folkets Park
Arvika: Arvika Konsthall Storgatan 22
....: Nysäters Buss AB
Munkfors: Munkfors Förenings och Konferenscenter
Skoghall: Karlstad Hammarö Auktionsverk
