Inte lugn med Lugnets avsked
;)
Problemen med Tillväxtverket är betydligt mer långtgående än själva generaldirektören, även om vederbörande så klart har det yttersta ansvaret för sin myndighet. Hon har helt enkelt varit en dålig chef som inte insett att det var något fundamentalt fel att ordna ett flertal lyxvistelser för medarbetarna på hotell, spa och restauranger.
Men inte heller har någon av verkets närmare 300 anställda reagerat när man på bara två år slängt ut totalt 16,5 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar. Det måste vara något allvarligt fel med internkulturen när sådant tillåts fortgå utan att någon säger ”stopp och belägg!” Gör man inte något åt det så spelar den ingen roll om man ersätter generaldirektören. Eftersom verket inrättades så sent som 2009 så kan man undra hur en sådan internkultur kunnat formas så snabbt. Eller är den rent av ett ”arv” från föregångarna Glesbygdsverket och Nutek?
I själva verket behövs det ingen myndighet som Tillväxtverket. Tillväxt är inget som kan kommenderas fram av politiker och myndigheter och det är kanske här skon klämmer. Innerst inne vet medarbetarna och cheferna att det som de sysslar med är meningslöst, men de måste ju motivera sin egen existens. Och nog känns det säkert väldigt motiverande med vin- och chokladprovningar och fina middagar på Grand Hôtel i Stockholm.
Myndigheter som Tillväxtverket har som mest ett symbolvärde för de politiker som fattat beslut om dem. De kan visa att de tar ”tillväxten” på allvar utan att egentligen göra det som faktiskt skulle få fart på tillväxten. Men Tillväxtverket har inte makt att förenkla lagar och regler, eller sänka skatter och arbetsgivaravgifter. Det har regeringen men väljer att ligga lågt eller vara otillräckliga i dessa frågor. Inte heller kan Tillväxtverket göra mycket för att lokalt förbättra företagsklimatet. Det görs givetvis bäst ute i landets kommuner.
Nej, regeringen borde låta avskedandet av Christina Lugnet bli inledningen till att avskeda hela Tillväxtverket. Men det kommer de förstås inte att göra. Symbolvärdet är för viktigt för det. Och hur skulle man annars organisera alla ”ambassadörer för kvinnligt företagande” eller andra behjärtansvärda målsättningar?
Samtidigt som beskedet kom om sparkandet av Lugnet så meddelades det också att hon får nya uppgifter inom regeringskansliet ”där hennes kunskaper och erfarenheter kommer att tas tillvara”. Måtte det inte betyda att regeringskansliets anställda kommer att skickas på spa-behandlingar och ribbåtsfärder i skärgården!
Att hon inte helt kan få gå beror på att hennes generaldirektörsförordnande har tre år kvar och det är förstås stötande att man tvingas dras med henne ännu några år. Hon är dock inte ensam – det finns många misslyckade myndighetschefer som får försmäkta med ospecificerade arbetsuppgifter i regeringskansliet. Grundtanken att en verkschef skall kunna känna ett oberoende av politiska svängningar är god, men slår här fel. Vi har helt enkelt för många myndigheter och vi ställer alldeles för låga krav på deras högsta chefer. Det systemet måste arbetas om.
