Slöseri med våra pengar
Foto: Claudio Bresciani/Scanpix [Förstora]
Ytterst är det inte statens pengar det handlar om, utan det är våra skattepengar som vi, låt vara tvångsmässigt, betalat in för att finansiera gemensamma angelägenheter. Sedan kan man diskutera vad som är gemensamma angelägenheter, och där brukar borgerligt sinnade personer tycka att de är betydligt färre än vänstermänniskor. Men vi borde alla vara överens om att de används på bästa sätt. Att det inte slösas helt enkelt, för i så fall är det en form av stöld enlighet med den möllerska definitionen.
Därför upprör det när Dagens Nyheter började rapportera om alltför vidlyftig representation i statliga departement, myndigheter och stiftelser. Visst skall också offentliga arbetsgivare kunna bjuda sina anställda på personalfester och likande. Att vara offentliganställd tjänsteman är många gånger ett oglamoröst och dåligt betalt jobb, så det kan av rena arbetsmiljöskäl vara motiverat med att bli bjuden på kalas. Men det får vara rim och reson på representationen, och sunt förnuft verkar ha varit frånvarande hos många chefer när de bokat tillställningar på Grand Hôtel eller ordnat spa-behandlingar och vinprovningar.
Först var det Tillväxtverket som stod i skottgluggen och generaldirektören fick gå. Nu har sökarljuset bland annat riktat in sig på själva näringsdepartementet, där man bland annat ordnat en julfest (med seminarium) för över 600 000 kronor. 23 anställda har också fått lära sig kommunicera vid ett besök hos delfinerna på Kolmården!
Den statliga stiftelsen för strategisk forskning (SSF), som förvaltar 9 miljarder kronor av de gamla löntagarfondspengarna, har bara 15 anställda men har satt sprätt på över 9 miljoner till festfixaren Micael Bindefeld, bland annat med en Nobelliknande bankett för 500 personer i Blå Hallen. De visste inte ens om att de lyder under lagen om offentlig upphandling, men de borde egentligen inte ens offentligt upphandla en festfixare!
Frågan är hur pass utbrett detta slöseri är med offentliga medel? Gissningsvis är det mer förekommande än vad vi tror. Det brukar bli så när myndighetsfloran blir för riklig och byråkraterna fler. Man tappar lätt fotfästet och det ges varken tid eller nödvändiga resurser till extern kontroll.
Det här är dock lätta saker att hänga upp sig på eftersom de är så iögonenfallande. Det finns dock en annan form av slöseri som är betydligt dyrare och som vi borde uppröras mer över. Det handlar om olika myndigheters verksamhet där man både kan ifrågasätta olika verksamheter som själva myndigheten.
Ta bara det nu ökända Tillväxtverket som, enligt en artikel i Svenska Dagbladet, från 2007 och fram till 2014 satsar 375 miljoner på ”kvinnligt företagande”. Det går dock inte att utvärdera om pengarna har haft någon effekt eftersom det saknas uppgifter om vilka som deltagit i projekten och därmed kan man inte följa upp det hela.
Håll koll på representationen ja, men de stora besparingarna finns i att skära ned antalet myndigheter!

































































