Öka basindustrins kraft
LEDARE
Jernkontoret, är stålindustrins branschorganisation med en stolt tradition och en framgångsrik period alltsedan 1747, när kung Fredrik I stadfäste reglementet. I det stod att man skulle arbeta för skäliga priser på järn, underlätta finansiering genom att betala räntor på de lån Riksbanken lämnade och bidra till forskning och utveckling inom järnbruket med mera. Reglementet gäller än i dag och gör Jernkontoret till Sveriges och en av Europas äldsta och mäktigaste näringsorganisationer. Det företräder medlemsföretag med totalt 17 000 medarbetare.
Så det är inte en företrädare vem som helst som tar till orda. Dessutom handlar det om en av basindustrins grundpelare. Stålföretagen är en motor i vårt näringsliv och drar in en betydande del av våra exportinkomster. Jernkontoret har fullmakt att hantera frågor som rör handelspolitik, energi och miljö, forskning och utbildning, standardisering samt skatter och avgifter.
Jernkontorets vd Bo-Erik Pers efterlyser i en intervju med Dagens Industri en långsiktig vision. Han menar att näringsministern gör alldeles för lite för att öka basindustrins konkurrenskraft. Annie Lööf (C) kom in som en ung person, trevlig och glad, men när det gäller tyngre näringslivsfrågor har vi inte sett mycket av tydliga beslut, sammanfattar han.
Självfallet skall hela regeringen ta åt sig av den kritiken, som flera tunga företrädare i andra branscher dessutom stämmer in i. De är dags att fem i tolv, inför nästa val, göra något åt det. Men framför allt av det skälet att vi också i framtiden behöver en basindustri som fortsätter gå bra och genererar pengar till bland annat nya reformer. Handelspolitik, energi- och miljöfrågor, transporter som har med infrastrukturen att göra, utbildning och forskning – allt hänger självfallet samman! Pers ger regeringen credit för att den satsat på att skapa förutsättningar för nya företag, men säger samtidigt att den gör ett klassiskt fel när den glömmer den befintliga industrins förutsättningar och villkor. Han tillägger att vi är väldigt många fina företag i basindustrin och många av dem finns i glesbygden.
Avgörande frågor för basindustrin är energipriserna, företagsbeskattningen, de sammanlagda kostnaderna för att nyanställa, om satsningar på forskning och utveckling och krav på nya och strängare miljöåtgärder. Allt detta kostar och vem skall betala, särskilt om basnäringen skulle svikta? I åratal har det påståtts att dess tid är ute, att nya servicenäringar skall ta över. Men än syns inget enda tecken på att så skulle vara fallet.
