Kärnkraft för framtiden
LEDARE
Det kan emellertid ta 10–15 år, kanske ännu längre om det vill sig illa, innan några nya reaktorer kan tas i drift. Den politiska osäkerheten består också tills vidare, trots allianspartiernas energiöverenskommelse, och kan göra att kraftbolagen till sist bestämmer sig för att det inte är värt risken att ett regeringsskifte skulle stjälpa alltihop.
Nu tänker Vattenfall långsiktigt, och ansökan till Strålsäkerhetsmyndigheten är ett sätt för den statliga energijätten att behålla handlingsfriheten. Lite märkligt är det dock att det är först nu som Strålsäkerhetsmyndighetens arbete med att ta fram föreskrifter för kraven på en ny reaktor börjar – en process som inte blir klar förrän tidigast i slutet på år 2014. Det var ju några år sedan som riksdagen fattade beslut om att tillåta för ny kärnkraft.
Att myndigheter och politiker drar benen efter sig i frågan är oacceptabelt. Visst är frågan känslig efter decenniers låsningar, och Centern försöker göra sitt bästa för att tona ned att överenskommelsen med de andra allianspartierna faktiskt också kommer att betyda att det blir nya reaktorer. Miljöminister Lena Ek (C) kallade avfärdande Vattenfalls ansökan för ”en fundering”. Det är kanske inte helt lyckat att de ansvariga statsråden för miljö och energi är centerpartister.
Energiöverenskommelsen har också sina brister. Det gäller bland annat en tolkning av kravet att inga nya reaktorer får uppföras på andra platser än där det i dag finns kärnkraftverk. Det ger i praktiken de stora energijättarna Vattenfall, Eon och Fortum en oligopolställning. De kan ha ett egenintresse av energibrist som håller priserna uppe, samtidigt som basindustrin inte har möjlighet att själv uppföra av reaktorer för att trygga sin egen tillgång till bra och billig el.
Den största bristen med energiöverenskommelsen är dock att den bara slöts mellan de borgerliga partierna. Socialdemokraterna måste komma med i en blocköverskridande överenskommelse om ny kärnkraft för att den skall hålla på sikt. Och även om alltför många socialdemokrater under alltför lång tid präglats av avvecklingstänkandet så finns det trots allt många andra som inser betydelsen av en trygg och säker energiförsörjning. En av dem är den nye partiledaren Stefan Löfven, som dock legat lågt sedan han utsågs.
Miljöpartiet och Vänsterpartiet kommer aldrig att gå med på ny kärnkraft och risken är att de bakbinder eventuellt kommande S-regeringar. Bättre då att redan nu desavouera frågan och avföra den från den politiska dagordningen genom en bred uppgörelse mellan S och de borgerliga partierna.
Sverige har inte råd att vara utan en kärnkraft som i dag står för hälften av vår elförsörjning. De så kallade förnybara energislagen är inga realistiska alternativ. Återstår då rysk gas eller kol från Polen och Tyskland. Hur miljövänligt vore det? Dessutom är den nya generationens kärnkraft ännu effektivare och säkrare, och bränner därtill upp större delen av det radioaktiva avfallet, och det som blir kvar behöver bara lagras i några hundra år, i stället för i tusentals.
Sverige kommer att behöva kärnkraft både nu och i framtiden. Det är hög tid att agera så att vi får det också.








































































