Bygg om farliga vägar
LEDARE
Allra farligaste är E20 mellan Örebro och Alingsås och de fem i Värmland är E18 Björkås–Bergvik, E45 vid Sunne, E45 vid Torsby, 62:an Forshaga–Munkfors och 63:an Karlstad–Molkom. De är alla ökända vägsträckningar, där många olyckor inträffat genom åren, även om vi denna sommar varit förskonade från allvarliga sådana just där. 13 dödsolyckor i trafiken har dock måst rapporteras in från andra vägavsnitt i Värmland.
Så vad görs då åt den här situationen? I praktiken ingenting just nu, och det är det allvarliga i sammanhanget. Pengar måste alltså tas fram för att genomföra detta. Sverige kan inte tillåtas vara ett u-land på vägområdet. Och det är särskilt viktigt för skogslänen med så mycket tung trafik. Näringslivet måste ha tillgång till bra och säkra kommunikationer för att kunna utvecklas vidare.
Det finns ett systemfel i väganslagen. Varje år skickar Värmland och andra län in sina krav och äskande och som ett brev på posten kommer svaret att javisst det är angeläget, men andra vägavsnitt måste prioriteras. Inte heller finns det utrymme för att ta till speciell finansiering för att lösa problemen, i varje fall sitter det mycket långt inne och när någon gång privat finansiering nämns, eller en lösning där näringsliv och kommun vill samverka, ja då är det tvärstopp. Ändå är det inne att tala om privat och offentlig samverkan.
Det här är något för riksdagens trafikutskott att börja arbeta för att få igenom. Det vore väl en målsättning så god som någon att arbeta för att få gehör för större smidighet och lyhördhet ute från länen under det riksdagsår som snart tar sin början! Vice ordföranden Jan-Evert Rådhström (M), som är mycket engagerad i väg- och trafikfrågor av alla de slag, borde tillsammans med ledamöterna Lars Mejern Larsson (S) och Stina Bergström (MP) kunna initiera frågan på ett aktivt sätt. Ärenden av detta slag borde kunna engagera ledamöterna i trafikutskottet för här sitter ovanligt många politiker från just landsorten, som ju är hårdast drabbat av fenomenet!
Statistiken visar att vajermitträcken har haft effekt och fått ned antalet dödsolyckor på vägar där sådana kommit upp. Det finns därför all anledning att gå vidare med den utbyggnaden, även om den långtifrån räcker. Här måste ju också till andra typer av åtgärder, som att få bort farliga korsningar och utfarter och att bredda vägarna på vissa avsnitt. Det är förstås omöjligt att bygga bort alla risker, men det går ändå att åstadkomma en hel del för att få en säkrare trafik.
