Är vår beredskap god?
Det är alltid lätt att vara efterklok, i synnerhet efter stora kriser. Det bör man ha i bakhuvudet när man tar del av den norska 22 juli-kommissionens rapport med anledning av alla misstag som begicks i samband med Anders Behring Breiviks terrorattentat.
Publicerad: 2012-08-17 07:30
LÄS OCKSÅ:
;)
Den norska 22 juli-kommissionens rapport presenterades i måndags. Foto: Berit Roald/NTB/Scanpix [Förstora]
I början av veckan kom en svidande vidräkning med i stort sett allt som gick fel den där fruktansvärda och ödesdigra dagen i vårt grannland den 22 juli förra året. Det är inte upplyftande att läsa om helikopterinsatser som fördröjdes, regeringsgator som inte var avspärrade, en polisbåt som höll på att sjunka och till på köpet höll på att bege sig till fel ö. Och så vidare.
Upprördheten är stor och den annars efter terrorattackerna så hyllande statsministern Jens Stoltenberg får ta emot massiv kritik. Det har till och med riktats krav på hans avgång. Det lär dock inte ske. Stoltenberg är trots allt fortfarande respekterad för hur han samlade landet efter Breviks dåd. Men han har ändå yttersta ansvaret och måste nu se till att beredskapen blir bättre.
Nu skall vi i Sverige inte slå oss för bröstet. Vår beredskap är förmodligen varken bättre eller sämre än norrmännens. Också här har vi haft vår beskärda del av nationella kriser i modern tid – Palmemordet, Estonias förlisning och tsunamikatastrofen – och alla har blottlagt stora brister som genomanalyserats i olika kommissioner. Gemensamt för alla är en sorts naivitet, en tro på att sådant aldrig kan hända här.
Nu är det som sagt alltid lätt att vara efterklok. Fel och brister blir pinsamt tydliga när de blottläggs efteråt, men är det kanske inte mitt i skeendet. Och eftersom vi inte är mer än människor kommer misstag alltid att begås. Att nå hundraprocentig säkerhet är inte möjligt. Icke desto mindre så har det i många fall funnits en mer än lovligt acceptabel troskyldighet i såväl Norge som Sverige, och det har avspeglat sig i både hur vi tänker och agerar och i hur våra samhälleliga strukturer är uppbyggda för att hantera kriser och katastrofer.
Den svenska Socialstyrelsen har till exempel jämfört hur Norge lyckades få fram ambulanshelikoptrar efter massakern på Utøya och hur och om Sverige skulle klara en motsvarande situation. Det skulle vi inte. Här finns ingen nationell samordning av ambulanshelikoptrar (det är landstingen som sköter sina egna) och dessutom har våra läkare ingen större kompetens och träning för vård utanför sjukhusen. Det här är uppenbarligen brister vi kan rätta till nu, innan en större katastrof inträffar.
Vi måste också skapa ett polisväsende och en räddningstjänst med kort reaktionstid om något allvarligt inträffar, och som inte går på sparlåga under semestertid och på kvällar och helger. Vi vet aldrig vad som kommer att inträffa men vi bör vara så förberedda vi kan. Då krävs det också träning med till exempel olika övningar där olika myndigheter lär sig samverka.
Även om allt inte går att förbereda sig emot, särskilt inte mänskliga misstag, så är ändå det största problemet bristen på fantasi och den seglivade tron att inga större hemskheter kan hända här. Det har gått mer än ett kvartssekel sedan Palme sköts och vi har sedan dess sett flera större katastrofer, senast nu hos vårt västra broderfolk, men fortfarande bär vi med oss en naivitet som blir ett hinder mot en god beredskap.
Hillringsberg: Hillringsbergs Folkets Park
Arvika: Arvika Konsthall Storgatan 22
....: Nysäters Buss AB
Skoghall: Karlstad Hammarö Auktionsverk
