Kontroller och vårdval
;)
Zettergren har själv försatt sig i den besvärliga sits hon sitter i. När hon för tredje gången förhalat en granskning av sina journaler var måttet rågat för landstingsstyrelsen, som i går polisanmälde henne. Hennes lilla sjukgymnastikklinik har tagit emot ett förvånande stort antal patienter och ibland dessutom samma dagar hon befunnit sig mil bort på diverse möten.
Det är värt att påpeka att det ännu rör sig om misstankar, men för en politiker är det tillräckligt för att inte kunna sitta kvar. Sedan tidigare har Zettergren begärt utträde från sina politiska uppdrag i landstinget och nu lämnar hon också på uppmaning Moderaterna. Politik är en förtroendebransch, som bland andra länsförbundsordföranden Ulrika Simonsson och gruppledare Anna-Lena Carlsson säger i dagens NWT, och saknar man det bör man träda åt sidan.
Att försöka politisera den här affären för att knipa billiga poänger, som vissa försökt göra, är olyckligt och osakligt. Såväl nuvarande regnbågskoalition som tidigare socialistiska majoritet har lett landstinget utan att bry sig om att granska de sjukgymnaster och läkare man ger ersättning till enligt den nationella taxan.
Avsaknaden av utarbetade kontrollfunktioner inom landstinget är anmärkningsvärd. Och så är det i hela landet, inte bara i Värmland. Hade det inte varit för att man börjat i Region Skåne så hade Landstinget i Värmland kanske aldrig börjat granska dessa verksamheter här. Det var då man upptäckte att Zettergren under flera år inte betalat hyra för sina lokaler, och bara det gör att man undrar hur uthyrningen sköts i landstinget. Vidare granskning har sedan gett dagens situation.
Att granska vart våra skattepengar tar vägen borde vara angeläget för våra politiker och måhända kommer nu ett nyktert uppvaknande. I framtiden kommer det att bli än mer nödvändigt att granska eftersom mer och mer av det som tidigare utfördes av landstingen och kommunerna själva nu görs – ofta bättre och billigare – av andra utförare. Det är bra eftersom det ökar valfriheten för människor, men det förutsätter också att man har kontroll över vart pengarna går.
Egentligen är olika vårdvalssystem att föredra härvidlag, eftersom det är enklare att granska en extern entreprenör än att granska sig själv. Och byråkrati och resursslöseri döljs väldigt lätt i den egna organisationen.
Sjukgymnaster, och i mindre utsträckning privatläkare, har dock sedan länge gått på en av riksdagen beslutad nationell taxa. Denna är nu dock i praktiken under avveckling sedan man infört ett vårdvalssystem i primärvården. Framöver kommer nya privatpraktiserande sjukgymnaster och läkare att få teckna avtal med landstingen inom ramen för det fria vårdvalet (eller hälsovalet som det av någon anledning heter i Värmland).
Detta har lett till protester från en del privatläkare som befarar att de kommer att slås ut då de inte kan uppfylla landstingens alla krav. Det är delvis befogad kritik och därför måste landstingen, också här i Värmland, agera så att även enskilda mottagningar av både allmän- och specialistläkare, sjukgymnaster och sjuksköterskor, kan leva och frodas vid sidan av de större vårdcentralerna. Det kan också krävas lagändringar från riksdagen så att inte motsträviga landsting ställer sig på tvären.
Men a och o för att få ett vårdvalssystem att fungera att det finns tillräcklig kontroll och uppföljning från de som finansierar systemet. Och det finns det inte, vilket fallet Zettergren visar med all önskvärd tydlighet.
